Modelldrömmen

Kapitel 43

Jag ser mig skräckslaget omkring men jag kan inte se någon av mina vänner. Alla runt omkring oss står och dansar och ingen har någon aning om vad som pågår här. En hand tar tag om min haka och vrider tillbaka mitt huvud så att jag tittar rakt fram. Jag ser in i Jasons mörka ögon och ryser.

"Jag tycker att du kom undan lite för lätt förra gången", säger han och hans flin blir bredare.

Jag försöker ta mig loss men hans grepp om min hand hårdnar.

"Nu vill jag att du följer med och du gör inget motstånd", säger han och ser mig hotfullt i ögonen.

"Förstått?", frågar han och jag vågar inte göra annat än att nicka.

Han börjar bana väg genom folkhavet och jag följer motvilligt och skräckslaget med. Plötsligt känner jag mig väldigt vaken, jag känner mig inte alls påverkad av alkoholen längre. Aningen ostadig på benen kanske, men jag är inte säker på om det beror på alkoholen eller Jason, oavsett vad så är mina tankar helt klara nu i alla fall.

Vi har kommit bort ifrån dansgolvet och är framme vid killarnas toaletter. Han öppnar dörren och drar med mig in medan jag ser mig om efter någon som jag kan ropa på. Det finns fem bås längs ena väggen och några handfat mitt emot. En smutsig spegel går längs hela väggen över handfaten, halva spegeln är alldeles sprucken.

"Folk kommer att komma hit, du kan inte göra mig något", fräser jag och han vänder sig ilsket mot mig.

"Tror du att jag är så dum att jag inte tänker på det?!", väser han med hotfull röst.

"Ingen använder de här toaletterna, alla går till dem i andra delen av rummet".

Han flinar ner mot mig och jag känner hur den lilla gnuttan hopp jag nyss fått slocknar igen.

"Försök inte göra motstånd, du kommer ändå inte undan denna gången", viskar han nära mitt öra och jag stelnar till.

Han trycker mig mot ett av båsen och hans läppar kraschar in i mina. Han tvingar mig att sära på läpparna och kysser mig intensivare. Jag försöker knuffa bort honom men han pressar sin kropp emot min så att jag blir fångad mellan honom och väggen. Han håller fast mina handleder med ena handen medan han med den andra utforskar min kropp.

"Låt mig vara!", fräser jag och spottar honom i ansiktet.

Hans blick förändras och blir svart och hotfull. Han börjar kyssa mig igen och klämmer till med ena handen om mitt ena bröst. Jag gnyr till och han flinar självbelåtet. Jag ger honom en ilsken blick och försöker rycka loss mina armar ur hans grepp fastän jag vet att det är omöjligt. Han kysser mig igen och vänder mig sedan så att jag står med ryggen mot handfaten. Han tar tag om mina lår och lyfter upp mig så att jag sitter på bänken. Det korta ögonblicket räcker för att jag ska hinna slå till honom rakt i ansiktet med knytnäven och det får honom att stöna av smärta.

"Det kommer att straffa sig om du håller på så här, bara så att du vet", fräser han.

Han tar upp ett band ur fickan och binder fast mina handleder. Han är så stark att jag knappt kan göra något motstånd alls.

Han pressar sina äckliga läppar mot mina igen och kan nu använda båda händerna till att utforska min kropp. Han drar ner dragkedjan på min rygg och jag börjar skaka av rädsla. Jag blundar och känner tårarna bränna bakom ögonlocken.

"Snälla sluta, varför gör du det här?", snyftar jag med tårarna rinnandes nerför kinderna.

"För att jag vill ha dig och jag är van vid att få som jag vill", svarar han simpelt.