Modelldrömmen

Kapitel 42

Dörren glider upp och jag tar långsamt ett steg över tröskeln.

"Vi har inte inrett det för vi brukar låta modellerna bestämma själva hur de vill ha det så det kommer att komma några arbetare hit sedan och då får du säga hur du vill att de ska göra", förklarar chefen och följer efter mig in i rummet.

Det är stort och tomt, väggarna är vita och golvet är ett ljust trägolv. I ena hörnet av rummet är det som en utbyggnad där de tre väggarna består av glasfönster. Jag går fram till den ena glasväggen för att titta ut och får se en underbar utsikt över LA, men samtidigt är vi så högt upp att ingen utifrån skulle kunna se in; det är med andra ord perfekt.

"Wow", andas jag.

"Det där är något nytt som inte finns i något av de andra rummen så du har tur som får det", säger chefen nickar mot det "halva rummet".

"Badrummet är i stort sätt färdigt så du kan kolla om du tycker om det. Det finns i och för sig inte så mycket du kan ändra där", fortsätter han.

Jag går fram till en dörr till höger om ingången som jag antar leder till badrummet och trycker försiktigt ner handtaget. Dörren glider upp och ett otroligt fint badrum visar sig framför mig. Längs den högra väggen går en lång, mörkgrå marmorbänk. Det finns två handfat i mitten av bänken och hela den övre väggen över bänken är täckt av en stor spegel. Till vänster står en vit byrå med en mörkgrå duk och två vita blockljus på. Väggarna är av vitt kakel och golvet har ett ljusbrunt kakel. Rummet är ganska avlångt och en bit framför mig leder två trappsteg upp till ett fyrkantigt "badkar". Det är cirka två meter långt och brett och sidorna har samma sorts kakel som golvet. Det ser riktigt lyxigt ut och till höger om "badkaret" finns en vanlig vit toalett och några skåp. I taket finns det inbyggda LED-lampor som man kan justera så att man kan få det ljust och fint eller lite mer dunkelt och mysigt.

"Det här är helt otroligt".

Jag vänder mig gapandes mot chefen.

"Arbetarna kommer om två timmar så se till att bestämma dig för hur du vill ha det i resten av rummet. Jag har annat att göra nu".

Han går ut ur rummet utan att ändra en min. Hur är det ens möjligt att vara en sådan tråkig människa? Han varken ler eller försöker vara trevlig.

Jag tar upp mobilen och knappar in Esters nummer.

Två signaler går fram.

Tre. Fyra.

"Kom igen, svara då", muttrar jag frustrerat.

"Ge mig lite tid", säger Ester som tydligen svarade precis.

"Äntligen! Vad gör du egentligen?!", utbrister jag.

"Jag är med Alex", svarar hon och fnittrar.

"Tjena Vanessa!", hör jag Alex ropa i bakgrunden.

"Jaha, men jag behöver träffa dig nu så du får klara dig utan honom en timme", säger jag och är redan på väg ut ur rummet.

"Har det hänt något?", frågar hon allvarligt.

"Lycka till med att stjäla henne", säger Alex och jag kan höra hur han flinar.

"Alex, ge tillbaka telefonen!", hör jag Ester skrika i bakgrunden.

"Jag förtjänar faktiskt att få vara med henne, du har varit med henne hela veckan. Bort med tassarna nu och låt henne lämna rummet för en gångs skull!"

Jag låser dörren innan jag går bort till hissen. Det klickar till och jag stirrar förvånat på telefonen. Tryckte han bort mig?! Jag suckar frustrerat och tar hissen ner till bottenvåningen. Jag går med bestämda steg genom korridoren och knackar sedan på Esters dörr.