sexton/sjutton | f.s

65

Molly

Felix, 15.08:
Sista dagen som 16!!!! Hur känns det?

Molly, 15.13:
Känns som jag redan är bakis pga firandet vi kommer ha imorgon

Molly, 15.13:
Annars känns det otroligt

Felix, 15.16:
Härligt! Då ses vi imorgon? BÄSTA DAGEN!!

Molly, 15.17:
HAHAHA ja bästa dagen ju

Molly, 15.17:
Önska mig lycka till nu, pappa har planerat nån slags överraskningsmiddag åt mig om nån timme och man måste ju va fresh

Felix, 15.18:
Oki lycka till, tänk på mig i duschen :pppppp puss

Jag log åt Felix sms och la undan mobilen för att gå upp och se vad pappa höll på med. Han hade tidigare kollat på en fotbollsmatch men nu hade hans skrik försvunnit helt.

"Pappa?!" ropade jag när jag gått uppför trappan. "Pappa!"

Jag sökte igenom mittenplan av huset och gick sen upp mot gästrummet och hans rum men han var inte där.

Ute kanske, tänkte jag och gick ut i trädgården. "Far, vart är du." mumlade jag och började gå runt. Han brukade alltid säga vart han gick när han försvann, även om det bara var för att hämta posten.

Jag märkte plötsligt att det stod en bil för mycket vid vår uppfart och sekunden efter såg jag två huvuden i den silvriga bilen som liknade min mammas bil otroligt mycket.

Min mammas bil.
Min pappas uppfart.
Min mammas huvud.
Min pappas huvud.
Mina föräldrar.
I samma bil.
Som kysser varandra.

Mina ögon växte sig stora som tefat och min mun hängde vidöppen.

Mina föräldrar som knappt har pratat med varandras på tio år sitter i samma bil och hånglar upp varandra vad i hela helvete är det som pågår?

Är jag med i Punk'd? Är detta ett skämt? Är kvinnan som pappa dejtat under sommaren... mamma?

Jag drog fingrarna längsmed mitt toviga hår och bestämde mig sedan för att gå tillbaka i rask takt in i huset igen, efter att ha kollat en extra gång att jag faktiskt såg rätt. Det var mamma. De hade inte sett mig. De visste inte att jag visste.

Så vad fan ska jag göra nu?

Jag var i chock, jag var som paralyserad, min mun och hals var helt torr och mitt hjärta bankade hårt i mitt bröst. Vissa hade kanske tyckt jag var löjlig, vuxna människor skiljer sig och blir sams igen hela tiden!

Nej. Inte mina föräldrar. Aldrig mina föräldrar.

"Herregud." andades jag när jag satte mig på sängen. Jag måste ringa min bror. Ja, det måste jag.

Jag fumlade med mobilen och klickade på kontakten "Alex". "Hallå?"

"Alex, hej." sa jag fortfarande chockad och aningen äcklad över det jag nyss bevittnat. "Du..."

"Du fyller år imorgon! Grattis i förskott syrran! Känns det bra? Kommer hela släkten imorgon? Sorry att jag inte kunde komma, jag är fortfarande i London. Men jag kommer..."

"Alex!" Jag avbröt honom. "Du kommer inte fatta vad jag nyss såg..." Jag masserade min ena tinning.

"Vadå? Du låter helt borta, vad har hänt? Såg du pappa i bara handduk för jag kommer ihåg en gång jag var hos honom och..."

"Mamma och pappa sitter och grovhånglar i en bil utanför pappas hus, Alexander!" utropade jag. "Förstår du?! Det här är inte okej, det här är..."

"Molly... Lugna ner dig."

"Lugna ner mig?! Dom hatar varandra Alex, dom kan ju förfan inte sitta och hångla! Vad fan är det som händer? Varför är hon ens här?! Hon skulle komma imorgon till födelsedagslunchen men..."

"Molly, det är väl bara bra att dom har hittat tillbaka till varandra?"

Jag satt tyst i några sekunder, förvirrad av hans reaktion. "Varför är du så lugn?! Hörde du vad jag sa ens?!"

"Molly, jag... Dom berättade för mig för någon månad sen." Mitt hjärta stannade. Ursäkta? "De sa att jag inte skulle säga något till dig. Dom trodde du inte skulle ta det så bra. Att dom ville berätta det själva för dig. När du var redo."

Jag kunde inte ens få ur mig ord.

Hela min familj har ljugit för mig. Alla. Till och med min bror. Alex visste hur jag känner inför mamma och pappas relation och han berättade inget för mig?

"Molly? Molly dom visste att du inte skulle gilla det. Och ville ge dig mer tid."

"Skämtar du med mig nu?" Jag svalde. Alla känslor kom på samma gång. Ilska, förvirring, hat och ledsamhet. Mina ögon tårades för jag visste inte vad jag annars skulle göra. "Du sa inget? Men du visste?"

"Molly, jag tycker du borde vara glad för deras skull!"

"Fyfan Alex." sa jag och la på. Jag slängde iväg mobilen i sängen och skrek in i en kudde. Vad fan är det som händer?