Modelldrömmen

Kapitel 30

"Grekland?!", utbrister jag chockat.

Vad ska vi göra i Grekland?! Både Ester och jag står gapandes och stirrar på chefen och väntar på att han ska förklara.

"Det är ditt sista test. Du ska åka runt till olika ställen och bli fotograferad. Ibland får man reda på sådant här samma dag som man ska åka och det är viktigt att du klarar av det och hinner med att sköta jobbet ändå", förklarar han och hans leende skvallrar om att han inte tror att jag kommer att klara det.

"Men jag då?! Jag har inga test! Det är inte rättvist att inte berätta något för mig!", protesterar Ester.

"Jag har fått höra att ni två har blivit bra kompisar och vi kunde inte riskera att du berättar något för henne".

Han viftar med handen mot mig för att visa att det är mig han snackar om.

"Alternativet var att låta en annan make-up artist följa med men vi ansåg att du är den bästa för det här uppdraget", tillägger han.

Ester vänder sig mot mig med öppen mun och uppspärrade ögon.

"Förstår du vad det här betyder?!", utbrister hon och jag ser entusiasmen stiga i hennes ögon.

"Att vi snart ska åka till Grekland och att vi inte hinner säga hej då till någon och att vi inte ens kommer att hinna packa allt vi behöver och att..."

Ester sätter handen framför min mun och håller upp pekfingret framför läpparna som för att tysta mig.

"Att vi ska åka till Grekland tillsammans och jobba med våra drömjobb och ha världens bästa semester samtidigt!", skriker hon börjar hoppa upp och ner.

"Om en timme och 50 minuter ska ni sitta i limousinen, men det är ert eget val vad ni vill göra fram tills dess".

Chefen går mot dörren utan att ge oss någon mer information. Han kastar en blick till på Ester - som fortfarande står och hoppar som en studsboll - och skakar på huvudet. Han förstod inte vad vi sa eftersom vi sa det sista på svenska men jag förstår att han undrar vad hon håller på med.

Han slänger igen dörren efter sig och sedan hörs bara Esters glada tjut och dunkandet av hennes klackar mot golvet.

Det chefen just sa börjar långsamt sjunka in och jag börjar förstå att vi verkligen ska till Grekland tillsammans. Jag börjar tjuta och kastar mig om halsen på Ester och vi hoppar runt tillsammans. Plötsligt hör jag ett lågt skratt bakom mig och vänder mig om. Där står Alex och ser undrandes på oss. Han skrattar och ser på oss som om vi vore två utomjordingar. Jag slutar hoppa och Ester vänder sig om för att se vad som fångat mitt intresse. Hon stannar upp med en gång och tittar ner i golvet och trots att håret döljer det mesta av hennes ansikte kan jag se att hon rodnar.

"Hej", säger jag och vänder mig mot Alex igen med ett stort leende på läpparna.

"Hej", säger han och ser fortfarande underligt på oss.

"Jag tyckte att det lät här inifrån".

Han ler snett och lutar sig mot dörrkarmen. Hans mörkblonda hår är så där snyggt rufsigt som han brukar ha det och jag slås än en gång av hur bra han ser ut.

"Vad är det som händer?", frågar han nyfiket när ingen av oss säger något.

"Vi har just fått veta att vi ska åka till Grekland", svarar jag och mina mungipor dras uppåt i ännu ett stort leende.

"Grekland? När då?", frågar han förvånat.

"Om en timme och 45 minuter", svarar jag och mitt leende slocknar.