sexton/sjutton | f.s

31

Ogges hus låg precis vid vattnet. En liten röd stuga låg närmre vattnet, där en liten strand fanns, och en brygga. Där satt alla redan, några av Felix killkompisar, Johannes var såklart där, Tindra och hennes tjejkompisar. De hälsade glatt på mig, jag hade inte träffat de flesta av de här personerna sen förra gången vi badade.

Klockan var strax efter åtta på kvällen, och vattnet var iskallt, därav hade jag inte bestämt mig om jag skulle bada ikväll eller inte. Några av killarna hade redan hoppat i.

Jag satt i min bikini och dinglade med fötterna i vattnet. Man hörde Felix och Johannes snacka högljutt med varandra bakom mig, vid stugan typ.

Tindra och Anges var i vattnet. Nu när jag visste hur läget låg till - att Tindra hade historia med Johannes, var allt så tydligt. Tindra slängde blickar åt hans håll, hon spetsade öronen varje gång han sa något. Det var inte rättvist.

Johannes kollade på henne också. Han var säker på att hon såg, varje gång han rörde mig och pratade med mig och kramade mig. Kanske var det medvetet, kanske inte. Det kunde vara hans undermedvetna bara.

Hursomhelst, så var Johannes väldigt touchy-touchy ikväll, och jag fick dåligt samvete av det här. Ljuga för alla, att jag ens gjort det, över allt.

Jag ställde mig upp på bryggan och debatterade med mig själv om jag skulle hoppa i eller inte.

"MOLLY!" skrek Johannes bakom mig, och sekunden senare kolliderade en kropp med min och båda två kraschade mot vattenytan i ett stort plask.

Jag kom upp till ytan efter några sekunder, spottandes och skrikandes och Johannes klamrade sig fast i mig, kramade om mig hårt. Felix hoppade i nu, och gjorde världens kanonkula.

"Du skulle aldrig hoppat i självmant!" skrattade Johannes och gjorde en hair-flip för att föra bort håret från hans ansikte.

"Det skulle jag visst!" pep jag skrattandes. Johanne började argumentera mot mig, och jag simmade emot stranden, fast han fick tag i min fot på vägen.

Tindra stod några meter bort och kollade avundsjukt på. Hon försökte såklart se ut som hon inte brydde sig, men det gjorde hon. Det såg man på långa vägar.

Jag måste komma bort ifrån Johannes. Det här funkar inte längre.

"Felix!" tjöt jag och räckte mig efter honom. "Kom till min undsättning!" Jag tog Felix händer och hoppade från Johannes famn till Felix armar. Tindra såg fortfarande på. "Seriöst, ta mig härifrån."

"Övergrepp, Johannes!" skrattade Felix och Johannes drog fingrarna genom sitt hår och jag kunde inte hjälpa att stirra på hans vackra ansikte.

Jag klättrade från Felix armar till hans rygg. "Jag ska rida rygg. Ta mig varsomhelst förutom till honom!" sa jag dramatiskt och pekade på Johannes. Felix skattade och tog ett stadigare tag om mina ben. Jag gav Johannes en blick, och en handrörelse som sa att han skulle simma mot Tindra istället. Han verkade dock inte förstå, utan rynkade ögonbrynen oförståeligt. Jag viftade bort honom och han himlade med ögonen.

"Where to, miss?" frågade Felix plötsligt och rörde sig bortåt.

"Citerade du precis Titanic?" Jag skrattade högt.

"Käften." skrattade han. "Jag gjorde det för din skull." Jag fnissade i hans öra och kramade mig fast på hans rygg.

"To the stars." viskade jag humoristiskt.

"Det kan bli svårt." sa han och jag kunde inte hålla inne mitt skratt.

"Du är så tråkig." skrattade jag och förde hans hår bakom öronen så hans öron stack ut på vardera sida.

"Ska vi simma bort dit eller?" frågade han och pekade bortåt, andra sidan bryggan. Jag nickade mot hans axel, det droppade kalla droppar vatten på min kind.

"Måste jag hoppa av?" frågade jag. "För det var ganska mysigt här uppe."

Felix skrattade tyst och började vada fram i vattnet. Vi passerade bryggan där bland annat Ogge, och de andra killarna som jag inte ens brytt mig nog om att ens lära mig deras namn, satt.

Längre bort mellan alla stenar, syntes inte stranden mer och man kunde klättra upp på kanten på en liten gräsfläck, vilket vi gjorde.

Det blåste lite kallt om min bara hud, men utsikten var fin. Vattnet glittrade fint under den halvmörka himlen.

"Molly?" frågade Felix och dinglade med sina ben ner i vattnet.

"Mm..." sa jag och såg små knottror sprida sig över mina armar. "Det var lite kallt här." konstaterade jag.

"Du kan gå till Johannes och värma dig."  flinade Felix och jag kollade åt hans håll. Våra armar pressades emot varandras, det var nog en bidragande faktor till varför jag rös.

"Va?" frågade jag. Hade Johannes berättat för honom vad vi gjort? Det ville jag inte. Jag hade inte brytt mig om Emilia eller Wilma fick veta, jag hade faktiskt tänkt berätta för dem i helgen, då jag skulle åka till Lidingö för festen. De skulle få reda på det förr eller senare, och ju förr desto bättre. Men Felix? Jag ville nog inte att han skulle veta... Jag ville inte att han skulle få chansen att döma mig på det sättet. "Hur menar du?"

"Inget." skrattade han. "Det är bara det att han har klängt jävligt mycket på dig. Märker du inte det?"

"Nej," skrattade jag. "Verkligen inte."

"Han har inte kladdat så mycket på en brud sen..."

"Tindra?" avbröt jag honom. Jag lät honom inte konfirmera. "Jag tycker de två ska snacka med varandra för man ser klart och tydligt hur Tindra kollar på Johannes."

Felix skrattade lätt. "Ja, kanske."

"Hursomhelst så är det ingenting emellan mig och Johannes. Lovar."

Hur kunde jag ljuga honom rätt upp i ansiktet sådär? Bara för att jag inte ville att han skulle få möjligheten att döma mig? För att jag skämdes?