sexton/sjutton | f.s

15

"Får jag din mobil?" frågade Johannes, rättare sagt främlingen, jag nyss kysst. Kyssen som fick mig att glömma bort alla problem, för några sekunder åtminstone.

"Kommer du sno den?" frågade jag och tvekade lite att ge honom den. Han skrattade och jag la den i hans hand med ett flin.

"Nejdå. Jag snor bara plånböcker." Han började skriva något på mobilen, och jag observerade honom. Han var snygg, typ inte sexig-snygg, men söt-snygg. Jag var attraherad av hans sätt. Hans charm och självförtroende. "Så." log han. "Nu har du mitt nummer och Snapchat. Det är bara att ringa nån dag om du vill ha en rundtur av ön."

"Det ska jag komma ihåg." skrattade jag. "Du får inte glömma bort mig nu. Du är den enda jag känner i Grisslinge."

"Jag skulle aldrig glömma bort dig. Det är faktiskt en grej jag och mina kompisar ska gå på imorgon, det är egentligen för våra föräldrar typ, men vi tonåringar brukar alltid dra och bada eller något då! Du borde hänga med?"

"Imorgon?" Jag tänkte efter. Pappas kompis skulle ju ha någon fest imorgon. "Pappa skulle dra med mig till någon gubbe då, är det dit ni ska?"

"Till Helge? Det är min tjejkompis farsa. Så du ska dit imorgon?" Jag nickade. Vad var chanserna att jag skulle träffa på någon från Grisslinge här ikväll? Som dessutom skulle till samma plats som mig imorgon?

"Då ses vi väl där! Du får ringa mig om du inte hittar mig." Jag skrattade nickandes. "Du har ett jättefint leende, Molly." Sa Johannes med blicken på mina läppar.

"Har jag det?" skrattade jag då han närmade sig mig igen. Jag la handen på hans nacke och kände hans mjuka hår mot den. Han nickade och bet sig i läppen innan han kysste mig igen.
-

Då lät min dator och det familjära ljudet av ett Skype-samtal dök upp. Jag klickade på svara-ikonen och Wilmas ansikte syntes. "Du skrämde livet ur mig." andades jag.

"Satt du och dagdrömde?"

Jag himlade med ögonen. "Hur är det? Allt bra hemma?"

"Japp. Redan tråkigt utan dig, dock." sa hon. Jag log halvt.

"Jag kan inte prata så länge nu, bara så du vet. Pappa ska dra med mig på någon gubb-fest om någon timme och jag har inte ens duschat än."

"Gubb-fest?" skrattade hon. "Låter kul. Inga snygga killar?"

Jag tänkte på den där Johannes, som tydligen också skulle komma, med sina kompisar. "Öh, kanske. Jag vet inte." Jag berättade aldrig vad som hade hänt när jag försvunnit igår kväll på konserten för Emilia. Hon skulle förmodligen bara döma mig. 'Hur kan man hångla upp någon man nyss träffat?' Jag kan höra hennes röst ända hit. Jag behövde inte sån negativitet i mitt liv.

"På tal om snygga killar..." Började Wilma. "Emilia berättade vad du hade sagt igår innan spelningen."

"Jaha?" Frågade jag förvirrat. "Vad sa jag igår?"

"Att du ångrade kyssen med Oscar! Varför?!"

Jag stönade. Emilia kan aldrig hålla käften stängd. "Asså..."

"Var han dålig på det?" frågade Wilma helt seriöst och jag började skratta.

"Nej! Absolut inte. Men..." Åh, hur skulle jag förklara det här så hon fattade? "Okej, föreställ dig att du... Du ser en chokladkaka på ett café. Och den ser jättegod ut, så du ba 'den där måste jag bara ha.' Och man köper den, man äter den, och den är god, jättegod, men... Man inser liksom att man kunde levt utan den där chokladkakan ändå. Typ så." sa jag.

"Molly, jämförde du precis Oscar med en chokladkaka?

Jag kunde inte hjälpa att skratta. "Men fattar du? Kakan är jättegod, men man får ändå lite ångest. För någon annan kanske hade varit ännu gladare att få äta den där kakan." Hon kollade på mig som om jag var en idiot. "Det hade liksom varit nog med att kolla på kakan genom skyltfönstret."

"Okej, nog med kak-metaforer! Jag blir förvirrad. Och hungrig."

Jag fnissade åt min bästa vän.

"Så du ångrar att du kysste honom på Grönan?" frågade Wilma.

"Jag vet att jag är helt... Fucked up, okej? Men det är sån här jag är. Jag vill ha något och när jag får det... så vill jag inte ha det längre."

"Vad tycker Oscar, då? Har ni pratat?"

"Jag vet inte! Och nej, vi har inte snackat." Jag suckade. "Om till och med du Wilma är förvirrad av allt det här, tänk han då! Jag har inte snackat med honom på två dagar."

"Du måste ju säga någonting. Det är ju värre om du låter honom sitta och vara kär i dig när du inte vill ha något mellan er två." sa hon viktigt.

"Jaja, vi släpper det här nu. Han kommer inte direkt börja gråta på grund av mig, med alla tjejer han har efter sig." sa jag. Det var ju sant, han kunde få vem han ville. Förutom mig, kanske... Wilma suckade åt mig. "Hursomhelst, har du sett pappas avslutningspresent till mig?" frågade jag som bytte samtalsämne.

"Har du fått en ponny, för det skulle inte förvåna mig." sa hon.

"Nej, men han gav mig den här, för han kunde inte komma på skolavslutningsfesten mamma höll i. Kolla!" sa jag exalterat och höll upp klockan för skärmen. Det var en Marc Jacobs-klocka i rosé guld, med små diamanter runt om. Hur fin som helst.

"Skämtar du med mig?! Jag fick en blomma." muttrade hon. "Önskar jag också hade rika föräldrar."

"Bullshit. Din familj är ju goals."

"Är mina småbröder goals?" skrattade hon högt. "Sitt ner i båten tack."

Jag flinade. "Jag måste gå nu, pappa kommer få psyk om jag är sen. Men vi kan snacka mer imorgon!"

"Okej, okej. Vi hörs då. Ha det så kul ikväll!"

"Det ska jag. "Puss!" Jag gav henne en slängkyss och stängde sedan igen datorn. Om det nu skulle vara så att jag stötte på Johannes ikväll så måste jag ju se lite bra ut. Så jag skymde mig in i duschen för att sedan sminka mig.