sexton/sjutton | f.s

62

"Vet du vad Wilma gjorde häromdagen?" frågade Emilia genom skärmen. Vi alla tre hade ett av våra berömda Skype-samtal som ägde rum minst fyra gånger i veckan.

"Käften Emilia! Käften käften käften käften!" skrek Wilma och Emilia skrattade högt.

"Ånej." sa jag. "Vad har hon gjort den här gången?"

"Hon..."

"EMILIA!" Jag såg hur Wilma gömde sitt ansikte i kudden på andra sidan skärmen och Emilia fortsatte fnissa.

"Hon kysste alltså Nils. Hemma hos honom." Wilma pep hemskt och jag öppnade munnen förvånat.

"Va?! Wilma och Nils?" Jag började snart skratta, att se dom två tillsammans var lika troligt som att se Emilia tillsammans med någon annan än Hugo. Det hände bara inte.

"Det var inte meningen!" sa Wilma och vägrade visa sitt ansikte.

"Fattar du vad konstigt?" Emilia dog nästan av garv och jag också. Jag torkade skrattårarna och Wilma bytte strax samtalsämne. Gissa om jag kommer fortsätta reta henne för detta.

Efter ungefär tio minuter av rent skitsnack med tjejerna kom Felix in genom dörren, med en påse hämtmat från en kinarestaurang, och två påsar lösgodis från Ica. Ikväll skulle vi tjocka oss, precis som vi gjort varje kväll den senaste veckan.

"Är det brudarna dina?" frågade han och ställde ifrån sig påsen med mat. Jag nickade och gav honom en puss på munnen. Det pirrade lika mycket i mig varje gång.

"Nu kom Felix med maten." sa jag till tjejerna som en varning att de inte skulle säga något pinsamt eller olämpligt. Snart dök Felix upp i skärmen bakom mig.

"Tjena brudar." sa han och de skrattade. De verkade gilla honom lika mycket som jag. "Allt bra?"

"Jättebra. Jag hörde att Molly skickade ut dig för att göra skitgöran? Hämta mat och köpa godis."

"Japp, jag är basically hennes bitch." sa Felix och virade sina armar runt mig där jag satt i skräddarställning på sängen. Jag kramade honom tillbaka. "Jag erbjöd mig faktiskt. Tänkte att hon behövde sin tid med er, så ni kunde snacka skit om mig när jag inte är med."

"Aha, vad snällt av dig." sa Wilma och började äta något.

"Vi snackade bara skit om dig Felix." sa Emilia och flinade åt mig, förmodligen för att jag och Felix betedde oss nästan som om vi var i ett förhållande och jag har alltid varit den ultimata anti-förhållande-tjejen.

"Härligt att höra." Felix reste sig från sängen och tjejerna började snacka på igen. "Jag hämtar bestick." sa han till mig och försvann uppför trappan igen.

"Är ni två tillsammans på riktigt nu eller?" Wilma såg nyfiket på mig och Emilia likaså.

"Du kan typ inte säga nej, ni ger varandra pussar när ni ses!" Emilia hoppade exalterat i sin säng. "Det är en pojkvän-flickvän-grej!"

"Jag vet ärligt talat inte." Jag erkänner att vi beter oss som flickvän och pojkvän, men vi har inte pratat om det. "Vi sätter inga stämplar på det, liksom. Varför är det nödvändigt?"

"Så ni kan bli Instagram-officiella." sa Wilma sarkastiskt, men Emilia nickade med.

"Precis! Ni är så himla söta tillsammans ju! Bli tillsammans nån gång."

"Jag skämtade, Emilia." sa Wilma trött.

Jag hörde Felix komma nerför trappan igen. "Sch, skäm inte ut mig nu!" sa jag och de tystnade.

"Är de kvar?" Felix drog fram vår mat som vi skulle äta i sängen. Jag nickade och han dök upp i skärmen bredvid mig igen. "Ni sitter fan ihop alltså."

"Hörru, Felix." sa Emilia och Felix nickade. Han gav mig min mat och jag granskade den hungrigt. "Jag undrar en sak." Jag lyssnade med ett halvt öra.

"Jahaja. Vad då?"

"När ska du och Molly bli tillsammans? På riktigt alltså." Wilma instämde och mina ögon växte sig stora som tefat. Vad fan säger dem?!

"Flickor!" skällde jag. Felix däremot han skrattade utan att ens bli lite generad.

"Det är en fråga jag själv har ställt mig flera gånger, kära Wilma och kära Emilia." Felix vände sig till mig. "Vad säger du, Molly? Äre inte dags att tie the knot, så att säga?"

Jag dör. Vad är det för situation dem har satt mig i? "Jag... Jag säger hejdå till er nu tjejer tyvärr. Ni får inte vara med längre." Jag klickade bort Skype-samtalet med vilda protester från Emilia och Wilma. "Är du seriös?" frågade jag. Felix satt road lutad mot min vägg och åt av sin mat.

"Ja. Varför inte, liksom? Jag är kär i dig, du ljög förhoppningsvis inte när du sa det till mig heller, så..."

"Jag... Du vet att jag aldrig har varit i ett förhållande förut. Jag vet inte hur man gör." Jag skrattade nervöst, det här kanske är en skitsak för många men för mig var det här en stor grej.

Jag hade alltid hållit på med killar utan att "officiellt" bli tillsammans. Jag har aldrig gjort det här förut. Vad skulle mina kompisar där hemma säga? De har aldrig sett mig i ett förhållande förut.

"Molly." Felix lutade sig fram och gav mig en puss. "Du behöver inte, jag vet att det känns konstigt för dig." Jag skrattade. Det var nästan läskigt hur väl han kände mig även fast vi inte känt varandra så länge. "Det behöver liksom inte bli så att vi kommer springa runt och ba 'hej det här är min flickvän Molly', vi behöver inte ens säga till folk. Det är ingen big deal, inget kommer ju förändras."

Felix tog på det väldigt lätt och det gjorde mig mer lugn. "Det kommer kännas fett konstigt."

"Vi är ju nästan redan tillsammans. Eller?" Felix flinade åt mig.

"Jo." skrattade jag och åt mina nudlar.

"Jag vill ju bara kunna säga att Molly Arvidsson är min flickvän. Alla killars dröm, ju." Hans skämtsamma attityd fick mig att bli mer bekväm i det här, det är såhär vi två är. Förhållande eller inte.

"Då får du det." svarade jag. Felix stannade upp i sitt ätande och såg på mig med ljusa ögon.

"Får jag?" Jag nickade. "Kalla dig min flickvän?"

"Ja." skrattade jag och putade med läpparna, ett tecken att han skulle luta sig fram och ge mig en puss. "Och du är min pojkvän? Eller?" Felix himlade med ögonen överdrivet.

"Okej då, om du slutar tjata så förbannat!" Han skrattade och jag gav honom en mjuk kyss igen, bara för att jag kunde. "Kolla, det känns väl inte mer annorlunda än sekunden innan?"

Han hade rätt. Visst att jag tyckte att hela förhållande-grejen var ganska onödig, varför komplicera allting med att sätta en stämpel på oss? Så hade jag alltid tyckt, men nu var det trots allt Felix. Underbara, älskade, bästa Felix, och nu var han bara min.

Den natten hade vi sex för första gången, och det var så mycket bättre än vad jag någonsin skulle kunnat föreställa mig, och mycket bättre än vad sexet med Johannes hade varit. Allt hade varit perfekt. Då.

Men nu var problemet att jag insett att jag visste hur sexet med Johannes, min pojkväns bästa vän, var.

Och det var en jävligt konstig situation.