sexton/sjutton | f.s

20

När jag och Felix kom hem till Ogge den midsommarkvällen, var det bara en kille där än så länge, Johannes.

De två satt i en hetsig diskussion när Felix och jag gick in i vardagsrummet. "Hallå." skrattade jag. "Vad pratar ni om, man hör er ända ut på gatan."

"Ogge är dum i huvudet, bara." sa Johannes och ställde sig upp för att krama om mig. "Kul att se dig, Molly." sa han. "Allt bra?"

"Jadå. Själv?"

"Nu när du är här." sa han och gav mig en ölflaska. Jag skakade på huvudet åt honom. "Nu är festen här också."

"Vem, jag?" frågade jag flinandes. Johannes var en jävel på att prata, han hade säkert krossat många hjärtan i sina dagar.

"Precis." flinade Johannes ner mot mig, och Felix började gapskratta innan han sträckte ut en arm i det lilla utrymmet mellan mig och Johannes, för att ta en ölflaska själv. 

"Du är så jävla charmig Johannes, det är helt sjukt." sa han. Ogge flikade in, han också.

"Lär mig, snälla." bönade han och jag skrattade.

"Käften!" skrattade Johannes. "Bara för ni inte får brudar." 

Vi slog oss ner i soffgruppen, och på måfå droppade det in fler och fler människor. Vissa kände jag igen, men andra var okända. Det var lite konstigt att vara the odd one out, den enda som inte kände alla, men jag tyckte jag kom in i gruppen relativt bra ändå.

Vi hade jävligt roligt under kvällens gång, det var inte speciellt mycket folk, eller jättemycket sprit, det var mest kompishäng liksom. Efter jag suttit och berättat för Felix om hur vi där hemma brukade köra barnsliga dryckespel och lekar, tyckte någon det verkade kul att dra igång det här också. Ett gäng människor satt nu och spelade pekleken, medan alla andra satt och samtalade under låg musik.

Jag gick ut i trädgården, där bland annat Tindra och Agnes satt och snackade. Jag ville inte störa, så jag fortsatte, bort mot Felix och en annan kille.

"Stör jag?" frågade jag med en hand på Felix arm.

"Nejdå, jag skulle precis gå." svarade killen och gav Felix en blick. "Ha så kul."

Jag kollade efter killen roat, men vände mig sen till Felix. "Och vad snackade ni om?"

"Absolut ingenting." svarade han busigt. Jag bet mig fundersamt i läppen och studerade honom när han ställde ner sitt glas, som nu var tomt på någon blandning alkohol och läsk. "Har du plockar några blommor i år, Molly?" frågade Felix plötsligt.

"Va?" skrattade jag.

"Man ska ju plocka sju sorters blommor på midsommar och lägga under kudden inatt." sa han.

"Det har jag inte gjort på evigheter." skrattade jag. Pappa tvingade alltid mig att göra det på somrarna förut. "Varför gör man det, ens?" Jag hade helt glömt bort.

"Då dyker ens drömprins upp, i sömnen, typ." flinade han.

"Aha." sa jag med höjds ögonbryn. "Funkar det, då? Drömmer man om sin drömprins?"

"Du får väl ta och se efter själv, helt enkelt." sa han och försvann in mot buskarna.

"Felix, vad håller du på med?" skrattade jag.

"Plockar dina blommor, duh." sa han. Han räckte mig snart sju sorters blommor i en söt liten bukett.

Jag kunde inte sluta le åt hans gulliga gest. "Tack, Felix." Jag visste inte vad mer jag skulle säga, det var första gången på länge jag var mållös.

"Ingen fara." log han. Felix vad nästan overklig, han var som en sån där kille man läste om.

"Vart ska jag lägga dem, dock? Jag vill inte förstöra dem." Självklart skulle jag lägga dem under kudden inatt, och se om min drömprins dök upp.

"Lägg dem i fickan, bara. De kommer ju ändå bli mosade under kudden."

Hugo

Emilia svängde våra ihopflätade händer fram och tillbaka i sommarnatten. Hon var så jävla vacker.

"Jag är den sista som får reda på saker häromkring! Det kan du inte förneka!" sa jag och tog tillbaka min keps, som Emilia stulit av mig.

Vi hade precis börjat snacka om Molly och Oscar, om deras kyss på Gröna Lund. De två hade varit på g i veckor, och när det väl hände något berättade Oscar inte ens för mig. Jag hade inte heller hunnit snacka med honom om detta än, men ikväll måste jag ta upp det.

"Sluta nu, Hugo." fnissade hon. "Molly sa föresten att hon ångrade kyssen, så den kunde inte varit speciellt bra." Jag skrattade högt.

"Sa hon det?"

Emilia nickade. "Jag borde kanske inte säga det egentligen..." Emilias svaga sida var att hon aldrig kunna behålla en hemlighet. "Jag skoja bara, kyssen var säkert jättebra, men hon vill väl inte förstöra deras vänskap eller något."

"De måste skärpa sig." sa jag. "Kysser varandra, berättar inget, ångrar det..."

"Jag vet. Men sån är ju Molly."

Tyvärr sant. Jag hoppades Oscar visste vad han gav sig in på när han började jaga efter Molly. Han är ju ändå min bror liksom, jag vill inte att han ska bli sårad.

Vi anlände sedan till Oscars hus. Det var redan mycket folk här, och de verkade bli en vild midsommar i år. Folk sprang runt och skrek, dansade och musik hördes ut på gatan.

"Enis!" ropade jag när Emilia stuckit iväg till sina tjejkompisar. "Kom hit ett tag!" Visst, jag brydde mig om Oscar men det var min rätt att reta honom lite.

"Va?" skrattade han, småfull.

"Jag hörde vad som hände på Grönan, bror." skrattade jag.

"Vad hände på Grönan?"

"Du och Arvidsson!" Jag klappade honom på axeln och han flinade nöjt.

"Jahaja. Mm. Men vem...?"

"Det spelar ingen roll vem som berättade. Men grejen är att du måste varit förfärligt dålig, för hon sa nämligen att hon ångrade att hon kysste dig." sa jag, det var faktiskt förfärligt roligt att hon gjorde det.

Oscar däremot såg förvirrat på mig, det här var visst första gången han hörde om det här. Han tog en klunk av sin öl, jag såg igenom hans akt att han inte brydde sig - för det gjorde han.