Klockan har egentligen slagit 2:24 den 29:onde redan, men jag är inte klar med gårdagen.
Förut kände jag mig nöjd med hur dagen hade turned out ändå. Jag tog faktiskt tag i att plugga matte och frågade pappa om massa hjälp. Jag umgicks med Vilgot. Jag följde med i bilen runt hela med honom för att få göra det. Jag hade tillslut en supermysig kväll med Ebba och Alva. En ny spännande konstellation, som faktiskt fungerade riktigt bra. Vi pratade bara oavbrutet i flera timmar.
Men det ska alltid medfölja lite problem. Varje gång vi på något sätt ska umgås uppstår alltid en komplikation. Det är alltid någon som inte vill ha med någon annan, någon som ställer in i sista sekund, att allt blir jätteförsenat och någon får vänta länge, vi måste tillsammans komponera en historia eller ett förklarings-sms till någon. Alltid trampas det på någons känslor. Måste verkligen din pojkvän följa med denna gång också? Ifall det bara är vi andra tjejer kan vi inte göra en tjejkväll av det? Vi har redan sagt den ursäkten till någon annan. Nahe okej det funkade verkligen inte för dig. Jaha och du ställer också in för att vara med din kille? Okej.
Jag FÖRSTÅR att ni är kära, och jag är SÅ glad för eran skull. Men bros before hoes you know? Det är inte så kul att bli andrahandsvalet varje gång. Jag tycker om att umgås med er tillsammans, men nÅgon gång skulle det faktiskt vara kul att få umgås med dig ensam, som förut. Jag tror inte att det är hälsosamt för er att sitta ihop varenda sekund, men det känns inte som min sak att ha en åsikt om.
Jag får dåligt samvete fast jag inte tycker att jag har gjort så särskilt fel. Alla sover så jag kan inte prata ut och bryta den dåliga stämningen. Jag är fast med en klump i magen. Jag tycker det är jobbigt när vi bråkar. Men jag tänker lyssna på musik och kolla på någon gullig youtube-video som plåster på såren och för att bli lite distraherad. Det var skönt att få allt detta av hjärtat.
