sexton/sjutton | f.s

68

Molly

"Ja må hon leva, ja må hon leva..." Dörren till mitt sovrum öppnades lite och pappa stack in huvudet.

"Peter, gå in nu!" Mamma pep exalterat och de båda ramlade in i rummet. Jag själv låg och stirrade upp i taket och hade gjort just det i två timmar nu. Jag visste att de hade planerat att komma in hit idag, det var därför pappa fortfarande satt uppe inatt när jag kom hem; för att se till att jag skulle ligga här nu. Mamma däremot hade redan gått och lagt sig när jag kom hem.
Jag tog ett djupt andetag innan jag satte mig upp och lät de båda veta att jag var vaken.

"Jag tänkte bara..." började pappa.

"Äh! Grattis älskling!" Mamma satte sig på sängen och tvingade på mig en kram. Jag var fortfarande väldigt upprörd över deras (nyfunna?) relation och tänkte inte låtsas älska att vara i den här situationen.

"Tack." muttrade jag och såg på pappa. Han såg så jäva lycklig ut, med sin dotter och kvinnan han älskade framför sig. Om han ens älskade henne, han kanske bara var desperat.

Fan vad elak tanke, Molly.

"Sjutton år, när blev min lilla flicka så gammal?"

De fortsatte jiddra på ett bra tag, gav mig present efter present, snackade som om allt vore normalt igen. Som om jag aldrig lackat sönder på dem båda igår. Typiskt min mamma att aldrig ta de svåra diskussionerna.

Typiskt mig också, egentligen. Jag är nog mer lik min mamma än vad jag vill erkänna.

"Tack." Jag klistrade på ett leende och gav de båda varsin kram innan de försvann ur mitt rum.

Min blick for över havet av presenter de gett mig. Allt från dyra klockor, parfymer och smycken till en ny MacBook, presentkort till ett spa och dyra märkeskläder. De försökte köpa min glädje, som om alla dessa grejerna skulle få mig att glömma bort att de hade ljugit för mig hela sommaren.

Än så länge var detta den sämsta födelsedagen någonsin. Och jag menade inte att vara otacksam, men jag skulle hellre vara ensam med pappa med inte ens en tredjedel av de här paketen, än här nu med mamma. Och havet av presenterna.

Jag började scrolla igenom min mobil, den var redan bombarderad av grattis-hälsningar från alla hemifrån och vissa här på Värmdö som jag träffat på några gånger.

Wilma, gruppchatt, 10.08:
GRATTIS STUMPIS!!!!!!!!!!! Är du vaken?? Ikväll blir det världens fest för världens tjej hoppas du är redo för det är jag. satsar på en redig fylla

Wilma, gruppchatt, 10.09:
Love u

Emilia, gruppchatt, 10.11:
Hahahahahhahahah redig fylla. Det tror jag Molly också satsar på helt ärligt. GRATTIS MOLLSAN VI ÄLSKAR DIG MEST! Vi ses ikväll!!

Jag log och skrev snabbt ett svar innan jag tillslut tvingade upp mig själv ur sängen för att börja den här dagen.

Jag gick ut ur mitt rum påväg mot badrummet. När kranen drogs igång hördes mammas steg i trappan innan de snabbt stannade igen. "Molly?"

"Mm." mumlade jag med tandborsten i munnen.

"Släkten kommer vid halv två-tiden, då är du klar va? Den nya playsuiten skulle vara jättefin idag, tycker du inte?" Mammas glada stämma fick mig att himla med ögonen.

"Mm." svarade jag igen. Jag hade verkligen ingen lust att umgås med släkten idag, alla skulle bara fråga samma frågor. Det måste väl vara kul att dina föräldrar äntligen hittat tillbaka till varandra, eller hur? Nej. Ska det inte bli kul att börja skolan snart igen, Molly? Nej. Har du någon aning vad du vill jobba med, då? Nej.

Alltid samma jävla frågor och idag var jag inte på humör att spela trevlig.

Jag duschade, sminkade mig och klädde på mig, (jag tog aldrig på mig playsuiten mamma ville att jag skulle ha föresten), allt på ungefär två timmar. Jag Facetimade med Wilma samtidigt som jag sminkade mig, och berättade allt för henne angående mamma och pappa, och varför jag var på så pass dåligt humör. Hon sa att allt skulle bli bättre ikväll, då jag fick umgås med alla vänner hemifrån och jag hoppades verkligen hon hade rätt.