Modelldrömmen

Kapitel 40

Alex blir allvarlig och släpper greppet om mina armar. Jag tar chansen direkt och knuffar bort honom.

"Jag hade ingen aning..."

Han stirrar rakt ut i luften utan att säga någonting mer.

"Jag skulle inte ha berättat det, jag lovade Ester att inte säga något", stönar jag.

Jag känner mig dum som inte har hållit mitt löfte. Jag vet att det här är det bästa för att de ska komma någon vart men ändå; ett löfte är ett löfte.

"Jo, det skulle du, tack så mycket Vanessa", säger han och ser mig allvarligt i ögonen. Han är inte allvarlig särskilt ofta så det känns annorlunda på något sätt.

Sedan reser han sig upp och går mot dörren med snabba steg.

"Vänta! Alex! Vart ska du?!"

Jag reser mig upp och börjar jogga efter honom, han är redan framme vid dörren.

Jag får syn på Jake på vägen ut från gymmet. Han ser på mig med ett sårat uttryck i ansiktet och jag får plötsligt lust att springa fram till honom och säga något. Men jag kan inte. Vad skulle jag ha sagt liksom? Dessutom har Alex redan försvunnit nu och jag måste leta reda på honom.

Så jag vänder mig om igen och joggar ut från gymmet. Jag känner Jakes blick bränna mig i ryggen men jag ignorerar det och springer ut utan att se mig om igen.

"Alex!"

Jag springer framåt i korridoren och när jag svänger vänster får jag syn på honom. Jag springer ifatt honom och tar tag i hans axel.

"Alex? Vad håller du på med?", frågar jag förvirrat.

"Jag måste träffa Ester", svarar han och rodnar.

"Ska du tala om hur du känner?! Det är så romantiskt!", utbrister jag och ler upp mot honom.

Han svarar inte utan knackar bara på dörren till Esters rum.

Ester

Jag reser mig från sängen och drar ur hörlurarna. Jag satt och kollade på Teen Wolf så jag hoppas verkligen att det är något viktigt.

"Hej", säger jag tveksamt när jag öppnar dörren och får syn på Alex.

Han har aldrig ens pratat med mig förut så varför står han här nu? Jag hoppas att Vanessa inte har sagt något. Det skulle hon aldrig göra väl?

"Vad...", börjar jag när han går fram till mig med bestämda steg, men jag hinner inte säga något mer förrän hans läppar pressas mot mina.

Jag blir alldeles chockad men hans läppar sprider en sådan underbar känsla i min kropp att jag snart glömmer bort att fråga vad sjutton han håller på med. Jag besvarar istället hans kyss och lägger händerna mot hans bröstkorg. Jag känner hans muskler spännas under det tunna linnet och jag känner hur fort hans hjärta slår. Han lägger en hand vid nedre delen av min rygg och drar mig intill sig, med den andra handen för han undan en hårslinga från mitt ansikte. Mitt hjärta slår jättefort och allt jag kan tänka på är hur hans läppar rör sig över mina, försiktigt som om han vore rädd för hur jag skulle reagera.

Jag har alltid tyckt att det här med att man känner att man svävar på moln när man kysser någon låter så fjantigt, men nu förstår jag. Det känns som om jag är tyngdlös och allt jag kan känna är hans mjuka läppar mot mina och hans händer som bränner vid nedre delen av min rygg. Jag skulle kunna stå så här för evigt, jag vill inte dra mig bort ifrån honom. Jag har fantiserat om det här så många gånger att jag inte kan fatta att det faktiskt händer nu.