THIS IS A MOMENT FOR THE BOOKS
Ella Anna Järnvall har varit hemma hos en ~manlig bekant~ helt ensam. Det är mystery boy som jag har pratat om tidigare, men jag kanske borde avslöja att han heter Marcus nu. Tack vare våra gemensamma vänner och gemensamma musikintresse föreslog att jag skulle komma hem till honom ikväll och jag gjorde det. Det var inte heller lika läskigt som jag trodde, och oavsett hur det blir med honom och mig i framtiden så känner jag verkligen att jag har släppt på en spärr nu!!!
Hur som helst, så kändes det faktiskt ganska bra. Jag var där i 5h och samtalet flöt på hela tiden (vilket jag bara trodde hände på film?!) och det var aldrig såhär hemskt stelt. Det första jag gjorde när vi kom dit var att hälsa på hela jäkla familjen vilket gav mig lite panik men det var samtidigt inte så illa. Han hade verkligen förberett för att jag skulle kunna spela piano i gillestugan och hans mamma nämnde att visst spelade jag så han hade ju verkligen pratat om mig. Det var faktiskt rätt gulligt, jag sa ju till mina föräldrar att vi var ett stort gäng hahahah. Han hade verkligen lyssnat på alla låtar jag hade pratat om och lärt sig spela sweet creature på gitarr för min skull. Vi snackade, spelade tillsammans, gick en lång promenad o sen kollade vi på film. HAN valde kissing booth 2 HAHAHA och det är ju typ de värsta filmerna som existerar men jag lyckades inte visa det så tydligt lol. Jag var tvungen att skratt till den fruktansvärt torra humorn för att lätta på stämningen. Dock kunde vi ändå under filmens gång skämta om den, även fast de flesta skämten handlade om hur jag kunde förutspå hela handlingen (jag hade ju sätt halva innan men de sa jag inte lol). Under filmen la HAN sitt huvud på MIN axel och jag måste erkänna att jag blev chockad men det kändes konstigt nog inte så konstigt. Jag har ju aldrig ~myst~ så med en kille innan men det kändes ändå ganska naturligt. Uppenbarligen försökte han ta första steget vilket jag på ett sätt tycker är lite skönt, men jag swervade honom också mycket under kvällen hahah för jag kände inte riktigt att det var dags än.
Jag funderar på om jag gjorde rätt i att inte kyssa honom. Jag tror nog verkligen att det vande blivit av om jag hade velat för han la upp många lägen för det men jag avvärjde varje gång. Som Nelly och jag pratade om så känns det typ bra att bara ses som vänner en gång förstå och inte hoppa för snabbt in i det här romantiska. På ett sätt så missade jag ju en bra möjlighet ikväll, men jag vet inte, det kändes bara inte rätt. Där och då hade jag ingen lust. Jag funderade på det, men jag kände också lite att om jag gör det så blir jag typ "fast". Då har jag ju på ett sätt visat att jag tycker om honom och då blir det svårare för mig att dra mig ur detta om jag kommer underfund med att det är så jag känner. Nu när det är så nytt och jag inte vet om jag har de där känslorna då vill jag typ inte råka binda upp mig och ge honom falska förhoppningar. Its the commitment issues for me. Jag ångrar inte hur det blev, men såhär i efterhand hade det ju kanske varit en ~upplevelse~.
Jag skulle verkligen inte säga att jag har dragit på mig någon förälskelse (du vet att jag har svårt för sånt när det är på riktigt, allt blir så cringe och jag vill bara abort mission för jag tvivlar på alla och minsta fel de gör) men jag skulle inte se någon anledning till att vi inte skulle träffas igen...
Allt återstår att se. Nu ska jag sova på saken.
