Modelldrömmen

Kapitel 10

Jag smuttar på drinken jag har i handen. Vi dansade ganska länge på scenen och jag var alldeles svettig och andfådd när vi gick ner därifrån. Vi gick bort till baren och beställde varsin drink och här har jag suttit sedan dess. De andra försvann ut på dansgolvet för ett tag sedan men jag brydde mig inte om att följa med; de tycker ändå inte om mig så vad är poängen med att umgås med dem?

Det känns egentligen fel att dricka för det är inget jag brukar göra och jag är van vid att följa alla regler utan att klaga, men precis som en av de andra tjejerna sa innan är det inte lätt att vara avslappnad och självsäker under ett sådant här test om man inte tar till lite extra medel. Jag rynkar på näsan när den starka vätskan rinner ner i strupen. Jag dricker mest för syns skull, för att passa in liksom.

"Inte van vid det där?", frågar en röst bredvid mig och jag vrider på huvudet bara för att få se Jakes bruna ögon titta ner på mig.

"Inte direkt", svarar jag med en grimas.

Han sätter sig ner på den tomma stolen bredvid mig och beställer två nya drinkar.

"Jag har redan en", påpekar jag och ser menande på glaset framför mig.

"Men den här är bättre. Den där är inte särskilt god, eller hur?"

Han ler när jag återigen rynkar på näsan efter att ha tagit en klunk.

Jag tar tveksamt emot glaset som han skjuter mot mig och för det till läpparna. Vätskan som rinner ner för min strupe den här gången är frisk och betydligt godare.

"Tack"

Jag ler tacksamt mot honom.

"Det är alkoholfritt", förklarar han flinandes.

"Dricker du sådant?", frågar jag förvånat. Jag trodde att han var en sådan där kille som ansåg att dryck utan alkohol inte duger.

"Det är ju godare, eller hur?"

Han höjer på ena ögonbrynet och jag nickar fundersamt för mig själv. Hur lyckas han vara så avslappnad om han inte dricker? Fast det är klart, han är van vid det här så det måste vara lättare för honom.

"Vad gör du här förresten?", frågar jag nyfiket efter en stund.

"Jag kom egentligen hit för att festa på den andra klubben men sedan fick jag höra att ni skulle vara på scenen ikväll så då stannade jag här istället, jag kunde ju inte gå ifrån den showen".

Han flinar mot mig och jag rodnar. Jag hade ingen aning om att han såg allt det där.

Vi sitter här under tystnad en stund tills en tanke plötsligt slår mig.

"Varför sa du inget om testerna? Jag trodde att du jobbade på en normal modellagentur, jag visste inte att jag skulle tvingas bli utnyttjad!"

Min röst är anklagande, likaså min blick som borrar sig in i hans ögon.

"Om jag hade sagt något hade du inte hängt med, eller hur?"

Han ser menande på mig.

"Nej, det hade jag verkligen inte och det hade varit bättre än att komma hit!", utbrister jag ilsket. Hade jag vetat om det här från början skulle jag inte ha åkt hit och jag känner mig faktiskt fortfarande osäker på om jag borde ångra att jag är här eller inte.

"Men när du har klarat testerna kommer det att vara värt det. Du kommer att få riktiga modelljobb och du kommer att tjäna mer pengar än vad modeller på andra modellagenturer gör", förklarar han.

Jag är fortfarande inte övertygad om att det är värt det; jag hatar att jag har varit tvungen att låta mig utnyttjas på det här sättet under den här kvällen. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på vad mina föräldrar skulle tycka om de visste om det här, de skulle vara så besvikna på mig. Jag har fortfarande inte ringt tillbaka till dem och jag vet att de måste vara väldigt oroliga vid det här laget men jag har inte haft tid, jag har haft fullt upp hela tiden. Om de visste att jag har gått med på att låta mig utnyttjas så här skulle de bli så besvikna, det skulle dessutom bara visa att de har rätt gällande modeller och sökandet efter uppmärksamhet.