Jag är galet kär. Äckligt kär. Alla mina inlägg här handlar om det, jag kan inte rå för det.
Jag kom precis hem från världens bästa helg. Jag, Mackan och hälsade först på William och Turiya på hennes landställe. Det var verkligen över förväntan, vi hade skitkul tillsammans och det var supermysigt. Jag kände ju knappt henne innan men nu känns det som att jag gör det, hon är verkligen härlig. Ärlig, smart, rakt på, rolig. Jag gillar hur William blir med henne. Att han har lyckats få henne är fortfarande förvånande men det känns ändå som att de passar för varandra. Att se William i den miljön (landställe på ö utan el och vatten, med dass och båtar osv) var väldigt underhållande hahahah, han är ju verkligen bortskämd grabb i linnebyxor som åker till huset i Marbella. Men han är ju inte det på ett arrogant sätt, utan bara lite skrattretande när han ju hamnar i en sån här miljö. Hur som helst var det verkligen trevligt.
Sedan åkte jag och Mackan vidare till fyrudden på söndagen. Vi blev hämtade och hängde på en ö med Mamma, Pappa, Vilgot och Alva. Det var väldigt mysigt. Trots att det går jättebra så kändes det ändå lite underligt att vår familj plötsligt har fått två extra personer in i bilden. Det känns försvarande lite ovant och konstigt att mina föräldrar ser mig umgås med min ~partner~ hahah. När vi åkte vattenskidor ramlade jag dock rätt på arslet och det kändes som att jag spräckte upp mitt rövhål. Obeskrivlig smärta. Var tvungen att springa upp i skogen ock akutbajsa efteråt. Det förtog lite av upplevelsen men det var som tur var i slutet av utflykten lol, jag repade mig när vi kom hem. Alla andra åkte hem sen på kvällen och jag och Mackan hade hela stället för oss själva hela kvällen och nästa dag. För att svara på din fråga; ... ja, mycket ;)
Hela måndagen solade vi på bryggan och var ett sånt äckligt lyckligt par och bara va övertydligt kära. På vägen hem åkte vi också hem till mormor på middag. Hon blev så glad när jag frågade, hon kommer nog leva på det här ett tag. Hon sa ju att jag skulle ta med migMackan dit någon gång för granskning hahah så jag tog tillfället i akt. Jag märkte att han var lite nervös och inte riktigt pratade så mycket som han brukar, men han skötte sig ändå otroligt bra. Jag tror verkligen han gick hem. Det är rätt stort egentligen, att ta med han till mormor. Då är det väldigt official.
Jag är möjligt lycklig just nu. Under de här dagarna känns det på något vis som att vi har kommit ännu närmre. Vi har skojat med varandra konstant, tagit nya steg i bekvämligheten med varandra (möka, berätta om sprucket rövhål, gå runt nakna i dagsljus - allt lol), pratat om både djupa och underliga saker och KONSTANT vara nära. Det märks att bådas love language är physical touch hahahah, det gick typ inte en sekund utan att vi nuddade varann. Låg jag inte i hans famn såg jag till att hålla hans hand eller röra honom på något vis. Vi är verkligen perfekta kombinationen av kompisar och lovers. Vi kan driva med varandra och skojbråka som riktigt nära vänner, men när jag somnar i soffan väder han ner mig och lagar middag åt mig. Slåss med handdukar ena sekunden och kyssas passionerat andra. Vi umgicks i mer än två dygn i sträck men ändå saknade jag honom innan jag ens släppt av honom. Ska det kännas så här alltid nu?