sexton/sjutton | f.s

29

"Vadå mig och Tindra." mumlade han och satte sig upp i sängen.

"Ja, vadå du och Tindra." sa jag och satte mig också upp från min halvlutande position.

"Det var du som frågade." sa han och försökte skratta bort det.

"Felix berättade."

Johannes fick en rynka mellan ögonbrynen som inte verkade vilja försvinna. "Visste inte att ni hade en sån relation." sa han, halvt retandes och halvt irriterat. "Varför skulle ni prata om mig, för?"

"För du är hans bästa vän. Och Tindra är... min vän. Det är klart jag vill veta om du håller på med någon annan brud samtidigt som mig. Bara för att vi inte har några andra känslor för varandra betyder det inte att jag är okej med att du leker med en annan tjejs känslor."

"Jag och Tindra håller inte ens på med varandra fortfarande." sa Johannes till sitt försvar. "Och hon kommer inte direkt få veta om dig och mig."

"Nej, men om så kommer hon hata mig, det fattar du väl?"

"Hon kommer inte få reda på det, Molly." sa Johannes. "Inte Felix heller."

Vadå Felix? Det skulle inte direkt vara ett problem om han fick veta, för han har inte samma roll som Tindra i det här. Fast det är klart jag helst skulle slippa få berätta för honom.

"Felix skulle inte bry sig."

Johannes gav mig en blick. "Molly." skrattade han.

"Vadå?"

"Ser du inte hur han kollar på dig?" Jag kände mina kinder hetta till. "Han är betuttad i dig och vem som helst kan se det."

"Det där är bara nåt du hittat på." sa jag och ignorerade hans ordval.

"Varför skulle jag hitta på det?" frågade han irriterat.

"För du känner dig påhoppad!" Jag höjde ögonbrynen roat. "Var du och Tindra seriösa?" Tillbaks till ämnet.

"Det är väl att ta i..." Det var annat än vad Felix sagt.

"Varför tog det slut?"

"Hon var inte värd min tid." suckade han och drog upp mobilen ur fickan. Jag tog den ur hans hand.

"Och vad betyder det?" skrattade jag. Johannes irriterad var ganska rolig ändå.

"Jag var en jävla fitta emot henne, okej? Jag dumpade henne för hon inte ville förlora sin oskuld eller nåt sånt skit." Jag gav honom en icke-godkänd blick. "Jag vet, jag är ett jävla as, men vad fan skulle jag göra."

Vad fan skulle jag säga? Skälla ut honom? Det skulle inte hjälpa. "Jag kan inte döma dig, för jag vet inte hur seriösa ni var eller hur du kände för henne eller hur du dumpade henne, men..."

"Men jag borde inte gjort så, jag vet."

"Har du kommit över henne, Johannes?" frågade jag. Felix ord repeterades i mina öron. '
"Jag har ärligt talat ingen aning. Han kan bygga upp en fasad lätt, han är jävligt svår att läsa. Så jag vet inte. Han kanske inte har det'. Om det var så att Johannes bara låg med mig för att fylla ett tomrum efter Tindra, kunde jag inte fortsätta såhär. Jag kunde inte vara en sån homewrecker.

"Såklart jag har." sa han, med ögonen ut genom mitt fönster. Jag granskade honom, håret var ruffsigt efter att ha legat mot min kudde, läpparna lätt svullna och han höll inte sina händer stilla en sekund.

"Hon då? Är hon över dig?" Jag väntade länge på ett svar men fick inte ett. Det var konstigt att se Johannes såhär - seriös, nedstämd och till och med... sårbar? "Felix tror inte det."

"Jävlar vad du och Felix har pratat, då." snörpte han. "Han och jag har aldrig snackat om det här, så varför skulle ni två?"

"Det kanske inte hade varit en dålig idé för er att prata om det när det hade hänt. Så hade du inte begravt dina känslor och försökt dölja dem genom att hångla upp främlingar på konserter."

Jag var minst lika spydig tillbaka. Det var uppenbart något som störde honom. Han förvirrade mig - ena sekunden arg, den andra glad.

"Varför bryr du dig ens? Jag och Tindra håller inte ens på längre, varför dra upp det här nu?"

"För det löser ingenting att ha mig som knullkompis, Johannes!" svarade jag irriterat. "Jag vill inte vara nån rebound. Speciellt om ni två fortfarande gillar varandra."

Jag hade visst helt glömt att jag på ett sätt använde mig av Johannes att glömma Oscar där hemma. Hycklare.

"Men släpp det Molly!" Och de spydiga svaren eskalerade till höjda röster.

"Jag vill bara vara säker på att du inte fattar att du faktiskt gillar henne fortfarande efter vi har grävt oss i ett djupare och djupare hål!

"Vi har sagt att vi inte kommer berätta något för nån! Eller hur?"

"Ja, men om du bryr dig om henne kommer du vilja berätta för henne, tro mig! Och vem kommer du fvcka då? Mig!"

"Jag bryr mig inte om henne!" sa han, känslokallt.

"Nej, bra!" Jag var trött på bråket redan, det skulle inte leda nånvart ändå.

"Det är inte ditt problem ändå, Molly. Inte du som ska ta itu med det."

"Tindra är min kompis." Hoppas jag i alla fall. "Klart jag vill veta ifall killen hon gillar gillar henne tillbaka."

"Hur vet du ens att hon gillar mig?" Han gav mig en trött blick. Han hade en poäng.

"Det gör jag inte."

"Nej, precis." Han suckade. "Kanske borde du snacka med henne istället för mig."

"Johannes..." Jag märkte ju att något störde honom. Kunde han inte bara säga vad han tänkte på.

Han svarade mig inte, utan kysste istället mina läppar hårt och jag la mig pafft ner på madrassen. Hans händer for upp och ner för min mage och rygg, och det var som jag glömde allt vi pratat om nyss.

Fem minuter senare låg vi med flämtande andetag, våra kroppar hårt ihoppressade och jag viskade hans namn så han ryste över hela kroppen.

Vad fan håller jag på med.