Modelldrömmen

Kapitel 55

Det visade sig vara långt för efter en och en halv timme sitter jag fortfarande och tittar ut på världen som svischar förbi utanför fönstret. Jag drömmer mig bort lite och efter ytterligare en halvtimme är jag framme. Chauffören kommer och öppnar dörren åt mig och jag kliver ut och sträcker lättat på mig, att åka bil är inte direkt det bästa jag vet.

När jag går in i den stora byggnaden är allt redan i full gång. Halvsminkade modeller rusar runt i det stora rummet och fotografer rusar efter för att ta bilder. Jag ser mig omkring och får syn på en lång man i skjorta och kavaj som ser ut att vara någon slags chef. Jag banar mig fram genom den stora salen för att komma fram till honom och när jag nästan är framme vänder han sig om och går. Jag ökar tempot lite för att hinna ifatt och lutar mig åt höger och vänster för att inte springa in i människor på vägen.

"Ursäkta!", ropar jag för att han ska höra mig över allt oljud.

Han vänder sig om och ser sig omkring lite och jag vinkar till honom för att fånga hans uppmärksamhet.

"Jag ska vara modell på er modevisning, jag undrar bara vad jag ska göra", förklarar jag och tar några steg framåt så att vi slipper skrika till varandra.

"Det är inte mitt jobb. Gå bort till stylisterna så hjälper de dig nog", svarar han och gör en gest med handen åt vilket håll jag ska.

Jag tackar honom och vänder om för att gå bort till alla klädställningar. Det är en stor samling med människor runt kläderna så det är ganska svårt att veta vem jag ska vända mig till men lyckligtvis verkar en ung kvinna se att jag ser förvirrad ut och säger något till en kvinna bredvid henne. Kvinnan ser upp och kommer fram till mig med ett vänligt leende på läpparna. Hon har rött krulligt hår och ganska bohemiska kläder.

"Ska du gå catwalk?", frågar hon och jag nickar till svar.

Hon frågar vad jag heter och börjar sedan bläddra bland sina papper.

"Åh, du har den coolaste outfiten!", utbrister hon när hon verkar ha hittat information om hur jag ska se ut.

"Enligt mig då", tillägger hon och ler. Hon verkar medveten om att hennes stil kanske uppfattas som lite annorlunda av så kallade "normala människor".

Hon säger åt mig att stå kvar och inte ens röra ett finger och sedan tränger hon sig in bland alla människor för att hämta mina kläder. Jag står och väntar och när hon inte kommer tillbaka börjar jag fundera på om hon lurade mig.

"Åh, vilken tur att du är kvar, jag trodde nästan att du skulle ha gett upp vid det här laget".

Den bohemiska kvinnan kommer tillbaka med en klädpåse i handen och räcker fram den till mig.

"Det hade blivit lite missuppfattningar och vi kunde inte hitta din outfit men här är den", förklarar hon.

Jag försäkrar henne om att det inte gör något och mina ögon spärras genast upp när jag sedan drar ner dragkedjan. Det här hade jag inte väntat mig, det är väldigt... annorlunda och inte alls min stil.

"Det är ett ganska speciellt tema den här gången", förklarar hon när hon ser min reaktion.

"Det ska vara lite träningsinspirerat men med lite coolare och unikare stil".

Jag drar av mig jeansen och tröjan på plats och tar på mig mina nya kläder. Det finns inga särskilda omklädningsrum här utan alla står bara och byter om lite överallt. Jag har faktiskt redan börjat vänja mig vid det här så det känns inte så konstigt längre.

När jag är klar rullar kvinnan fram en spegel till mig och mina ögon spärras återigen upp.

"Det är faktiskt rätt så häftigt".