sexton/sjutton | f.s

11

Exakt sjutton minuter senare dök Oscar upp, klädd i ett par marinblå Adidas-byxor, och en vanlig svart t-shirt. Han fluffiga hår stod åt alla håll, och han var snygg som vanligt.

Men det kändes inte som vanligt.

"Hej." log jag och han kramade om mig. "Förlåt att jag inte skev tidigare, men det är fortfarande folk här hemma."

"Det är lugnt. Jag hade inget för mig ändå." sa han. Vi gick till kortsidan av huset, så vi fick vara lite ensamma i alla fall. "Så hur känns det?" frågade han med en konstig ton i rösten, nästan lite ledsam.

Jag såg på honom och vi båda satte oss ner på gräsmattan. "Hur menar du?"

"Att åka. Imorgon. Jag tycker det är synd."
Jag visste inte vad jag skulle svara, vilket var konstigt, jag hade alltid något att säga. Så jag log bara tyst ner i marken. "Kommer du byta ut mig nu? Mot nån Värmdö-kille?"

Hur menar han? Att han inte vill bli utbytt? Vadå utbytt? Varför ville han ens komma hit ikväll? Jag skrattade tyst. "Som att du inte kommer hitta någon snygg tjej i sommar som du vill ha." Jag ville nästan säga åt honom att göra det, hitta någon annan. Men samtidigt inte.

"Kallar du mig manshora?" skrattade han. "Jag skulle aldrig byta ut dig, Molly, det vet du väl." Tänk om jag ville det då? Allt känns bara sjukt konstigt nu. "Men du får som sagt komma hit och fixa någon fest." sa han.

"Jajaja, självklart. Det får ta och bli den mest maxade festen i sommar, okej? Och du får fixa sprit till mig."

"Ja, absolut." flinade han. Jag hade ännu en gång inget att säga. Varför var jag så stel? Såhär har det aldrig varit mellan mig och Oscar innan. "Jag hörde att du var bakis idag?" skrattade han.

"Ja, fyfan." stönade jag. "Helt sjukt hur jag mådde. Var inte du det?"

"Joo, men William var ju ännu värre. Han däckade ju hemma hos mig, men innan det bestämde han sig för att spy, rakt på trappan." Jag skrattade högt. "Så jag fick stå där klockan fyra på morgonen och torka spya så ingen skulle märka. Han skämdes när jag berättade."

"Jag tycker han borde skämmas mer över att han näckade framför halva skolan och var nära till tårar när hans brud inte dök upp på Åsen."

"Jo, det skäms han också för." Oscar skrattade tyst och jag såg på honom.

"Stackars gulliga William. Det är kul hur han ändrar sitt beteende helt när han fått i sig lite alkohol." sa jag. Jag själv visste bara att jag blev lite mer av allt - lite mer högljudd, lite mer känslosam, lite mer allt.

"Det är lite konstigt att se honom så, ja."

Den stela stämningen tog slut efter ett tag, och allt blev lite lättare. Det var som förut, när vi två var inget annat än kompisar. Som det ska vara. Som kyssen aldrig hänt. Det var skönt.

Jag är så jävla fucked up, ena sekunden vill jag att han ska kyssa mig, och den andra ångrar jag det och vill bara vara kompisar? Herregud, skärp dig Molly. Skärpning.

-
En halvtimme senare var Oscar tvungen att gå hem, och vi gick långsamt tillbaka mot grinden längre bort. Han stannade mig dock innan vi ens passerat kortsidan av huset, och jag vände mig emot honom. Han hade en sån där seriös blick igen, och han kollade på mina läppar. Å nej. Snälla Oscar, förstör inte det här nu.

Jag tog ett steg bakåt, men träffade då väggen och kunde inte backa mer.

Han lutade sig emot mig, mitt ansikte. Mitt hjärta började dunka fort, inte av nervositet men för att det här var inget jag ville. Inte längre. Det var klart och tydligt nu.

Precis innan hans läppar nuddade mina hördes ett fnitter runt husknuten. Både Oscar och jag kolllade dit, och där stod en ung kvinna och en man, och klängde på varandra medan de var påväg mot sidan av huset.

"Oj! sa kvinnan fnittrandes. "Här var det visst upptaget!" Paret fortsatte bort på gården och jag drog en suck av lättnad. Ännu en gång avbröts vår kyss. Oscar sänkte sitt huvud med ett flin, men ändå i nederlag.

"Kåtjävlar." mumlade jag och fumlade mig under Oscars arm som han lutade mot huset bakom mig. "Kom." sa jag mot honom, och vi gick mot grinden. Jag öppnade den och släppte ut honom. Han stod nu på gatan och jag på andra sidan.

"Hejdå, då." sa jag och såg upp på honom.

"Jag kommer sakna dig i sommar. Men du får ha det så bra i Grisslinge. Sms:a, och ring."

Jag nickade med ett leende. Jag gick in för en kram, men jag märkte hur han hellre ville ha en kyss. Det vände och vred sig i magen på mig. Jag hoppades att han inte märkte något men innan han gick gav han mig en funderande blick.

Jag ville be om ursäkt, men sa inget och lät honom gå.