Modelldrömmen

Kapitel 59

"Kom in!", skriker jag när det knackar på dörren till mitt rum.

"Du har inte beställt något än va?", frågar Jake när han kommer in och ser mig sitta framför datorn.

"Klart att jag inte har, jag väntar ju på er", svarar jag och kysser honom lätt på munnen.

Vi ska beställa flygbiljetter till Sverige nu. Skolan börjar om en vecka så jag måste vara hemma så fort som möjligt. Jake tar min hand och drar med mig bort till soffan.

"Jake, vi borde inte...", mumlar jag mot hans läppar när han drar mig intill sig. Ester och Alex borde vara här när som helst så vi kanske borde förbereda oss istället.

Hans läppar vandrar nerför min hals och stannar vid mina nyckelben. Ett lågt stön undslipper mina läppar och han ser upp på mig med ett retsamt flin på läpparna. Sedan fortsätter han att kyssa min hals igen och till slut kan jag inte stå emot honom längre utan drar upp honom till mitt ansikte igen så att jag kan få känna hans mjuka läppar emot mina.

Han kysser mig bara mycket kort på läpparna och slutar sedan att kyssa mig. Jag vet att det bara är för att reta mig och det irriterar mig otroligt mycket. Jag ser rakt in i hans retsamma ögon och när han långsamt för handen uppför min arm knuffar jag honom bakåt i soffan. Jag sätter mig gränsle över honom och lutar mig ner mot hans läppar. Jag kysser honom intensivt och känner hur det pirrar i kroppen.

"Sa du inte något om att vi inte borde?"

Han flinar mot mig och vet att han redan har vunnit.

"Håll tyst", mumlar jag och pressar mina läppar mot hans.

Han ler när jag desperat kysser honom utan att bry mig om att jag just sparkade ner ett ljus ifrån bordet. Det är som om hans läppar har någon slags dragningskraft, jag kan helt enkelt inte hålla mig borta. Hans händer vilar på min korsrygg där jag sitter lutad över honom med händerna om hans kinder. Den här kyssen är inte som den igår; den långsamma, känsloladdade och försiktiga kyssen. Den här är intensiv och desperat och det slutar med att vi båda måste avbryta oss efter en stund för att få luft igen.

"Det är elakt att använda det här emot mig", säger jag utan att kunna låta bli att le.

"Men det funkar bra", säger han och hans självbelåtna flin avslöjar att han snart kommer att göra det igen så jag reser mig upp för att hindra oss från att bli fast här hela dagen. Missförstå mig inte, jag hade absolut inte haft något emot att stanna här med honom, men vi har faktiskt en hel del viktiga saker att göra idag.

Jake

Jag ser på henne när hon reser sig upp och går bort till datorn igen. Jag kan inte fatta att hon äntligen vill vara med mig nu. Hon är så otroligt vacker och hon har den bästa personligheten jag någonsin träffat på. Jag kommer fortfarande ihåg ögonblicket då jag först såg henne, minnet är väldigt tydligt.

Jag är tillbaka i Sverige nu för att hälsa på mina föräldrar och passar på att gå en runda i parken medan jag väntar på att de ska komma hem från jobbet. Jag spenderade mycket tid i den här parken när jag var liten, jag brukade vara här och cykla med mina kompisar nästan varje helg. Vi körde race runt, runt på grusgångarna, det var inte särskilt uppskattat av pensionärerna som satt på bänkarna och lyssnade på fågelsång och njöt av den stilla luften. De hötte ofta med pekfingrarna i luften åt oss men vi brydde oss inte på den tiden, vi hade ju kul. Det var längesedan jag var här sist och en massa minnen kommer tillbaka nu när jag går här igen efter alla år.

Plötsligt springer en tjej förbi mig och jag förundras över hennes utseende; hon är verkligen vacker. Hon har på sig ett par svarta shorts och ett tajt, rosa linne. Hennes kropp har de perfekta formerna och hennes långa ben är snyggt solbrända. Hon har långt, ljust hår uppsatt i en tofs och det glänser som guld i solen.