Modelldrömmen

Kapitel 27

Jag letar en stund men hittar henne inte så det slutar med att jag går ner för trappan och tränger mig in i den stora folkmassan i vardagsrummet igen. I mitten av folkmassan är det mycket mer plats för alla står och tittar på något. Jag tränger mig fram dit och häpnar när jag ser vad, eller rättare sagt vem det är. Det är Ester och en kille, jag tror att det är samma kille som hon var med på övervåningen men jag är inte säker. Han är lång och har ganska långt, mörkbrunt hår. Jag brukar inte tycka om när killar har långt hår men det passar honom faktiskt, det går ner till axlarna ungefär. Han ser ut att vara väldigt vältränad också men han har för mycket muskler för min smak. Jag kan inte se några detaljer för det är ganska mörkt här inne men jag ser att han flinar när han ser ner på Ester.

De dansar ingen vanlig icke-uppseendeväckande dans utan hon gnider sig mot honom och gör utmanande rörelser, inte undra på att alla kollar på dem. Det är inte så konstigt att han flinar heller, han njuter nog av det här.

Jag knuffar undan alla människor och rycker tag i Ester.

"Hallå, vad gör du?!", sluddrar hon. Hon har druckit alldeles för mycket.

"Jag räddar dig", mumlar jag trots att jag vet att hon inte hör.

Jag drar med mig henne ut ur rummet och knuffar undan alla som står i vägen för oss. Hon protesterar vilt hela vägen ut genom dörren men jag kan inte höra vad hon säger i alla fall. Jag vet att hon kommer att ångra det här sedan. Hade det inte varit för all alkohol hon har hällt i sig hade hon aldrig gjort så här.

Ute på verandan möter jag Alex. Han står med en ny cigarett i handen.

"Skulle du kunna ringa en taxi?", frågar jag och kämpar för att hålla kvar mitt grepp om Esters arm. Jag behöver inte säga något för att han ska förstå vad problemet är.

"Vad har hon gjort?"

Han tittar på henne när hon kämpar emot mitt grepp om hennes handled.

"Hon var ganska vild på dansgolvet, jag ska nog inte gå in på några närmare detaljer".

Jag tar ett nytt tag om hennes handled och himlar med ögonen när hon skriker åt mig att låta henne vara.

"Okej, jag ringer efter limousinen".

Han ser på Ester med vad som ser ut som en plågad blick.

Vi väntar en stund efter att han har ringt och när limousinen kommer knuffar jag in Ester och hoppar in efter henne. Till min förvåning kommer Alex också in.

"Ska inte du vara kvar? Festen är nog inte slut än på ett tag", säger jag och ser undrandes på honom.

"Jag är inte så sugen på att festa längre".

Han tittar ut genom fönstret och jag märker att han inte kommer att berätta vad problemet är så jag säger inget mer.

Efter ungefär en kvart stannar limousinen och vi kliver ut utanför modellagenturen.

"Vi ses väl imorgon då...?", säger jag tvekande.

"Jag kan hjälpa dig om du vill", säger han och nickar mot Ester.

Jag tittar på henne och tänker efter en stund. Vad skulle hon vilja? Hon vill väl inte att någon ska se henne så här? Fast han har ju redan sett henne och det skulle nog inte skada med lite hjälp, hon är inte precis samarbetsvillig ikväll.

Jag har aldrig sett Alex så här, han brukar alltid ha ett flin på läpparna och hålla på och flörta med mig men nu är han så snäll på något sätt. Så därför bestämmer jag mig för att det får vara okej med lite hjälp ikväll.

"Okej, om du vill det så...", svarar jag tvekande. Jag kan knappt tro att han faktiskt erbjuder sig, han kanske bara skämtar.

"Ja, jag hjälper dig gärna", säger han och så börjar vi gå mot Esters rum.

Ester börjar lugna ner sig lite nu, hon har nog blivit trött av allt kämpande. Benen viker sig under henne och Alex lägger armen om hennes midja för att stödja henne. När vi kommer fram till rummet letar jag efter nyckeln; vart kan hon ha lagt den? Hon har inga fickor på klänningen och hon hade ingen väska med sig heller.

"Ehm... Jag tror att jag vet var hon kan ha lagt nyckeln...", säger jag efter en stunds tänkande.

"Varför tar du inte fram den då?"

Alex ser otåligt på mig.

"Ehm... Jag tror att hon kanske kan ha lagt den i bh:n..."

Jag biter mig generat i läppen. Det här känns en aning obekvämt...

"Vill du att jag ska hjälpa dig?", frågar han och lyfter handen över Ester.

"Det skulle du allt vilja, va?", skrattar jag och slår bort hans hand. Han flinar mot mig och tar ner handen igen.

"Då så, gör det själv då", säger han och tittar tjurigt på mig.

Jag känner mig inte alls bekväm med detta men det är bättre att jag gör det än att han gör det.

Jag får tag på nyckeln och öppnar dörren. Vi hinner inte mer än att komma in förrän Ester spyr rakt ut på golvet. Jag springer med henne till badrummet och när Alex kommer efter och tar tag om min handled tittar jag frågande på honom.

"Jag kan sköta det här".

Han ser på mig som om han väntar på min tillåtelse.

"Nej, du behöver verkligen int...", börjar jag men han knuffar försiktigt undan mig och ställer sig på knä bakom Ester.

Jag går ut ur badrummet och torkar upp det som kom på golvet i hallen. När jag går förbi den öppna badrumsdörren på vägen till papperskorgen stannar jag upp. Trots att det är hur äckligt som helst står Alex och håller upp Esters hår och pratar lugnande med henne. Han hade inte ens behövt hjälpa henne om han inte hade velat och här står han nu och tar hand om henne som världens mest omtänksamma kille. Det gör mig glad att se honom sådan här, att han har en annan sida förutom den skämtsamma, flörtiga sidan han alltid visar upp annars.

När Ester äntligen har slutat spy kommer han ut med henne och lägger henne på sängen.

"Ehh... Ska vi ge henne andra kläder...?", frågar han tvekande.

Såg jag just att han rodnade? Jag flinar mot honom, jag trodde aldrig att jag skulle få se Alex generad.

"Jag fixar det, du kan nog gå nu".

Jag vet att han gärna skulle ha hjälpt till med det, men så kul ska han inte få ha det.

Han flinar men går motvilligt mot dörren.

"Du Alex...", säger jag och han stannar och vänder sig om.

"Tack för hjälpen".

Jag ler varmt mot honom.

"Det var så lite så", svarar han med ett snett leende innan han går ut och stänger dörren efter sig.

Varför behövde Alex hjälpa mig med detta? Är det inte vid sådana här tillfällen Tyler borde hjälpa mig? Istället är han kvar och festar och har ingen aning om vad jag håller på med.

Jag har sett en helt annan sida av Alex ikväll, det kanske bara beror på att han har druckit men det förvånar mig ändå.

Jag tar av Ester skorna och klänningen och tar på henne pyjamasen. Hon har redan somnat nu så det finns ingen risk att jag väcker henne när hon är i det här tillståndet. Jag tar av mig min klänning och lånar ett par gråa mjukisshorts och en vit t-shirt som jag hittar i garderoben. Sedan lägger jag mig ner bredvid henne. Jag vill inte lämna henne ensam nu, jag har en känsla av att hon inte mår så bra när hon vaknar imorgon.

Jag har mitt test på eftermiddagen imorgon och det är jag otroligt tacksam för, mer hinner jag inte tänka förrän jag somnar.

----***----

Jag skulle ha lagt upp den här delen för längesen men jag har haft fullt upp, här är den i alla fall, hoppas ni gillar den! :)

//writer003