sexton/sjutton | f.s

59

När klockan slog två på natten bestämde jag och Felix oss för att gå in i tältet och försöka sova. De flesta av killarna var fortfarande hur pigga som helst och sprang runt och hade kottkrig eller nåt runt tälten.

"Har din pappa sagt nåt om kvinnan han dejtar?" Felix strök sina fingrar upp och ner på min arm.

"Nä... Jag blir tokig på honom." mumlade jag med en sömnig röst.

"Han kommer snart säga vem det är. Oroa dig inte."

"Äh. Det är väl bara bra att han träffar någon. Jag tror han inte haft ett riktigt förhållande med en kvinna sedan han och mamma skiljde sig." Jag stirrade upp i taket på tältet, där det ibland landade en kotte från killarna utanför.

"Vad fan håller dem på med där ute?" Felix satte sig yrvaket upp och slog till taket så alla kottar ramlade bort. Jag flinade sömnigt och la mig på hans bröstkorg när han lagt sig ner igen, ett av de ställena jag älskade mest.

"Jag tror de är lite onyktra." mumlade jag. Man hörde Johannes ramla in i något och sedan en massa skratt.

"På tal om onykter..." sa Felix och fingrade med topparna på mitt hår. "Du fyller år snart, eller hur?"

"I slutet av sommaren, ja. Om tre veckor kanske."

"Får jag fixa en överraskningsfest åt dig?" Jag skrattade tyst åt honom.

"Nu är det ju ingen överraskning längre."

"Jag hoppas på att du kommer glömma bort det tills dess."

Jag flinade och slöt mina ögon.

Jag vet inte hur länge vi låg där och bara pratade om allt med sömniga röster, om våra favoritfilmer, bästa ämnen i skolan, lärare vi hatade och bus vi gjorde som små. Under tiden märkte jag hur rösterna utanför dämpades och tillslut försvann. Killarna måste ha däckat i ett av tälten.

Precis när jag var påväg att somna jag med, Felix hade snarkat ett bra tag, så hörde jag hur någon famlade med dragkedjan till vårt tält. Jag kisade mot öppningen och såg snart Johannes krångla sig in i tältet.

"Vad gör du?" frågade jag sömndrucket och gnydde irriterat.

"Jag hade sönder mitt tält..." mumlade han. "För inte plats i..." hick. "... det andra." Han vinglade till på sina knän. "Är ni vakna?"

"Stick." mumlade jag och vände kinden till honom.

"Jag vill sova här med er..." Han bökade sig fram.

"Draaaa." sa jag halvhögt, och irriterat.

"Har ni knullat?" frågade han och la sig halvt på mig. Jag sparkade till honom. Johannes slängde sig mitt emellan mig och Felix och suckade nöjt. Jag tog ett djupt andetag. "Förlåt, Molly..." mumlade han innan han började snarka högt och ljudligt.

Även fast det hade varit ganska mysigt hela dagen så längtade jag ändå hem till min egen säng just nu - speciellt när Johannes låg halvt på mig och snarkade som en gris.
Skogen var nog inget för mig trots allt, jag var mer för stadslivet. Jag hade inget emot att sova bredvid Felix, men jag föredrog nog en säng trots allt, inte en sovsäck på hård mark.

Emilia

"Jag är helt utmattad." flåsade jag och slängde mig på sängen. Jag hade sovit högst fyra timmar inatt, och var så himla glad att vi åkt ifrån den där jävla skogen nu.

"Lite kul var det väl?" skrattade Hugo och strök sin hand över min rygg.

"Myror överallt och jag stinker rök." muttrade jag. Visst, det hade varit rätt mysigt inne i tältet med Hugo, men annars... Nej, skogen var inget för mig. "Och dasset var det värsta!" Jag rös när jag tänkte på det.

"Du är bara löjlig." sa Hugo och pussade mitt huvud. "Men du har rätt om det där att vi stinker rök. Ska vi ta en dusch?" Jag vände på mig och såg hans flin.

"Tillsammans, hade du tänkt dig?" frågade jag, och tog hans händer.

"Kom igen." Han ställde sig upp, drog upp mig och tog av sig tröjan.

Jag drog själv av mig de yttersta lagren av vad jag hade på mig, och Hugo gick in till badrummet.

När inte föräldrarna är hemma får man ju liksom passa på.

Jag borde hämta kondom. Men det var alltid svårt med kondom i duschen.

Jag ville ju inte bli sådär rädd igen, om att vara med barn, men ändå... Bara en gång. En gång utan, sen ska jag faktiskt gå och skaffa p-piller, som Hugo tjatat om i evigheter. Jag har inte orkat gå till ungdomsmottagningen och få en ny karta. Jag hade p-piller ett tag innan jag träffade Hugo men det var väldigt krångligt så jag la av, och har inte orkat skaffa igen.

Jag slängde en blick mot papperskorgen. Längst där nere låg graviditetstestet. Som bara Molly visste om. Bara Molly. Hugo visste ingenting, och så skulle det förbli. Det skulle bara tillföra en massa kompilationer om han visste något.

Jag och Hugo berättar ju allt för varandra, men jag var för rädd att berätta för honom. Jag kan inte sätta ord på varför. Men till och med nu, när jag VET att jag inte är gravid, så bara går det inte.
Tänk om han skulle lämna mig? Bli arg för att jag inte tog p-piller när han sa att jag skulle det? Bli arg för att jag tog testet utan honom?
Så många saker kunde hända, och jag var rädd.

Men han visste inget, och så skulle det förbli. Det var bara en liten skitsak, ingen behövde veta att jag en gång trodde jag var med barn.