Modelldrömmen

Kapitel 65

"Såg du Alex och Ester?", frågar Jake medan vi springer längs korridoren.

"Nej, gjorde du?", frågar jag andfått.

"Nej"

Han ser sig om över axeln och drar sedan in mig i ett litet förråd utan dörr.

"Jag tror inte att någon följer efter oss längre", säger han men trycker mig ändå inåt väggen ifall att någon skulle dyka upp.

"Vi får ringa dem, de måste vänta på oss någonstans".

Jag plockar upp min mobil och slår Esters nummer. Hon svarar mitt i den första signalen så jag antar att de måste ha väntat på att vi skulle ringa.

"Var är ni?", frågar jag och försöker att inte flåsa i luren.

"Vi sitter i en limousine, vi passade på att fixa en medan ni fastnade där ute så att ni skulle kunna springa hit sedan".

"Okej, tack".

Jag är på väg att lägga på men stoppas av att hon säger mitt namn.

"Var är ni?"

"Jag vet inte riktigt, vi sprang ifrån dem så vi står i någon sorts korridor. Men vi kommer", svarar jag och ser mig om för att försäkra mig om att ingen har kommit hit än.

"Okej, vi väntar utanför limousinen".

Jag lägger på och berättar snabbt för Jake var Ester sa att de var någonstans och sedan börjar vi gå tillbaka igen.

"Vi får nog boka in en intervju på någon talkshow, annars kommer vi att bli förföljda vart vi än går. De vet att alla vill veta vad det är mellan oss och de missar inte en chans att publicera något som är så populärt", säger Jake och jag nickar instämmande.

"Men hur ska vi kunna ta oss ut nu? De kan inte ha försvunnit redan", säger jag och han ler finurligt.

"Vad är det?", frågar jag misstänksamt.

"Jag har en idé".

Han stannar och öppnar sin väska och börjar rota runt efter något.

"Har du en sjal eller något?", frågar han och plockar upp en luvtröja och en keps.

"Säg inte att vi ska klä ut oss..."

Jag ser skeptiskt på honom och hans leende blir bredare.

"Har du någon bättre idé?"

Jag suckar och öppnar min väska. Jag har inget annat förslag och det här kan nog faktiskt funka så vi får väl ge det en chans.

Jag plockar upp en sjal, ett par stora solglasögon och ett rött läppstift och ler triumferande mot Jake; det här kan bli kul. Jag virar sjalen runt huvudet och stryker snabbt på lite läppstift innan jag sätter på mig solglasögonen.

"Vad tycks?", frågar jag och vänder mig leendes mot honom.

"Du ser ut att ha hämtat inspiration från min mormor, men det passar dig ganska bra".

Han ler och tar på sig luvan över kepsen.

"Det är orättvist, du lyckas ju klä ut dig snyggt i alla fall", säger jag när han är färdig. Han ser bara cool ut medan jag ser ut som en gamling.

"Dessutom verkar det väl lite konstigt om en gammal tant kommer gåendes med någon som dig?", fortsätter jag. Han har ganska slapp stil och ser inte ut som den typiska tonåringen som är ute och reser med sin mormor.

"Äh, det är bara fördomar, inget som väcker överdrivet mycket misstänksamhet".

Han stänger sin väska och jag börjar inta min pose som mormor; jag böjer lite på ryggen för att se lite äldre ut och förbereder mig för att gå lite haltande.