sexton/sjutton | f.s

48

Emilia, 15.09:
Hur va festen för din pappa igår? Blev han glad?

Molly, 15.13:
Jaa superglad, de blev success

Emilia, 15.14:
Härligt

Emilia, 15.14:
Vi har snackat och sagt att vi borde hitta på nåt allihopa snart. Elr hur?? Asså alla tjejer å killar

Molly, 15.15:
Ja absolut, som vadå??

Emilia, 15.17:
Nils föreslog tälta hahaha och alla verkar på. Du också??

Molly, 15.18:
Hahah tälta?? Brats i skogen, ska bli kul å se

Molly, 15.18:
Klart jag e på

Emilia, 15.19:
Braa.  Nån gång nästa vecka tror jag vi drar

Molly, 15.20:
Låter bra de

Molly, 15.20:
Har du snackat med Hugo föresten? Tagit testet?

Emilia, 15.28:
Näää inte än

Emilia, 15.28:
Men jag ska. Snart. Lovar

Molly, 15.29:
Emiliaaaa

Jag var orolig för Emilia. Hon hade varit ett vrak igår, och jag ville bara hennes bästa. Om hon nu var gravid så gjorde det ingenting bättre genom att vänta. Ju snabbare man drog bort plåstret desto snabbare går smärtan över.

Och angående den här tältningen alla där hemma verkade planera, så var jag taggad. Faktiskt. Även fast jag aldrig tältat i hela mitt liv så skulle det bli kul att träffa alla igen. Det kändes som jag varit borta i flera månader, trots att det knappt gått en månad.

Fast tänk om Oscar skulle med. Då skulle det bli stelt. Vi hade ännu en gång inte snackat med varandra på veckor, sen min fest hemma på Lidingö. Då han kysste mig. Herregud, jag som trodde allt var bra mellan oss sedan vi snackade om allt. Men nej.

Aja. Någon gång måste vi ju träffas. Vi kunde inte ignorera varandra hela sommarn. Eller kunde vi det?

Felix, 16.09:
Är du klar om nån timme? Vi ska käka

Molly, 16.10:
Jahaa, vart? Hemma hos dig elr?

Mitt humör blev genast bättre, jag slängde på mig bättre kläder och sminkade mig lätt. Tydligen skulle vi ut och äta den här gången, och precis innan jag gick så insåg jag vilken bra kille Felix var. Hela mitt hjärta blev varmt.

Han berättade vad han kände, han jiddrade inte runt. Han förvirrade mig inte, som andra killar alltid gjorde. Han var söt, snäll. Ville ses ofta, tog ut mig på dejter. Vart hade Felix varit hela mitt liv? Tänk om alla killar var som han. Han verkade inte skämmas för mig, utan var glad att han hade mig, det var så det såg ut i alla fall.

Jag önskade bara jag kunde vara ärlig med honom också.

För allt angående Johannes gnagde i mig. Jag borde verkligen säga något till Felix. Jag var en hemsk människa annars. Jag försökte sätta mig i hans sits. Tänk om han hade legat med till exempel Wilma? Då skulle jag vilja att han skulle berätta för mig. Vi två var inte jätteseriösa - inte än, men att berätta något sådant för varandra är väl givet? För sådant berättar man om man bryr sig om någon. Känslorna för Felix hade kommit lika fort som känslorna för Johannes hade försvunnit.
Jag har aldrig varit feg, aldrig i hela mitt liv, alltid berättat vad jag tycker, aldrig brytt mig om andras åsikter. Så varför velade jag angående det här?

Jag antar jag bryr mig för mycket om killen. Han betyder något mer än alla andra.