Modelldrömmen

Kapitel 50

"Jag ska fotograferas till Vogue!"

Jag springer fram till Alex för att krama om honom, han är den enda som pratar med mig för tillfället.

"Det är helt otroligt! Vogue! Jag ska vara på omslaget till Vogue!"

Jag hoppar upp och ner och slänger armarna om hans hals.

"Vogue?! Wow, inte illa!", utbrister han och försöker att vara glad för min skull trots att jag nästan stryper honom.

Jag studsar upp och ner och jag känner mig alldeles överlycklig. Jag fick samtalet för bara tio minuter sedan; det var en dam som ville att jag skulle fotograferas till omslaget för Vogue och jag tackade ja med en gång. Jag ska dit vid klockan två idag och jag längtar otroligt mycket. När jag åkte till LA drömde jag om en massa coola modelljobb, men det här har aldrig ens funnits i mina tankar. Jag har haft höga drömmar – sådana som egentligen är helt onödiga men som man ändå funderar på ibland – men inte ens då har tanken slagit mig att jag kanske skulle kunna vara med på omslaget till en sådan känd tidning som Vogue. Det är verkligen stort och det är ett tydligt tecken på min framgång.

"Jag måste tyvärr sticka till ett jobb nu men vi firar senare", säger Alex och skyndar iväg efter att ha kommit ur mitt grepp.

Jag går bort till mitt rum och sjunker ner på sängen. Hur kan allting förändras så snabbt? Det är sådana här saker som jag borde fira med Ester men hon pratar inte med mig längre och Jake som jag äntligen hade börjat prata och skämta med igen pratar inte med mig han heller. Jag är glad att jag har Alex i alla fall, han är den enda som inte är arg på mig. Han blev också ledsen men han förstår ändå att det här valet är svårt för mig och han vet att jag inte vill lämna dem egentligen. Han har pratat med Ester men hon vägrar att prata om det och enligt honom är hon jätteledsen över allt det här.

Jag vet att allt är mitt fel, men jag kan inte lösa det här. Alex har ett förslag dock, det är samma sak som Jake vill men Alex och jag har pratat lite mer om det och det skulle kunna funka. Om jag flyttar hit kan jag få hemundervisning och jag skulle kunna åka tillbaka till Sverige och hälsa på mina föräldrar när jag är ledig. Någon annan anledning har jag faktiskt inte till att stanna i Sverige. Här har jag vänner och en karriär som modell, min dröm ligger utbredd framför mig och jag kommer att ångra mig hela mitt liv om jag missar den här chansen. Men jag vet inte än; jag tror inte att mina föräldrar någonsin kommer att förlåta mig om jag gör så.

Jag suckar och reser mig upp för att ta en dusch. Jag går in i badrummet och låter det ljumma vattnet rinna ner över mig. Jag trycker ut en klick schampo i handen och masserar in det i hårbottnen innan jag vrider på vattnet och sköljer ur det igen.

När jag har haft i balsam också kramar jag ur håret och virar in mig i en handduk och virar sedan en annan runt håret. Jag går ut till köket och brer en macka och häller upp ett glas vatten. Jag vill inte äta för mycket nu för den här fotograferingen betyder jättemycket för mig och jag vill verkligen att det ska bli perfekt, en uppblåst mage ska inte få förstöra det här.

När jag har ätit går jag bort till min gigantiska garderob och plockar fram ett par blåa, tajta jeans och en grå tröja som jag tar på mig innan jag går tillbaka till badrummet för att föna håret.

Jag borstar snabbt tänderna och borstar igenom håret innan jag går bort till mitt skrivbord och fäller upp min laptop. Jag går in på en sida för att se vilka möjligheter det finns att åka tillbaka till Sverige.

Det finns ganska många olika tider att åka på så jag kan bara välja en som passar bra sedan när jag har bestämt mig. Oavsett om jag ska stanna i Sverige eller inte måste jag i alla fall hem igen innan skolan börjar för det har jag lovat mina föräldrar och jag måste verkligen få träffa dem igen snart. Jag har inte ens försökt att ringa dem igen efter förra gången då jag skulle till Grekland. Jag vet inte vad jag ska säga och bara tanken på att höra hur besvikna dem är får mig att känna dåligt samvete.