sexton/sjutton | f.s

18

Följande fredag var det Midsommar, och jag och pappa skulle tydligen fira den med Felix familj, Tindras familj, och min farbror.

Det hade känts så bra att bo hos pappa än så länge, jag hade knappt behövt tänka på alla där hemma, på känslorna för Oscar eller bråken med vissa tjejer. Jag hade lärt känna nya människor de här dagarna också, Felix och Johannes var de som hade snackat mest med mig.

Jag var glad, obekymrad.

"Hej du!" log Felix när jag klev in i hans kök. Magnus stod och lagade mat för hela slanten, och pappa började genast hjälpa till. Deras vänskap var ändå rätt gullig, det var sällan man såg vuxna ha en sådan nära relation med varandra.

"Kul att se dig." Jag gav Felix en kram, och vi gick ut för att börja sätta upp borden vi tydligen skulle äta vid senare. "Så, vad har du haft för dig de senaste dagarna?"

"Inte mycket, alltså." svarade han. "Mest bara legat hemma, försökt bli tan." Jag fnissade åt honom. "Johannes har kommit över några gånger också. Har ni snackat nåt, eller?"

Jag hade haft kontakt med både Felix och Johannes via sms och Snapchat under de senaste fem dagarna, men vi har inte setts sen kvällen vid badet. Dock var Felix jävligt rolig, vi hade samma slags humor och sätt att prata vilket gjorde det lätt att snacka med honom.

"Ja lite. Han sa nåt om att jag skulle komma över ikväll." sa jag frågande.

"Ja, precis. Oftast brukar någon dra till med värsta festen på midsommar, men i år verkar det inte som det. Det är bara ett tiotal kompisar som ska ses hos honom ikväll. Typ de som va med i söndags. Jag vet inte, det blir säkert kul."

Jag log som svar, och slängde över en duk som vi sen trädde över bordet. "Om de andra ens vill ha mig där. Känns lite som jag tränger mig på." skrattade jag.

"Nej, absolut inte." skrattade Felix. "Vad jag vet så gillar alla dig."

"Säkert?" skrattade jag. Jag vet från personliga erfarenheter att folk, speciellt tjejer, inte tycker om mig - att jag inkräktar 'deras' område och tar för mycket plats.

"Jag lovar." flinade Felix. "Vad har du själv haft för dig, föresten?"

"Jag har... mest packat upp allt, typ. Det är lite svårt att... anpassa sig. Till ett nytt rum och nytt hus, och så." sa jag. "Men det funkar."

"Hur känns det egentligen? Att bo här i sommar? Slår Lidingö med hästlängder, va?" Han retades, det hörde man på mils avstånd.

"Du är så rolig." skrattade jag sarkastiskt. "Det känns bra, faktiskt. Det är tur att jag hittat någon jag kan umgås med här, i alla fall."

"Varför kom du hit, då? Fanns det någon anledning?"

"Mamma ville typ få ut mig i huset." Jag ryckte på axlarna. "Hon skulle jobba borta i sommar, så huset skulle stå tomt och hon ville att jag skulle umgås mer med pappa. Och min bror skulle bort han också."

"Vart?"

"London. Han tog studenten i år så mamma gav honom en resa." Felix nickade och vi slog oss ner på stolarna vi nyss satt ut. Vi undvek väl mest att gå in och få mer sysslor. "Du, då? Har du några syskon?"

"En äldre syster, som inte bor hemma längre, och två småsyskon på mammas sida. Så jag träffar dem tyvärr inte så ofta."

"Så du är också skilsmässobarn?" frågade jag i hopp om att det inte var en öm punkt. För vissa var det ju skitjobbigt att snacka om det.

"Japp. Jag kommer dock inte ihåg så mycket från skilsmässan, så att ha skilda föräldrar är inget konstigt liksom."

Jag nickade. Det var trevligt att kunna prata såhär med en kille, ha en riktig konversation liksom. "Samma här, jag var ju ganska liten när det hände, så kommer inte ihåg så mycket."

"Men du brukade vara mer här när du var liten va? På somrarna och så?"

"Ja, precis." Jag skrattade. "Hur vet du det?"

"Kommer du inte ihåg hur vi brukade springa runt hemma hos dig med vattenpistoler och leka kurragömma, typ?" skrattade han. Jag tänkte tillbaka på somrarna med min bror som vi spenderat här. Vi lekte alltid med alla andra barn som bodde i området.

"Skojar du? Jag kommer ihåg tjuv-och-polis!" Fnissade jag. Hur kunde jag inte komma ihåg Felix? Det är faktiskt ganska sjukt att vi umgicks när vi var små och nu, flera år senare, träffas igen.

"Jag tror till och med du var min första kyss. Vi brukade sitta på studsmattan och pussas när vi var typ åtta." skrattade han. Jag hade bara minnen av att alla barn lekte 'puss-tagen' eller vad det kallades.

"Va?! Nä, hur gulligt." Jag kunde inte hjälpa att le som ett fån.

"Jag är inte helt hundra, men om det nu var du så är jag lite stött att du inte kommer ihåg mig." skojade han.

"Jag måste ha varit poppis då. Killarna stod på rad." sa jag med ett flin.

"Det gör de väl fortfarande, förmodar jag." sa Felix och log snett mot mig och fick mig att rodna.