sexton/sjutton | f.s

6

Jag ställde klockan på 06 nästa morgon. Det hade blivit rätt sent igår. Bussarna åkte från Gröna Lund vid tio, och efter jag kommit hem var jag uppe rätt så sent.

Men jag klagade ändå inte när jag steg upp den här morgonen för det var nämligen sista dagen i första ring. Hur skönt.

Efter kyssen med Enestad igår, så gick vi och han försökte vinna mig nånting på ett sånt där chokladhjul, men misslyckades miserabelt. Det slutade med att han spenderade 200 kronor och åkte hem aningen fattigare än innan.
Vi lyssnade även på OIAM, när de körde deras sista låt och det var jävligt kul. Sen åkte vi sista åket, och åkte allihopa trötta hemåt igen. Det var en väldigt lyckad dag och kväll skulle jag säga, och jag känner redan nu hur jag kommer sakna dem i sommar när jag inte kan åka hit och hälsa på dem.

Eftersom det var sista skoldagen ville jag vara lite finare än vanligt. Så jag sminkade mig i en timme, gav mitt hår lite svalliga lockar och funderade på om jag skulle ta vanliga shorts och en blus, en kjol och en blus eller helt enkelt en klänning. Det var rätt varmt idag, så en klänning hade varit ganska skönt.

Mitt i mitt svåra klädval kom mamma in i mitt stora rum med en klänning i handen.

"Det är ju skolavslutning idag, ska du inte ha den här på dig?" frågade mamma mig och höll upp en lång klänning med rosa detaljer. Jag rynkade på näsan.

"Nej, mamma. Den är ju typ från 80-talet." suckade jag. "Och lite för... festlig." sa jag.

"Är du säker? Den är ju jättefin! Jag hade den på en dejt din pappa bjöd ut mig på när vi precis börjat dejta." sa hon.
Jag vände mig om och såg konstigt på henne där hon stod, nästan drömmande. Jag antar att hon saknade att ha en man i sitt liv, men så blir det när man gifter sig med sitt jobb. Och om hon nu börjat drömma om pappa igen, mannen hon hatat i tio år, då vet man att det är illa.

Jag gav henne en menande blick när hon kollade på mig igen. "Det är exakt det jag menar mamma." Hon sänkte klänningen i nederlag. "Jag tror jag ska ha den där." Jag nickade mot min säng där den smutsrosa vardagliga klänningen låg. Den var perfekt för detta sommarväder.

"Den är också fin. Det är bara att jag inte kommmer i den här klänningen längre, och det skulle vara synd att slänga den." Hon granskade sin gamla klänning drömmande och jag himlade med ögonen.

"Så spara den. Men jag la ner 800 kronor på den där i höstas, och har aldrig haft den förut. Det är dags nu." sa jag. Jag började lägga mascara på mina böjda ögonfransar och mamma suckade.

"Om jag minns rätt så var det mitt kort du använde. Men, men." Hon gav mig en blick. "Ska du ha de där trosorna på dig?" frågade hon och jag såg ner på mina röda spetstrosor. Jag gav mamma en frågande blick.

"Ja? Vadårå?"

"Har du kollat så att de inte syns igenom klänningen?"

Hon hade faktiskt en poäng. "Jag ska ändå dra på mg cykelbyxor under." sa jag. "Och den är inte så tunn, så jag tror det blir bra."

"Okej, gumman. Bra. Är du klart om fyrtio minuter? Jag skjutsar dig då."

"Jaja, jag kommer ner snart."  

-

Skolavslutningen var tråkig, som de alltid varit i alla år. Jag fattar inte att lärarna och rektorn alltid ska dra ut på det så jävla mycket, låt oss bara gå hem already.

Mitt gymnasie var väldigt noga med att ha en "riktig" skolavslutning för alla elever, så rektorn höll tal, elever sjöng och några lärare ställde sig på scenen och gjorde något skevt, och sedan fick vi äntligen gå hem. Onödigt, om du frågar mig.

Innan jag letade reda på mamma som skulle hämta mig tillsammans med Alexander så gick jag till Emilia, Wilma, Hugo, Oscar, Nils, William och en massa andra människor som stod i en klunga på skolgården. Killarna var alla jättestiliga, klädda i chinos eller jeansshorts och dyra märkesskjortor i babyblått, ljusrosa och vitt. Just idag passade de in perfekt i den typiska Lidingö/Östermalm-mallen. Stereotypiska rikemansbarn. Tjejerna i mestadels korta dyra klänningar, salongsgjorda naglar och stylat hår.

"Åh, Molly, tja!" sa Nils, och kramade om mig. "Du kommer väl också till Åsen ikväll? Det kommer bli asfett."

"Såklart jag kommer!  Det blir kul. Kommer det mycket folk eller?"

"Jajemän, alla här kommer till exempel." Han nickade ut över gänget med folk. "Då ses vi där då?"

"Absolut." Jag gav honom en kram, och alla andra också för den delen. "Hej Oscar." log jag och kramade om honom. "Ses vi ikväll eller?"

"Japp. Ser fram emot det." Jag log.

"Jag måste dra nu, men då ses vi väl!" sa jag. Han nickade och jag drog iväg mot bilen.

Utanför bilen stod mamma i svindyr sommarklänning och konverserade med en annan mamma som väntade på sitt barn. "Åh, hej älskling!" sa hon. Jag hälsade på kvinnan som hon pratade med. "Är du klar att åka?"

"Absolut." sa jag. Vi skulle till min favoritrestaurang/diner idag, och jag var hungrig. Mamma sa hejdå till den snobbiga kvinnan och vi åkte iväg.

"Så, hur var avslutningen?" frågade mamma som om hon brydde sig.

"Tråkig som alltid?" frågade Alex som satt bredvid mamma i passagerarsätet.

"Vad annars?" flinade jag.

"Snart är det du som tar studenten, Molly." sa han. Jag längtade.

"Då ska jag också åka till London över sommaren. Inte Grisslinge." sa jag med en blick på mamma. Hon såg på mig i backspegeln.

Jag kunde inte hjälpa att ha en attityd mot henne, jag vet att jag inte borde, och jag får dåligt samvete, men jag har stört mig extra mycket på henne på senare tid.

"Det kommer bli kul, ska du se. Pappa ser fram emot det jättemycket." sa mamma glatt. Fan vad hon ljuger, hon har säkert inte ens pratat med pappa sen hans besök hem till oss. "Nu ska vi dock inte tjafsa om det. Visst blir det din favorit, Molly?" sa hon och bytte samtalsämne.

Under brunchen så började mamma prata om festen hon hade planerad för imorgon. Tydligen hade hon bjudit in halva ön, de som inte hade kunnat komma på Alexanders mottagning skulle komma för att gratta honom för sin student, samt säga adjö till båda barnen Arvidsson som skulle bort i sommar.

Oftast tyckte jag att det var kul med fester, men mammas bjudningar inkluderade ofta gamla människor, tråkiga diskussioner och ointressanta presenter.

Vi får se om något spännande händer imorgon, jag får nog ta och bjuda in Emilia och Wilma så har jag något att göra under 'festen' i alla fall.

Men nu låg min fokus mest på Åsen, om bara några timmar skulle alla Lidingös ungdomar samlas vid stranden för att fira att sommaren äntligen är här.