sexton/sjutton | f.s

12

Jag satt nu i bilen med mamma och Alexander. Vi var nu på väg till Grisslinge, till pappa. I bakluckan låg tre fyllda resväskor med kläder, smink, dator, och andra nödvändiga saker.

"Jag förstår fortfarande inte att du drog med dig tre väskor, Molly." sa mamma och puttade upp sina solglasögon från nästippen.

"Man packar hellre för mycket än för lite, mamma, det har du lärt mig!" kvittrade jag. Jag var faktiskt på ganska bra humör idag, jag tyckte det skulle bli kul att få träffa pappa igen och på något sätt var det skönt att slippa allt drama hemma.

Mamma log åt mig. "Sant. Men du ska bara nittio minuter bort, inte till Kina." Jag himlade lekfullt med ögonen. "Så hur känns det nu då, gumman? Lite kul ska det väl ändå bli?"

"Ja, lite kanske. Men jag kommer fortfarande åka hem typ hela tiden och sova över hos Wilma eller Emilia." förvarnade jag henne. Jag var lite orolig att inte hitta några roliga människor på ön som ville vara med mig, festa och hitta på saker.

"Och pappa låter dina kompisar säkert sova över där också. Det blir bra ska du se." sa mamma.

Efter bilresan rullade bilen in på pappas tomt. Jag fick tillbakablickar från när jag var sju, åtta år och sprang runt på tomten i bara trosor och tunika, och lekte Tjuv-och-Polis med barnen som bodde i området.

Precis när bilen stannade, öppnade pappa ytterdörren och gick glatt ut på gräset. Jag hoppade klumpigt ut ur bilen och gick fram till pappa och kramade om honom glatt.

"Hej gumman!" skrattade han. "Fan vad stor du är, jag hänger inte med i svängarna!"

"Herregud, Peter, måste du svära så mycket?" sa mamma när hon klev ut ur bilen.

"Hej på dig också, Christina." flinande pappa, och gav mig en blick. Jag flinade jag också. "Hur är det? Allt bra?" frågade han mig sedan.

"Japp. Hur är det själv?"

"Jo tack. Lite bättre nu när ni är här. Hej Alex!" sa pappa och kramade om Alexander också.

Jag såg upp på hans villa, som var målad i vitt och rött. "Vilket stort hus, jag kommer inte ihåg det som såhär stort?"

"Jag har byggt ut altanen, kommer du inte ihåg det? Det kan bli lite ensamt här ibland, men det kommer väl ändras på nu, va?" sa han med blicken på sin familj. Han la en arm runt min axel och jag log. Jag antar att han skulle tycka om sällskapet i sommar.

Min mamma hade under tiden försökt få upp bagageluckan och muttrade irriterat. "Peter, kan du komma ett tag tror du?"

"Absolut." svarade han då och stack iväg. Mamma och pappa utbytte några tysta ord med varandra medan de tog ut mina väskor. "Herregud, Molly, tre väskor? Du är då din mor upp i dagen." Han kliade sig bak i nacken och mamma gav honom en blick.

Medan mamma, pappa och Alex stod och pratade bredvid bilen dök en svart hund upp och skällde glatt mot mig. Jag hukade mig ner och klappade den. "Gud, vad gullig!" sa jag. "Pappa, den är inte din, va?"

"Nej, det är en grannes. Magnus. Han heter Dante, och tror att mitt hus är hans andra hem. Jag tror hunden tycker om mig mer än Magnus, men säg inget." skrattade pappa och klappade hunden själv.

Jag fortsatte leka lite med Dante medan mamma läxade upp pappa om alla regler hon satt upp. "Svara alltid i telefon när jag ringer. Molly får inte vara ute hela nätterna. Inte röka eller droga. Pappa får heller inte ha fest och bli asfull, för nu har han ett barn i huset. Om hon vill övningsköra får pappa ta hand om det. Låt henne inte umgås med några konstiga typer. Pappa har tillåtelse att köra ut Molly ur huset om hon inte anstränger sig att skaffa nya kompisar. Om något händer, ring direkt." Mamma höll på sådär i minst tio minuter innan någon från hennes jobb ringde och vi sa hejdå, och så åkte mamma och Alex iväg igen.

"Din mamma är... något speciellt, Molly." sa pappa när han kånkade på en av mina väskor uppför yttertrappan in till huset. Jag skrattade.

"Hon är jobbig pappa, du kan säga det." 

"Nej, nej, det är inte det. Det är en del av hennes charm." skrattade han. Charm? Snälla. "Jag hade först tänkt låta dig sova i gästrummet där uppe som sagt, men det renoveras just nu. Så jag hoppas källaren duger."

Vi gick ner i källaren, det var rätt så rent och fräscht för att vara en källare. Jag hade ett eget badrum här nere, och mitt rum var stort. Ett långt fönster fanns högt upp längs med väggen som lyste upp rummet. "Det duger perfekt." sa jag. "Det är jättefint, pappa."

-

Timmar senare hade jag packat ur alla kläder och saker, pappa hade hjälpt till, och han hade lagat middag. Det kändes konstigt, men ändå bra att sitta och äta, bara vi två. Vi hade väldigt mycket att prata om efter alla år som gått utan mer än ytlig kontakt, så det blev inte tyst en enda sekund vid bordet.

Just nu Skypade jag dock med Emilia och Wilma. Jag hade visat mitt nya rum, och de båda tyckte det såg jättemysigt ut och såg fram emot att komma hit i sommar och hälsa på.

"Du kommer säkert ha det jättekul där borta i sommar. Skaffa nya kompisar, hitta nån snygg kille..."

"Jag kan ju typ göra vad jag vill här, för jag känner ju ändå ingen." svarade jag och började måla naglarna. Jag hade kollat igenom alla mina sociala medier, och jag hade räknat till endast sex namn som bodde här på ön.

"Du kan slampa till det som fan, Molly." skrattade Wilma. "Eller du vill bara pussa på Oscar, eller hur?"

Jag himlade med ögonen. "Släpp det där nu!"

"Förlåt, vi retas bara." Jag bet mig i läppen. "Hur är din pappa då? Som din mamma, typ?"

"Raka motsatsen." skrattade jag. "Jag tror ändå jag kommer trivas här. Det är hemtrevligt."

"Vad bra då. Om du ändrar dig kan du alltid bo här, vet du." sa Wilma som drack Redbull ur ett sugrör.

"Okej, Molly, hur taggad är du på konsert imorgon?" frågade Emilia plötsligt och jag skrattade.

"Det kommer bli så jävla kul!"

"Det kommer låta annorlunda imorgon när du är tredje hjulet med Emilia och Hugo." sa Wilma. "Tro mig, det är det värsta som finns." 

"Jag har varit med om det själv, tack." skrattade jag.

"Och du följer med frivilligt ändå?!" skrattade Wilma.

Jag var på väldigt bra humör. Jag och pappa kom bra överens, huset var fint, rummet också. Sommarlov, konsert imorgon, och på något sätt var jag glad att slippa Lidingö... Och Oscar.