sexton/sjutton | f.s

60

Molly

"Då drar jag." mumlade Magnus och letade efter något i en byrålåda. Förmodligen sina nycklar, han brukade ha en tendens att tappa bort dem.

"När kommer du hem?" Felix gick ut i hallen och räckte honom nycklarna, som han hittat på köksbordet.

"Vet inte, vi tar nog några bärs på puben så det blir ganska sent. Tack Felix."

"Hejdå pappa." sa Felix otåligt.

"Hörni, ni vet vad som gäller va?" Magnus kom in i köket och kollade på mig och sen på Felix. Vi såg förvirrat på honom. "Ja, ni... Att ni två... Använder skydd och sånt, det är..."

"Pappa!" Felix höll för sina öron och hans pappa fortsatte prata på. Jag gömde mitt ansikte i mina händer. Oh my god.

"Ja men lyssna nu! Ni verkar vara väldigt glada i varandra och det är jättekul men jag och Peter har pratat om det här och bara så ni vet vad riskerna är om ni... ska hålla på utan skydd... Lyssna Felix!"

Jag skrattade högt och Felix ansikte blev rödare och rödare för varje sekund som gick. "Pappa sluta på riktigt, vi vet..."

"Ja, bra! Det var bara det vi ville ta upp med er. Din pappa också, Molly." sa Magnus. Jag kunde inte tänka tanken att min och Felix pappa har suttit tillsammans och diskuterat om mig och Felix.

"Mm." svarade jag och kvävde ett skratt.

"Bra. Bra snack. Då vet ni. Härligt. Då sticker jag nu." Felix puttade ut honom i hallen igen.

"Ha så kul!" ropade jag inifrån köket och Magnus svarade glatt och sedan stängdes dörren. Felix kom in i köket igen och pustade ut.

"Jag dör. Jag har officiellt dött." sa han uppgivet och satte sig på en köksstol.

"Våra pappor har alltså pratat om det där. Tillsammans." Jag tjöt av skratt och tog hans hand och klämde stöttade på den.

Jag och Felix hade inte ens haft sex än, och det kändes faktiskt jävligt bra. Det var ingen press mellan oss, och vi tog det lugnt. Vi båda visste att vi gillade varandra väldigt mycket och det var liksom nog.

Efter ett långt skrattanfall såg Felix ut över köksbänken som var fylld av en mängd olika ingredienser som vi skulle använda oss av till kycklinggrytan vi skulle göra.

De senaste fyra dagarna hade vi träffas varje eftermiddag och lagat mat tillsammans, antingen till bara oss själva eller till våra kära pappor.
Så det kanske inte var så konstigt att våra pappor trodde jag och han hade sex och var tillsammans, vi spenderade trots allt väldigt mycket tid ihop.

"Det känns som vi alltid gör kyckling." sa jag. Jag brukade alltid hacka och skära upp grönsaker och Felix fick göra allt invecklat. Arbetsfördelning in check.

"Du älskar kyckling." sa Felix roat och började slå på kycklingbiten med en kavel av någon okänd anledning.

"Jag klagar inte." sa jag i mitt försvar. "I'm just saying."

Under en timmes matlagning lyssnade vi på alldeles för hög musik, men jag klagade inte för Felix hade satt på min favoritlista på Spotify så jag sjöng med för full hals. Jag råkade även steka grönsakerna lite för länge på spisen så vi fick slänga hälften, men vad gör det om hundra år? Vi hade väldigt kul tillsammans och jag önskade att sommaren aldrig skulle ta slut.

Men vi båda visste att den skulle göra det snart.

"Molly, din tele ringer!" skrek Felix när han var på övervåningen i sitt rum, för att göra ordning sin teve så vi kunde kolla på film senare ikväll.

Jag såg min mammas namn på skärmen efter jag gått ut i hallen där min mobil låg och jag svarade. Vi hade inte pratat på mer än en vecka nu. "Mamma!" sa jag glatt. "Allt bra?"

"Allt är jättebra med mig gumman, men jag saknar dig och Alex så himla mycket! Mina små barn... Jag längtar tills ni kommer hem igen."

"Vi saknar dig också mamma." sa jag. Jag hade haft lite kontakt med min bror under sommarlovet, men han hade festat loss i England så han hade knappt haft tid att snacka med mig. "Vi kommer hem snart."

"Och jag kommer såklart till Värmdö på din födelsedag. Vad önskar du dig?"

Jag hade knappt tänkt på det i år, jag hade bara njutit av tiden med min pappa och med alla kompisar. "Ingenting." svarade jag. "Jag vet inte, faktiskt."

"Inget?! Är det verkligen Molly jag pratar med?" Mamma skrattade och jag kunde inte hjälpa att skratta med henne.

"Lovar du att komma? Även fast pappa och farmor kommer vara där också?" Att farmor och mamma hatade varandra var inget okänt faktum.

"Självklart. Det blir kul! Nu ringer det på dörren här, så jag måste sticka, men ha så kul nu de sista veckorna på lovet så ses vi snart okej? Älskar dig! Puss gumman."

"Hejdå mamma." sa jag roat och la på. Min mamma alltså. Jag kunde knappt tro att jag och min bror hade klarat av att bo ensam med henne utan pappa i nästan tio år.
Att sommarlovet snart var slut var också något jag knappt trodde. Om jag tänkte tillbaka på mig själv innan sommaren skulle jag knappt känna igen mig själv. Jag hade ändå växt väldigt mycket i sommar. Och visst att jag fortfarande var en irrationell tonåring med för många hormoner som dricker för mycket - men jag hade växt som person och skulle idag aldrig ligga med någon jag träffat för en vecka sedan - som med Johannes.
Nu var allt annorlunda.

Jag hörde Felix gå nerför trappan och in i köket för att duka upp bordet. Jag gick in på Snapchat för att hålla mig uppdaterad, som alltid.

Felix hade lagt ut något på sin story för 33 minuter sedan så jag klickade genast in på den. Där var det en bild på mig med ryggen mot kameran där jag förmodligen sjöng med i en låt när jag hackade grönsaker.
Texten till bilden var dock det som fick hela mig att smälta.

"henne slår ingen"

Jag gick in i köket med ett fånigt leende och virade armarna runt honom. Jag pussade hans axel. "Jag tror jag är kär i dig." erkände jag. För första gången, för mig själv och för honom.