Modelldrömmen

Kapitel 47

"Hur förklarar du det här?"

Ester räcker ilsket fram tidningen till mig. Jag tar emot den och kollar vad det är som gör henne så upprörd.

"Vanessa går bakom ryggen på sin bästa vän".

Det är rubriken på sidan. Jag rynkar pannan och skummar igenom texten för att se vad de menar. Det handlar om mig och Alex, det jag sa på intervjun verkar ha fått motsatt effekt. Folk verkar vara övertygade om att det är något mellan mig och honom och på något sätt har de lyckats få fler bilder på oss när vi ler mot varandra och till och med från den där fotograferingen som vi hade tillsammans.

Fotografen måste ha fått bra betalt för att sälja den här bilden till tidningen; det är när jag ligger över Alex och kysser honom, jag har ena handen på hans kind och den andra på hans muskulösa bröstkorg. Han har sina händer på min midja och vi har båda endast underkläder på oss. Jag hade nästan glömt bort det men när jag ser bilden kommer alla minnen tillbaka, det var första gången vi träffades, han flörtade med mig då och jag var jättenervös. Då trodde jag aldrig att vi skulle bli så bra vänner som vi är idag. Fotot är verkligen perfekt och jag kommer ihåg kyssen helt och hållet nu, den var underbar. Jag tvingar genast undan tanken och dras tillbaka till verkligheten igen.

"Du vet väl att det här bara är vad folk vill tro?"

Jag ser upp från tidningen och möter Esters arga blick.

"Det är det som är problemet! Alla vill se er två tillsammans och ingen bryr sig om att det är mig han är med! Och den där?!"

Hon pekar på bilden med kyssen och jag kan se en stark avsky i hennes blick.

"Men det var ju på en fotografering. Vi kysstes bara för fotots skull och förresten var ni inte ens tillsammans då", svarar jag och ser henne allvarligt i ögonen.

"Så du kände ingenting då? När ni kysstes, det fanns inga känslor?"

Hon ser mig rakt i ögonen med en hård blick.

Så fort mina läppar kommer i kontakt med hans kan jag sluta att oroa mig, det är inte så illa trots allt. När jag känner hans tunga treva fram över mina läppar särar jag försiktigt på dem och snart känner jag mig inte ens osäker längre. Fotografen ville ha en bild där jag är självsäker, det ska han få nu. Jag lutar mig över killen och kyssen blir snabbt intensivare. Faktum är att det känns helt underbart och får det att pirra i hela min kropp.

"Nej", ljuger jag och viker undan med blicken.

"Ljug inte för mig", väser hon mellan hårt hopbitna käkar.

"Okej, jag tyckte om det och jag kände en hel del men vad spelar det för roll?!"

Jag slår ut med händerna och fortsätter:

"Det var längesedan och vi är bara vänner nu, även om du inte litar på mig vet du väl att han älskar dig?!"

"Älskar han mig?"

Hon ser gapandes på mig och all ilska verkar ha försvunnit.

"Ja, han älskar dig, Ester, och han skulle aldrig vara otrogen mot dig".

"J-jag trodde inte..."

Hon går förbi mig och sjunker ner i soffan.

"Jag skulle aldrig göra något sådant mot dig heller", mumlar jag och sätter mig ner en bit ifrån henne.

"Förlåt Vanessa, det är bara så svårt att inte tro på det när alla andra verkar så övertygade".

"Men de andra känner ingen av oss. Vi känner varandra och det är meningen att vi ska kunna lita på varandra".