sexton/sjutton | f.s

46

Sextio minuter senare skrek Magnus högt över hela trädgården och överröstade alla gäster (som var alldeles för många föresten), och skrek att det var dags att gömma sig bakom alla buskar och träd som fanns i trädgården, för nu var pappa och Helge på väg hemåt igen.

Så jag såg på hur alla pappas kompisar, arbetskamrater, deras barn och barnens kompisar, gömma sig överallt i trädgården. Ett stort tält hade ställts upp i ett hörn på gräsmattan, där all alkohol hade placerats (vilket var mycket alkohol), långbord och grillen var också framställda.

Jag hoppades verkligen pappa skulle bli glad.

"ÖVERASKNING!"

Det verkade nästan som en tävling - den som skrek högst vann. Pappas min var oslagbar, han stod som en staty i flera sekunder innan han började svara på alla kramar han fick. Folk spillde drinkar och champagne överallt i kaoset.

Jag blev helt varm i hjärtat - efter flera år av att inte firat pappa alls när han fyllt år så kunde jag själv komma på idén på festen, och se hans min när överraskningen kom fram. Jag själv gick fram efter flera minuters iakttagning och gav honom en kram.

"Åh Peter, du har en så fin dotter! Tänka sig, va?" "Att jag inte träffat din dotter innan!" "En sån trevlig och vacker flicka du har Peter, det måste vara kul att ha henne här i sommar?" Komplimangerna och konstaterandena från främmande kvinnor och likgamla män som pappa kom från höger och vänster när jag stod bredvid honom, och pappa bara log stolt åt dem.

En tid senare var maten klar att ätas, och folk slog sig ner. Ett par barn vägrade sätta sig vid barnbordet, utan ville sitta med sina föräldrar, så jag drog med mig Felix och vi satte oss på de små stolarna, tillsammans med fyra killar i åtta till tio-årsåldern, som bråkade och slogs med pinnar, och fem tjejer, en som var runt fyra år, två lite äldre, och två som var samma ålder som killarna.

Magnus ställde sig upp på stolen och höll ett kort tal om maten och efter alla klappat händerna började de konversera glatt.

Förutom jag och Felix, var det faktiskt ett par andra tonåringar här. Tindra, som jag hälsat på tidigare, en annan tjej som hon pratade mycket med, ett par blonda killar i femtonårsåldern, och två stycken lite äldre med olivfärgad hy och mörkt hår.

"Varför sitter ni här?" frågade en liten tjej som satt bredvid mig, klädd i en rosa prinsessklänning och en tofs som upphöll det blonda håret. "Ni är ju stora." Hon läspade gulligt.

Felix och jag kollade på varandra. "Jo," började jag. "Även fast det ser ut som Felix här är stor, så är han som en fem-åring i hjärnan." sa jag viktigt. "Så jag sitter här för att hålla koll på honom." Flickan fnissade åt Felix när han såg förolämpad ut.

"Men han är ju stor!" sa hon förvirrat. "Han har till och med mustasch!"

Jag skrattade och Felix också. "Visst är den snygg?" frågade han flickan och strök de små fjunen på hans överläpp. Jag flinade åt honom.

Flickan tvekade lite, men skakade på huvudet efter jag gjort samma gest mot henne. Jag skrattade, och hon skrattade med mig. Felix däremot skakade misstroget på sitt huvud och spelade ledsen.

"Nu blir jag ledsen." Han torkade bort en låtsastår från ögonvrån, och flickan skrattade glatt. Vad var det med det som var så jävla attraktivt med killar som kunde leka och vara fåniga med barn egentligen?

Flickan riktade mot sig och kisade lite. "Sticks det inte när man pussar honom?" frågade hon och jag kämpade emot att skratta, för jag vet att Felix rodnade som en galning på andra sidan bordet.

Jag låtsades fundera ett tag. "Hmm. Kanske lite."

"Jag pussar faktiskt ingen!" sa Felix. "Man kan ju få tjejbaciller!" Han korsade sina armar över sitt bröst och tjejen lipade åt honom.

"Det kan man inte alls!" sa hon bestämt och Felix bröt ut i ett urgulligt leende.

Jag log åt de båda, den lilla flickan i prinsessklänning, och Felix, som bad om ursäkt till henne, och till de andra flickorna vid bordet som hört honom säga 'tjejbaciller'.

Efter ett tag försvann nästan alla från barnbordet, alla utom jag och Felix, för att leka på andra sidan huset. De vuxna höll långa pinsamma tal under middagen, och det slutade med att pappa ställde sig upp, tackade alla för att de kom, tackade mig och Magnus för att vi ställt till med spektaklet, och sedan var det dags för efterrätt.