Och så blev det återigen december. Att året brukar susa förbi är ingen ovanlighet, men i åt har det gått alldeles extra fort. Jag ser fram emot att få bli fylld av lite christmas joy mitt i allt detta.
Det har faktiskt fallit lite snö för bara någon dag sedan (med lite menar jag LITE), våran utebelysning och ljusstakar är framplockade, lussebullar har bakats och jag och tjejerna gick ljusvandringen på första advent. Jag måste erkänna att julkänslan ändå var i god tid i år.
Nu ska jag vara en äkta kliché, men jag skulle bara vilja tacka för och tänka lite extra på alla personer jag har i min omgivning. Mina otroliga vänner (inklusive alla deras ups and downs). Min mamma och pappa som jag har insett är de finaste sötaste bästa föräldrar som jag har hört talas om. Min brorsa som nu om en vecka ska flytta ifrån oss. Jag kommer sakna honom som fan trots att han är jobbig ungefär hela tiden. Jag tror inte ens jag riktigt är redo på att bli ensambarn, men faktumet får mig att uppskatta the small moments vi har nu tillsammans. "Om ni inte fanns till, vad ska jag göra då?" Om jag ska vara lite Kristina från Duvemåla.
Som vanligt så har jag längtat till julen hela året men när den väl kommer känner jag mig lite tafatt och oförberedd. Men vet ni va? Det blir vad man gör det till. Fuck den här pandemin, fuck att jag inte heller i åt har en magical christmas lovestory, fuck att det inte alltid blir som i mina sagor i mitt huvud. Jag är nöjd med alls ändå, precis som det är.