Jag har inte fått nån sömn på nästan en vecka och varje sekund av min tid är uppbokad så jag är utmattad, jag har blivit sjuk så jag kommer missa skola och framför allt inte kunna träffa saga en sista gång eller ge henne en sista kram innan hon åker på utbytesår imorgon, jag är som en magnet för psykisk ohälsa; Lisas ångest har varit brutal denna vecka, Eric ville ta sitt liv, Sagas ätstörning är dålig, och Nellys ex börjar bli oroväckande läskig. Jag och Marcus tjafsade igår och vi kommer inte kunna ses på flera dagar nu så jag kommer vara helt ensam hemma tills på onsdag istället för att ha mackan här, och Vilgot har flyttat.
Jag har gråtit i ett dygn nu. Inte hela tiden med med jämna mellanrum. Jag blev överrumplad av allt igår och min bägare rann över, och när jag vaknade sjuk idag så fortsatte allt bara. Marcus har pratat med mig i säkert flera timmar totalt i telefon och jag har också ventilerat till mamma massor. Pappa har också förstått mellan raderna och kramade mig, sa att han älskade mig och frågade om vi skulle se på tv och äta glass. Jag har egentligen inte att gråta över längre men det verkar inte sluta. Jag tror det var dags för mig att pausa och ta hand om mig själv lite, men jag hade gärna gjort det frivilligt.
