Nu kommer den klassiska dan före dopparedan inlägget, trots att jag egentligen inte vet vad jag ska säga. Trots att detta blir den men ojuliga julen jag någonsin kan minnas att jag har haft så känns det ändå helt okej. Att träffas ute och bara en stund är knappast något jag vill men ändå ett val jag är beredd att göra för säkerhetens skull. Vi får helt enkelt jobba med de förutsättningarna vi har blivit Gina och göra det bästa utav situationen. Det blir vad man gör det till.
Trots allt som pågår har jag känt mig rätt så lycklig de senaste dagarna. Jag har börjat läsa/lyssna på mycket böcker, pluggat, hållit på mycket med körkortet, slagit in massvis med paket, låtit bli min telefon och helt enkelt känt att allt kanske kan bli bra ändå. Alla tidigare år jag jag pratat om året och hur nästa år ska bli så himla revolutionerande, men det här året har satt ner mig på jorden. Jag orkar inte längre prata om allt som har hänt i år, men jag vet iallafall att jag inte vill ha ett extraordinärt år 2021. Jag vill bara att det ska vara som vanligt. Jag har inte satt upp några naiva förväntningar och orealistiska mål utan bli bara glad om jag kan få ha ett normalt tonårsliv. Såklart ser jag fram emot alla utmaningar och alla nya saker jag kommer få uppleva, men det kan gärna få hålla sig på en inte så världsomvälvande nivå.
Du har inte bara tagit dig igenom det här året utan har dessutom lyckats ha kul på vägen. God jul Ella <3
