Modelldrömmen

Kapitel 46

Jag stannar chockat upp. Vad har hänt? Tjejerna som står tryckta mot glasdörrarna och ropar på mig är några år yngre än mig, jag skulle gissa på att de är 11-12 år någonting. Jag går tveksamt ut genom dörrarna och folk börjar genast slita i mig och ta på mina armar och mitt hår.

"Kan jag få en autograf?"

"Får jag ta en bild med dig?"

"Får jag krama dig?"

"Är det sant att du har gjort slut med Tyler?"

Frågorna tar aldrig slut och jag klarar inte av att svara på en enda, det är ingen som ger mig chansen för det kommer bara nya frågor hela tiden. Jag tar emot ett block som sträcks fram till mig och plockar upp en röd penna ur fickan. Jag skriver ner min autograf och ger tillbaka blocket och tjejen ler lyckligt mot mig. Någon kommer fram och ställer sig bredvid mig med en kamera framför oss och jag lägger armen om henne och ler. Hon skrattar lyckligt när hon tränger sig bort från alla människor igen.

Jag står och tar bilder och skriver autografer ett tag och sedan ursäktar jag mig och knuffar mig ut mot en väntande taxi.

"Men vi har inte fått ta en bild!", ropar någon och folk börjar genast slita i mig igen.

"Jag vill ha din autograf!", ropar någon och alla är som galna.

"Jag är ledsen men jag måste sticka till ett jobb nu!", ropar jag för att överrösta alla röster. Några backar undan med förståelse för att jag måste åka men de allra flesta står kvar och ger sig inte.

Efter ett tag lyckas jag i alla fall slita mig loss och hoppar snabbt in i taxin och slänger igen dörren. När jag sitter i trygghet tar jag ett djupt andetag och lutar huvudet mot nackstödet; det där var helt galet. Jag har fotograferats till en del stora tidningar och jag har varit med på en del kända modevisningar men jag trodde inte att det hade blivit så här stort, jag visste inte att folk redan kände igen mig. Att jag var tillsammans med Tyler påverkade nog en del också för han är väldigt känd och särskilt populär bland tjejerna och när vi blev tillsammans undgick det inte någon.

När taxin stannar betalar jag och hoppar ur. Jag inser att jag inte hinner äta något nu som jag hade tänkt för jag har inte lång tid på mig till nästa jobb. Denna gången står jag utanför en liten lägenhet och det ser inte alls ut som rätt ställe men jag går fram och öppnar dörren i alla fall. Där inne står en vakt och när jag kommer in gör han tecken åt mig att följa med. Han är väldigt stort byggd och han ser jättesur ut så jag funderar på om jag borde vända och springa här ifrån istället men bestämmer mig slutligen för att följa med trots allt.

Vi går genom en lång, mörk korridor och stannar till slut utanför en dörr. Han öppnar den och tecknar åt mig att gå in och jag tar tvekande ett steg över tröskeln.

"Hej, är du Vanessa?", frågar en man i 40-årsåldern när han får syn på mig.

"Ja", svarar jag blygt och ser mig omkring. Rummet är också ganska mörkt och grått och jag börjar ångra att jag gick in hit, jag hade kunnat hoppa över det här jobbet.

"Kom så ska vi fixa iordning dig, bilderna ska hamna i en tidning".

Han börjar gå längre in i rummet och jag följer tvekande efter. När han öppnar dörren till ett ljusare rum inser jag att jag har hållit andan.

"Det är reklam för underkläder så du får byta om bakom draperierna om du vill", säger han och jag rynkar pannan men går förbi honom in bakom draperierna.

Där bakom står en stol där det ligger en vit bh med rosa spetskanter och ett par vita spetstrosor. Jag rynkar på näsan men börjar sakta klä av mig. Jag vill egentligen inte fotograferas i underkläder på det här stället. Jag vet inte vad det är men det känns inte bra. Men jag behöver som sagt pengarna; modellbranschen är inte direkt särskilt lönsam innan man har blivit riktigt känd.