Igår hade vi ett halvår. Jag hade inte tänkt att göra så stort ståhej av det utan bara spendera lite tid tillsammans, men Marcus hade andra planer. Han plockade upp mig från skolan och vi åkte hem till mig, men när vi var framme sa han till mig att gå in först utan att ge mig en anledning. När han strax efter också kom in i hallen hade han en bukett röda rosor i handen och ett litet paket.
I det ögonblicket blev jag påmind om att han är den sortens pojkvän som inte ska vara verkliga. Han köper rosor, ett par fina örhängen och lägger ut om mig på Instagram på vår halvårsdag. Herregud han har liksom en enda höjdpunkt som bara är bilder mig. Ibland när jag blir lite överväldigad så försöker jag påminna mig om att jag ska vara så lycklig att jag har hittat ett sånt här guldkorn. Visst det kanske är lite cringe att vi blir ett sånt par som är obnoxiously happy och in love på ig men hellre det än att ha en pojkvän man måste klämma ut kärlek ur.
Även fast vi definitivt är ute ur smekmånadsfasen och har små twistar här och där så älskar jag honom mer och mer för varje dag, klyschigt som det låter.
