sexton/sjutton | f.s

28

Dagen efter det åkte Emilia och Wilma hem igen. Det var tråkigt såklart, men skönt för nu slapp jag prata mer om Oscar.

Så vi kramade varandra hejdå, jag sa att de skulle hälsa alla där hemma, och sen gick jag in.

Jag kom då ihåg vad Felix berättat för mig i förrgår kväll. Johannes och Tindra. Det här var ett perfekt tillfälle att prata med honom om det här - pappa var inte hemma, ingen Emilia, ingen Wilma, ingen Felix var här.

Molly, 15.07:
Är du hemma?

Johannes, 15.08:
Japp, är du ensam?

Molly, 15.08:
looooool. Kan vi prata elr?

Johannes, 15.08:
Inget mys?

Molly, 15.09:
lite bara....... kanske

För jag kunde verkligen inte säga nej.

Tjugo minuter senare anlände Johannes vid mitt hus, och vi gick ner i källaren. Johannes berättade om vad han och Ogge gjort igår, en galen historia och jag lyssnade halvt.

Jag halvlåg i sängen med hans huvud på min mage. Vi konverserade slappt. Jag hade nästan glömt varför jag bad honom komma hit.

Han kollade upp mig mig med sina ögon som han kunde lura in vilken tjej som helst med. Han log snett. Och plötsligt blev både han och jag tyst. Han sträckte fram sin hand mot min kind och strök den lätt. "Vad fin du är, Molly."

Jag fnissade lågt med höjda ögonbryn. "Du vill bara få till det."

"Det också!" skrattade han och två små smilgropar syntes. Han drog undan handen. "Jag är seriös. Jag har aldrig sagt det till dig."

"Du får inte prata så till mig, Johannes." viskade jag och strök hans panna. "Det går inte."

Att kolla in i hans ögon var farligt, de drog in en. Längre och längre in. Hela tiden. Han flinade inte, bara drog lite lite på smilbanden, men såg ändå seriös ut. Han kollade på mig, och jag kunde inte hjälpa att luta mig in mot honom, och kyssa honom.

Han kysste mig mjukt tillbaka. "Jag vet." viskade han mot mina läppar.

Han ändrade position så han kunde lägga en hand på min kind och kyssa mig igen. Jag kunde inte hjälpa att vilja ha mer. Han var nu den som låg lutandes mot en stor kudde. Jag la en hand på hans bröstkorg. Han bet min läpp löst och drev mig galen. Men tanken av honom och Tindra stoppade mig.

"Vi kan inte hålla på såhär..." mumlade jag mot hans läppar och backade undan lite.

"Molly."

"Det känns konstigt att vi måste hålla det hemligt, bara. Det känns som jag ljuger för alla." Speciellt Felix. Som var så gullig, som skrev till mig varje dag och gav mig komplimanger. Mer än vad Johannes gjorde.

"Du har väl inte berättat för..."

"Nej, absolut inte. Inte för någon."

"Bra. Det är inte deras business ändå." sa han. Han fingrade med mitt hår lite, och kollade in i mina ögon igen. Han kysste mig, och jag kysste honom.

Skärp dig Molly, fokus.

"Vi skulle ju snacka." sa jag flinandes. "Kommer du ihåg det? Det var därför du kom hit."

"Mm..." mumlade han och kysste min hals.

"Johannes."

"Mm." Han flinade mot min hals.

"Du och Tindra." sa jag, och som jag trodde, så fick det hans uppmärksamhet. Han slutade kyssa min hals som nu var varm och fuktig. Mina ögon mötte hans och jag såg oro i de blå ögonen.