Efter desserten skingrades vissa från borden och började sprida ut sig på gräsmattan istället. Vissa satt kvar, förstås, för lata för att hjälpa till med annat. Alkohol serverades flitigt till de vuxna, och vi ungdomar fick andra drinkar. Chips och godisskålar ställdes ut lite överallt, och småbarnen åt glatt.
Felix och jag satt fortfarande kvar vid barnbordet. Han hade snott hit sig en chipsskål som vi delade på.
"Det blev ju jävligt lyckat ändå. Eller vad säger du?" Felix såg ut över gräsmattan, över alla gäster, som hade tömt alkoholtältet redan nu, när solen var på väg ner mellan trädtopparna.
"Absolut." log jag. "Jag är nöjd."
"Det värsta är kvar, dock." sa han. Jag kollade förvirrat på honom. "Lekarna."
Jag drog överdramatiskt efter andan. "Åh nej! Lekarna!"
Felix skrattade. "Molly, du fattar inte. Lekarna är det värsta. För alla vuxna är fulla och ska leka charader typ, och musikquiz, och jag vet inte allt vad de gör."
Jag flinade, och innan jag hann svara la någon en hand på min axel. "Ungar, skulle ni två kunna sätta upp tipslapparna tror ni?" Magnus hade en bunt papper i händerna, samt en tejprulle.
"Tipslapparna?"
"Ja, det är tipsrunda snart!" Magnus log stolt.
"Vad var det jag sa?" viskade Felix till mig innan han tog hans pappas papperslappar. "Vi fixar det pappa."
"Mm bra. Sätt de runt slingan här bara. I skogen, du vet." Felix nickade och körde bort sin aningen onyktra far.
Jag fnissade och ställde mig upp. "Tipsrunda är väl kul! Kom nu så går vi." Vi satte upp den första lappen precis utanför husets grind, och jag var glad att jag äntligen fick lite ensamtid med Felix. Utan småbarn och utan fulla föräldrar och andra vuxna.
"Okej ursäkta, men vad är det här för frågor egentligen?" frågade jag när Felix tejpade fast en av lapparna på en lyktstolpe. "Vilket år gick Peter ur gymnasiet? Ska man kunna sånt om sin pappa?"
Felix flinade och vi fortsatte neråt, mot skogen där det fanns en liten stig att gå på, antingen mot en strand eller tillbaks mot huset. "Det ska man verkligen inte kunna."
"Bra." Vi fortsatte gå inåt skogen. "Har du hört något mer om Johannes och Tindra?" Jag frågade av ren nyfikenhet.
"De har tydligen hängt ganska mycket den här veckan." Man såg tydligt ett flin på Felix läppar när han tejpade fast ännu en lapp som jag höll fast mot ett träd.
"Har de? Tindra måste vara i extas." Felix skrattade.
"Äh, jag känner igen mig i henne." sa han men stannade upp i sina steg när han såg att jag stod kvar, lutandes mot trädet.
"Hur menar du nu?"
Felix ryckte på axlarna, förde sina fingrar genom hans rufsiga hår, och log snett. "Hon är ju helt galen i honom."
"Och det är du också?" Frågade jag retandes, väl vetande att han inte längre pratade om Johannes.
"Nej." Han skrattade tyst. "Men i någon annan." Han cirkulerade runt mig lite innan han vågade närma sig, kolla in i mina ögon och luta sig fram. Jag la en hand på hans kalla kind och strök bort håret som blåste i hans ansikte.
"Jaså? I vem?"
Felix ögon slets inte från mina läppar en sekund ens. "Det är en hemlis." sa han tyst, och lät sedan sina läppar möta mina, och där dröjde de sig kvar ett tag innan han masserade mina med hans. Hela jag pirrade, det kändes som jag var fjäderlätt och skulle lyfta från marken vilken sekund som helst.
Ljuget från skogen, av hans andetag, och de avlägsna lätena från festen längre upp bara försvann ett ögonblick.
"Men du." sa han efter han lämnat mina läppar. "Det sticks inte alls när vi pussas." sa han bestämt och jag skrattade högt åt honom. Fan vad jag gillade honom.

YOU ARE READING
sexton/sjutton | f.s
Fanfiction"jag är en storm från ingenstans jag kan krossa ditt hjärta."