sexton/sjutton | f.s

19

Wilma, 19.56: 
Vad händer borta på Värmdö en midsommar som denna?? Det finns fortfarande plats för dig här borta, en massa folk ska hem till Oscar ikvälllll

Molly, 19.58:
Vi har firat med några grannar typ, än så länge har det varit lugnt. Ska hem till en kille med några kompisar snart typ

Molly, 19.58:
Är du redan stupfull btw??

Wilma, 20.03:
Lol neeej bara lite lullig än så länge lovar

Wilma, 20.03:
Så du kmr ej hit ikv?

Molly, 20.04:
Nej gumman, passar på den faktiskt. Men ha så kul, hälsa alla!! Vi ses väl forfarande om några dagar??

Wilma, 20.06:
Okiiii, och ja de gör vi!! Taggar, saknar dig mest

Jag skrattade åt Wilmas fyllesms, det skulle tydligen bli en vild kväll hemma på Lidingö, det blev alltid så på midsommar, speciellt hemma hos Oscar.
Jag var ändå rätt glad att jag inte var där ikväll, jag hade fortfarande inte snackat med honom sedan kvällen innan jag åkte, och det var en hel veckan sen. Det kändes konstigt, han visste väl fortfarande inte hur jag kände kring allt, men ändå tog han sitt avstånd, för jag hade gjort samma sak.

Jag ville väl bara mest att han skulle släppa allt, som jag hade gjort.

Hursomhelst, dagen hade varit mysig, vi hade ätit god mat, pappa och Magnus hade tagit lite för många snaps och lärt oss barn ungefär tio nya snapsvisor. Helge och min farbror hade också druckit men inte lika mycket för de hade deras fruar med sig som tyglade dem. Tur det, annars hade väl huset brunnit upp eller något.

Jag hade hjälpt Tindra göra midsommarkransar, som jag sedan burit hela dagen, även fast jag fick kvistar i håret.

De vuxna hade lekt charader (eller någon spin-off på charader) och jag, Felix och Tindra hade suttit och kollat på och skämts något otroligt. Vi satt dock alla i samma båt, så lite kul var det. 

Vid sju-tiden började de vuxna med sitt tråkiga-snack, en timme senare var det visst dags för en musik-fråge-sport-tävling-grej och då bestämde vi oss för att bege oss. Det ville vi inte se, tydligen gick de vuxna all-in på såna grejer.

"Vi drar nu." sa jag, till min far som lyssnade otroligt fokuserat på någon gammal 80-tals dänga.

"Mm, glöm inte pengar." mumlade han och gav mig en lös kram.

"Jävla fyllo." mumlade jag skämtsamt när jag kom ikapp Felix och Tindra. De skrattade åt mig och vi gick mot Johannes hus.

Jag planerade inte på att bli stupfull i år, förra året hade jag druckit lite för mycket och hamnade tillslut på en parkbänk på söder, utan SL-kort. Så jag såg mest fram emot att umgås med folk i år.

"Våra föräldrar klagar på att vi dricker för mycket, de verkar inte ha någon aning hur de beter sig på fyllan." sa Tindra, fortfarande med blommor i håret. Jag hade gett min krans till pappa innan vi gått. "Jag svänger in här och hämtar Agnes, gå före ni." sa hon och svängde in på en gata. 

Kvällen var ljus, och för första gången på flera dagar blåste det ganska kallt. Jag hade bara en svart crop top och ett par shorts på mig, så det blåste rätt kallt på mina bara armar.

Och som han läst mina tankar, så pratade Felix. "Fryser du?" frågade han.

"Det är lugnt." sa jag leendes. Felix svarade inte utan tog av sig sin tjocka kofta och lät mig ta på mig den. "Tack."

"Ingen fara."

Felix var så snäll, han verkade otroligt omtänksam. Han var charmig, som Johannes, fast ändå så olika. Han var mer subtil, inte 'hej, ska vi hångla-strula-knulla' som Johannes var. För det var såna signaler Johannes skickade ut till mig.

"Du har inte varit hemma på Lidingö något än, eller?"

"Nej, inte än. Två tjejkompisar ska dock komma hit om några dagar." sa jag. Vi brukade ändå ses nästan varje dag annars, och nu var jag nittio minuter bort. Det kunde varit värre, antar jag, men ändå.

"Vad ska ni hitta på då?"

"Jag vet faktiskt inte." mumlade jag. Jag visste inte vad som fanns att göra här. "Du får nog ta och underhålla oss."

"Jag tar mig an den utmaningen, faktiskt."

Jag log åt honom, åt sättet hans mungipa ryckte till lite, sättet han begravde sina händer i fickorna på sina byxor, åt sättet han bet sig i insidan av kinden.