Modelldrömmen

Kapitel 48

Jag står kvar och försöker få ner pulsen till normalt tempo igen och tar några darriga andetag. Vad är det för fel på mig?! Varför ville jag kyssa honom?! Jag vill att vi ska vara vänner och nu har jag nästan förstört det.

Samtidigt som jag är arg på mig själv och egentligen inte ens vill själv att det ska hända känner jag mig sårad. Varför gick han bort ifrån mig? Han kanske inte tycker om mig på det sättet. Men jag tycker inte om honom på det sättet heller så varför bryr jag mig ens?

Jag går bort till köket på darriga ben och ställer mig vid bänken en bit ifrån honom.

"Vad blir det för mat då?", frågar jag som om ingenting har hänt.

"Pannkakor tänkte jag", svarar han och ler snett.

"Det kommer att bli de godaste pannkakor du någonsin ätit", tillägger han och börjar blanda ihop alla ingredienser.

"Jaså?"

Jag ser roat på honom där han står och vispar ihop smeten.

Jag bestämmer mig för att gå runt och kika lite i hans rum så länge och går bort till vardagsrummet där han har en stor tv och en liten svart skinnsoffa. Jag får syn på några foton på en byrå vid ena väggen och går fram för att titta på dem. Det är foton på honom och några andra killar när de festar och är på olika fotograferingar.

Jag ser att en av byrålådorna står lite öppen och kikar nyfiket ner i den. Det ligger allt möjligt där i men det är bara en sak som fångar mitt intresse; ett fotoalbum. Jag kollar över axeln för att se så att han inte märker något men han har fullt upp med maten så jag sticker försiktigt ner handen i lådan och greppar albumet. Jag drar upp handen igen och har nu albumet framför mig. Jag slänger en blick över axeln igen för att se så att han inte iakttar mig och öppnar sedan albumet. Det känns som om jag gör intrång på hans privatliv men jag kan inte hindra min nyfikenhet.

Den första bilden är en bild på honom när han är kanske sex eller sju år och står mellan ett par vuxna vilka jag antar är hans föräldrar. Alla ser väldigt glada ut och jag känner att jag kanske inte borde fortsätta kolla; det kanske är för privat.

Nyfikenheten tar överhanden och jag vänder blad för att se nästa sida också. Där är han bara cirka två år och sitter och leker i en sandlåda. Han är jättegullig och jag kan inte låta bli att le åt bilden. Återigen byter jag sida och sätter handen för munnen för att stoppa ett skrattanfall. Han är runt sju år och är helt naken på nästa bild. Det enda han har på sig är en krona som sitter på sned på huvudet och en sjal som hänger runt halsen och enda ner till marken. Ett fniss slipper undan mina läppar och snart skrattar jag rakt ut. Jag kan inte stoppa mig själv längre och håller mig för magen av allt skratt.

"Vad skrattar du åt?", frågar Jake misstänksamt och kommer gåendes mot mig, fortfarande med disktrasan i handen.

Jag klarar inte av att stå längre och sjunker ner på knäna. Han ställer sig framför mig och när han får syn på albumet rycker han det ur mina händer. Han kollar på bilden jag hade uppe och en rodnad sprider sig genast över hans ansikte.

"Brukar du alltid rota när du är hemma hos andra?!", fräser han och jag skakar skrattandes på huvudet.

"Du var så gullig!", utbrister jag skrattandes när han sätter sig på huk framför mig.

"Får jag se igen?", frågar jag och sträcker mig efter albumet samtidigt som jag håller mig för magen med andra armen.

"Det kan du glömma", säger han bestämt och håller upp fotot över huvudet.