Modelldrömmen

Kapitel 49

"Nu sticker vi!", ropar Ester glatt när vi alla är samlade i receptionen.

Ester var klar med arbetet för ett tag sedan och nu har vi alla gjort oss redo för att gå till stranden.

Vi går tillsammans längs gatorna och efter cirka tio minuter ser vi stranden framför oss.

"Vi känner till ett ställe där det inte brukar vara så mycket folk, det ligger en bit längre bort", säger Jake när vi når fram till sanden.

Vi går i ytterligare fem minuter längs stranden och får till slut se en klippa där det är helt folktomt.

"Men det är ju jättefint! Varför är det inga människor här?", utbrister jag förvånat.

"Kanske för att ingen orkar gå hit...", muttrar Ester och sätter sig ner på klippan.

"Först den i!", ropar Alex och sliter av sig tröjan.

"Det kan du glömma, jag tänker sola först", säger jag och drar av mig shortsen och tröjan.

Jag känner Jakes blick på mig när jag lägger mig ner på handduken men jag låtsas inte om det utan lägger mig bara ner och blundar istället.

Efter en liten stund lägger jag märke till hur tyst det har blivit och kisar upp mot solen för att se vad som händer men då är det för sent. Jake lägger ena armen under mina knäveck och den andra under min rygg och lyfter upp mig trots mina protester. Han flinar ondskefullt mot mig och springer sedan ut mot vattnet.

"Nej! Jake! Du skulle bara våga!", skriker jag och sprattlar som en fisk på land.

Jag kanske överdriver men jag hatar verkligen att slängas ner i vatten. Det spelar ingen roll om det är varmt eller kallt, jag bara hatar det, det har jag alltid gjort.

Han ignorerar mig och slänger ner mig när vattnet är precis under mig. Jag förbereder mig på att omslutas av iskallt vatten men till min förvåning är det inte alls särskilt kallt. Jag simmar upp till ytan och drar bort håret från ansiktet.

"Välkommen till LA beach", säger Jake och ler stort mot mig.

Vattnet når mig upp till axlarna ungefär och jag biter mig i läppen och ger honom en flörtig blick samtidigt som jag lägger händerna på hans mage och följer linjerna längs hans muskler med mina fingrar. Han stelnar till och jag ser hur blicken i hans ögon förändras. Han lägger händerna på min midja och jag drar mig ifrån honom med ett lekfullt leende på läpparna. Sedan höjer jag händerna och knuffar honom med all min kraft så att han ramlar bakåt ner under vattenytan. Hämnden är ljuv.

"Vad...?", börjar han när han kommer upp men avbryts av att jag börjar skratta.

"Det där var hämnden", säger jag och börjar gå upp mot klippan igen.

När vattnet når mig till midjan rycker han tag i min arm och jag snurrar runt och förväntar mig att han ska hämnas på något sätt. Men minen i hans ansikte säger något helt annat.

"Jag vet inte vad du håller på med men sluta lek med mina känslor", väser han och mitt leende slocknar.

"Tänker du fortfarande åka tillbaka till Sverige?", frågar han och lossar greppet om min handled lite utan att släppa helt.

"Jag måste, men inget hindrar mig från att komma tillbaka ibland", svarar jag och ser ilskan dyka upp i hans ögon.

"Förstår du inte att du överger allt?! Du kan inte ha en karriär som modell om du bara kommer hit någon gång ibland!"

Jag hör både ilska och desperation i hans röst.

"Men om jag stannar här överger jag allt där hemma! Min familj, min utbildning, min...", svarar jag desperat men rösten tonar bort.