Modelldrömmen

Kapitel 8

Jag sitter i en limousine på väg till nattklubben. Här sitter också tre andra tjejer i liknande kläder som jag, alla är väldigt sminkade och har på sig korta, tajta klänningar. Jag vet inte vilka de är men de är i alla fall från samma modellagentur som jag. De verkar vara vana vid det här och jag känner hur en känsla av osäkerhet sprider sig i kroppen när jag ser hur glada och självsäkra de är. De sitter och pratar och skrattar helt avslappnat medan jag är jättespänd och bara kan tänka på Esters ord: "Du har tur om du inte får några händer innanför klänningen om man säger så.".

Vad ska jag ens göra på en nattklubb överhuvudtaget? Jag trodde att allt modeller behövde tänka på var att se bra ut på bild. Jag har aldrig tänkt på att man skulle behöva visa upp sig utanför kameran också, det här yrket kräver mer jobb än vad man kan tro.

"Minns du den där gången när Emma var med?! Det första hon gjorde när hon kom upp på scenen var att trilla och sedan började hon lipa bara för att hon inte klarade pressen!", skriker en av tjejerna och alla skrattar.

Helt plötsligt är det som om de märker att jag också sitter här och en av dem förklarar:

"Ibland får vi bara gå runt och dela ut drinkar till alla, det är väldigt tråkigt. Men vissa gånger får vi dansa uppe på en scen och då står det massor med snygga killar och tittar på oss. Senare får vi gå ner och dansa med dem på dansgolvet och ibland får man hänga med några killar ut också."

Hon blinkar med ena ögat och verkar inte ett dugg besvärad över att hon just berättade att hon bokstavligt talat går med på att bli utnyttjad.

"Det jobbiga är att vi alltid måste göra som killarna vill, även om inte vi vill det, det ingår i jobbet. De måste tycka om oss för då tjänar både vi och modellagenturen mer pengar och om vi säger emot dem får vi inget bra rykte. Det kan vara bra för dig att veta eftersom det här är ett test för dig; modellagenturen vill höra bra saker om den nya modellen", fortsätter hon allvarligt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. När jag åkte hit förväntade jag mig att bli fotograferad och gå på modevisningar och andra saker som modeller gör. Jag vet inte om jag är beredd att utsätta mig för det här, det är inte något som jag hade räknat med. Men om jag fegar ur redan nu förstör jag min chans och det vore synd. Dessutom gick det förvånansvärt bra på förra testet så det här kanske också kan gå bra trots att jag känner mig väldigt osäker.

"Men ni har ju redan gjort era test så varför gör ni det här?", frågar jag förvirrat, tanken slog mig inte förrän nu.

"Cash is king", säger en av tjejerna och ler. Hon har mörkt, brunt hår klippt i en pagefrisyr och hon är så smal att hon ser ut som ett levande skelett, det kan inte finnas något fett alls på hennes kropp.

"Man får dessutom mer uppmärksamhet under en sådan här kväll än under en hel månad och det är rätt nice", säger tjejen som pratade innan och skrattar. Hon har långt, blont hår och hon är väldigt kurvig fast ändå smal.

"Okej...", svarar jag, inte helt övertygad.

Plötsligt börjar vi sakta ner för att sedan stanna helt. Dörrarna öppnas och vi kliver ut på en röd matta som leder in till en nattklubb. Vi får gå VIP-vägen för att komma förbi kön och alla kollar på oss när vi går fram längs gången. Man hör dunkandet från den höga musiken enda ut men när vi kommer in blir den bara högre och högre.

En man som har stått där inne och väntat på oss säger åt oss att följa med och så går han bort till en dörr där det står "privat". När han ser att alla är med öppnar han dörren och det visar sig vara en lång korridor. Vi följer korridoren en bit och svänger några gånger innan vi till slut stannar utanför ytterligare en dörr. Ett tag var musiken svagare men nu är den högre igen och jag känner dunkandet genom hela kroppen. Vi går in i ett litet rum med speglar, sminkbord och en soffa och jag ser mig förvirrat omkring. Vad gör vi här?

"Ni ska börja med att servera drinkar idag men sedan ska ni upp på scenen", säger mannen och går ut igen.

Så fort han har stängt dörren springer tjejerna fram till speglarna och börjar fixa till håret och sminket som redan är perfekt. Jag står kvar och vet inte riktigt vad jag ska göra, det var inte mycket information vi fick direkt och jag är så nervös att jag skulle kunna spy.

"Vi ska gå ut om en kvart, vi börjar alltid vid tio", säger tjejen med brunt hår. Hon är lång – ungefär en decimeter längre än mig – och nu när hon står upp syns det ännu tydligare hur smal hon är, det är nästan skrämmande.

Tjejen som pratade mest i bilen innan är hon med ljust, långt hår. Hon är ungefär lika lång som jag men för övrigt har vi inga likheter; hon har den här minen som visar att hon värdesätter sig själv mycket högre än alla andra och hon har betydligt mer former än vad jag har.

Den tredje tjejen har inte sagt särskilt mycket. Hon är kortare än oss andra och har väldigt ljust hår som går ner till axlarna ungefär. Hon är den som ser snällast ut av dem, inte för att de andra ser elaka ut eller så men de ser så där överdrivet självsäkra ut.

Tjejerna fortsätter att prata om nya modeller, nya snygga killar och tjejer som gjort bort sig. Själv sitter jag tyst i soffan och försöker att hänga med i snacket men det är svårt när jag inte känner till någon av personerna de pratar om. Jag får verkligen inte göra bort mig idag, då kommer det vara mig de pratar om nästa gång.

Efter en kvart går vi ut genom en annan dörr som leder in till nattklubben. Tydligen finns det två nattklubbar här, det var därför musiken tystnade när vi gick iväg men sedan blev starkare igen. Den här nattklubben verkar endast vara öppen för vissa gäster och något med stället ger mig en olustig känsla men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Jag ser inte mycket när vi kommer in för det är väldigt mörkt, det enda ljuset är det där blinkande ljuset som finns på varenda fest. Det är folk överallt – mest killar – och det luktar svett, vi måste ha kommit rakt ut på dansgolvet. Tjejerna börjar gå åt ena hållet och jag följer snabbt efter innan jag tappar bort dem. Det är svårt för jag måste verkligen pressa mig fram över dansgolvet för att komma förbi alla människor, men på något sätt går det i alla fall.

De flesta är längre än mig så jag ser nästan ingenting men efter vad som känns som en evighet är vi framme vid baren. Bartendern har redan drinkarna förberedda och ger oss varsin bricka med glas på.

"Det är bara att gå fram till borden och dela ut drinkarna. När de är slut går du tillbaka hit och hämtar fler!", skriker den kortare av tjejerna för att överrösta musiken.

Vi börjar gå i motsatt riktning från där vi kom ifrån och kommer fram till ett rum med massor av bord. Alla börjar gå mot olika bord så jag siktar in mig på ett av dem och försöker att se mer självsäker ut än vad jag känner mig. Det är folk som knuffas överallt och jag får koncentrera mig ordentligt för att inte tappa glasen varje gång jag får en armbåge i sidan. Jag lyckas i alla fall komma fram till bordet med alla glasen kvar på brickan men jag har spillt ut lite av innehållet längs vägen.

Vid bordet sitter ett gäng killar som ser ut som om de egentligen inte borde få mer att dricka. Först ser de mig inte ens men sedan visslar en av dem och då vänds alla ansikten mot mig.

----***----

Hej!

Det här blir ett lite kortare kapitel men jag planerar att lägga upp ett till så det kommer upp alldeles strax. :)

Jag har en fråga; hur många är ni som läser Modelldrömmen nu? Jag vet att det är väldigt många som har läst den men jag skulle gärna vilja veta hur många som läser nu så det skulle vara jätteschysst om ni ville lämna någon liten kommentar. (Om det är typ två som kommenterar så kommer jag må dåligt xD)

//writer003