sexton/sjutton | f.s

70

Felix trädgård var redan full av ungdomar och jag anade att allt fler och fler skulle dyka upp under kvällen. Med all denna alkohol som fanns här var det garanterat folk som skulle få nys om festen, och de skulle komma hit.

Vissa kände inte alls igen mig, andra hälsade för första gången. Och vissa tjejer gav mig blickar som ingen någonsin borde få. Jag antar att de har sett mig på sociala medier eller något, för jag själv har aldrig sett dem i hela mitt liv.

"Mollsan! Grattis älskling!" Ett par människor vände sig om för att se vem det var som skrek så hemskt. Johannes dök upp med Tindra vid sin sida, och han gav mig en shot. "Ren vodka, svep den!"

Jag skrattade och gjorde som han sa. Det brände i halsen, och ner till bottnen av magen. Den första shoten gjorde alltid ondast.

"Bara för att du är nästan laglig nu, faktiskt!" sa han och gav mig en varm kram.

"Nästan laglig?" skrattade jag efter jag grimaserat klart.

"Sjutton är nya arton!" tjoade han, antingen redan full eller bara glad.

"Hej, grattis!" sa Tindra efter hon släppt iväg Johannes. Han skulle nog hämta ännu en shot. Jag kramade om henne och skrattade.

"Tack så mycket!"

"Har du sett Agnes och Elina än?"

"Nej, jag känner knappt igen någon här!" sa jag och kollade mig omkring. Felix snackade med kompisar, Johannes var borta och Emilia och Wilma hade jag heller inte sett. Men jag hade en känsla av att de snart skulle leta upp mig.

"Aja jag ska leta reda på tjejerna nu. Ha det så kul! Grattis igen!" ropade Tindra och försvann. Jag gick fram till Felix, killen han pratade med presenterade sig för mig.

"Tja. Lucas heter jag. Fan du är ännu snyggare i verkligheten!" Jag skrattade och kollade roat på Felix.

"Han är heelt bäng. Redan." sa Felix.

"Nej! Käften det är jag inte alls. Jag svär!" sa ullen.

"Aa, okej. Jag förstår." sa Felix och dunkade honom i ryggen. "Men du gå till Rasmus där borta så ses vi sen!"

"Aa okej, men... Men du vet att jag vill snacka med dig!"

"Jaja, vi fixar det." sa Felix och vinkade bort honom. Vi båda skrattade.

"Jag borde egentligen inte skratta." sa jag. "Jag är minst lika illa när jag är dyngrak."

"Du är i alla fall gullig då." Felix stack ner sina händer i bakfickorna på mina shorts och pussade mig på pannan. "Har du sett någon du känner? Det var inget jag planerade att det skulle komma såhär mycket folk från skolan..."

"Nej men det gör inget! Jag lovar!" log jag. Jag började gå inåt trädgården, för att se om Emilia och Wilma var här någonstans.

"Är allt okej? Med tanke på dina föräldrar och det?"

"Ja. Eller nej. Men vafan, jag får dricka bort det helt enkelt! Ta en shot med mig?"

"Jag ska ta en grogg istället." sa Felix och började blanda vodkan med fanta. Han såg på mig när jag svepte min andra shot för ikväll. Just nu ville jag bara bli glad, och sluta tänka på mamma och pappa. Jag ville verkligen ha kul med mina vänner ikväll. Jag tänkte inte låta mina föräldrar förstöra det.
Med tanken av de två liggandes hemma i pappas soffa, hånglandes, fick mig att be Felix hälla upp en drink till mig också.

Nu jävlar.

Tiden gick väldigt fort, jag hittade Emilia och Wilma. De kramade om mig väldigt hårt båda två, och vi hade jättekul tillsammans ett tag. Vi dansade, snackade och drack. Jag tog bara någon lättöl efter min tredje shot, för jag ville verkligen inte bli stupfull i år.

"Jag måste snacka med Hugo sen, okej? Påminn mig!" sa jag till Emilia när vi båda stod vid ett av alkoholborden. Felix stod också här, kramade om mig bakifrån. Där var ett par flak öl som stod ovanpå varandra, en bål-skål, tre läskflaskor och två flaskor starksprit. Ett par tomma flaskor stod också där.

"Varför ska du snacka med... Med honom? Min pojkvän!" skrattade Emilia, som hade druckit ganska mycket för att vara hon.

"För jag måste fråga en grej!" sa jag och hon nickade. Jag var inte alls lika full som hon var. Jag kollade ut över folkhavet, fler och fler människor droppade in.

Och helt plötsligt såg jag Oscar Enestad komma in. Först trodde jag att jag såg fel. Nils och William och Hugo hade kommit för flera timmar sedan. Varför kom Oscar nu? Vi hade inte snackat på jättelänge?

Hans blick mötte min och jag kände hur hjärtat stannade till.

Felix

"Där är ju Oscar!" skrek Emilia plötsligt och Molly drog sig ur mitt grepp.

"Jag måste snacka med honom." sa Molly.

Jag hade under hela kvällen försökt undvika att bli stupfull. Jag ville kunna prata med Molly och se till att hon mådde bra. Dessutom distraherade mina tankar mig från att ha kul ikväll.

Jävla Johannes. Det han sagt tidigare om Molly hade verkligen fastnat. Allt det där om att hon var populär och att killarna älskade henne. Jag kunde inte stå ut med tanken. Jag skämdes över att erkänna att jag hade spenderat hela gårkvällen med att stalka upp alla hennes killkompisar som hon snapat eller skrivit med under sommaren. Jag kollade deras instagrams, deras ask-sidor, bara för att se om de nämnt Molly. Om de hade hintat att de någonsin hållit på med henne eller velat ha henne på något sätt. Jag vet - det låter helt galet. Men jag var så jävla kär i henne. Och min värsta mardröm var att hon inte var kär i mig längre. Att hon inte längre ville vara med mig. Att hon vill dumpa mig för någon snyggare, bättre och en kille som inte bor en och en halv timme bort.
Jag kunde inte ens supa, för jag tänkte att ifall jag söp mig full, kommer jag inte kunna kolla till henne, vara med henne eller hindra henne från att bli stupfull själv och hångla upp någon annan.

Jag är patetisk.

Mollys värme försvann från mig, och jag såg henne gå fram till killen som jag väl kände igen som Oscar. Oscar hade skrivit på ask att hon var hans bästa vän. Han hade även antytt att han och Molly var på g i början av sommaren. Men vad fan gjorde han här? Molly hade sagt att de inte pratade med varandra längre.

Molly var lite lullig vid det här laget. Inte så illa att hon vinglade när hon gick, eller sluddrade när hon pratade. Hon var bara extra-allt. Vilket jag älskade.
Vem älskade inte lite extra-allt-Molly-Arvidsson dock?

Jag såg på hur hon gick fram till killen, med en ölburk i handen. De utbytte några ord, Oscar vankade lite nervöst fram och tillbaka på ena foten. Han sa något, Molly log. Molly sa något mer och hon gav honom en kram.
Det högg genast till lite i hjärtat, men smärtan ändrades sedan till något som liknande att någon tog tag i hjärtat och klämde det så hårt som bara möjligt, länge, länge. Så länge som kramen höll på.

Och den höll på länge. Och hjärtat gjorde bara ondare och ondare. Oscar strök hennes rygg. Jag kände för att spy.