"Det var väl förjävligt vad han bökar där nere." sa jag förtvivlat och såg mig om. Ett läte av något tungt som tappades på golvet lät, och ett par fiskmåsar flög iväg.
"Äh. Han fixar det." skrattade Felix och vände sitt ansikte mot den sena sommarsolen. Den var just nu påväg ner dock, ner över havet och fick det att glittra i orangea färger.
Hela dagen hade spenderats ute på vattnet och i skärgården, med pappa och med Felix. Vi hade ätit på en fiskrestaurang, spelat spel och haft det allmänt trevligt tillsammans. Jag ville inte att det här skulle komma till ett slut. Men nu var pappa där nere och packade ihop. Jag och Felix satt däremot på kanten av båten så våra tår knappt nuddade vattenytan.
"Det är augusti." suckade jag.
"Det är det." Felix såg på mig roat och lutade sen sitt huvud mot min axel. "Är du orolig?"
Han behövde inte säga det, jag visste mycket väl vad han menade.
"Nej." sa jag. Även fast jag kanske var det. Allt hade varit så bra i sommar och om någon vecka bara skulle jag flytta tillbaka hem till mamma, bli tvungen att träffa Oscar igen, och lämna Felix här.
Och jag vet att det inte var jättelångt mellan oss, men det kommer inte vara alla gånger vi skulle få skjuts med bil, och annars skulle det ta runt en och en halv timme med tåg ändå. Och det skulle kännas som mycket mer då vi bott på samma gata hela sommaren.
"Det kommer bli bra." sa Felix, men lät ändå lite tveksam.
"Ja." sa jag, med en liten klump i min mage. Vi hade knappt varit tillsammans i en vecka och om ännu en skulle jag sticka. Skulle det funka?
"Vi får göra det bästa av det." sa han med vemod i rösten. Han satte sig upp rakt igen. Jag kliade mig på min solkyssta bröstkorg som blivit aningen bränd idag då jag sprungit runt i bikini på båten utan solskydd.
"Vi får det." sa jag och snodde åt mig hans solglasögon. Pappa kom upp på båten mumlandes och började knyta loss oss.
"Nu drar vi hemåt, eller vad säger ni?"
"Låter bra Peter." sa Felix och erbjöd sin hjälp med båten, men pappa nekade.
"Hur går det med min överraskningsfest?" frågade jag Felix och la över mina ben över hans knän.
"Jag har börjat ge upp tanken av att det ska bli en överraskning för dig." sa Felix och suckade överdramatiskt. "En vanlig fest får det bli."
Jag skrattade och placerade hans solglasögon tillbaka på hans nästipp. "Jag kan agera överraskad om du vill."
"Äh. Jag undrar dock över en sak." Han kollade bakåt en sekund och såg att pappa var upptagen med att starta båten. "Mycket alkohol eller väldigt mycket alkohol?"
Jag skrattade igen. "Du känner mig alltför väl."
"Du är en partypingla." konstaterade han.
"Väldigt mycket alkohol." svarade jag. Det skulle nog bli sista festen för i sommar och jag ville go out with a bang. Det skulle bli sommarens fest här på Värmdö tydligen, det hade Johannes sagt i alla fall. Och han var ju experten här.
"Bra." Felix slängde sin arm runt om mig men tog snart bort den igen för att kolla ett sms som plingade till hans mobil. "Herregud..." mumlade han och visade mig mobilen.
Det var hans och Johannes sms konversation och det senaste smset var en bild Johannes skickat. En bild på Tindra utan tröja, hon höll för båda sina bröst med en hand och skrattade åt Johannes bakom kameran. Under bilden hade han skickat två emoijs. En gubbe med solglasögon och en tumme upp.
"Johannes!" skällde jag, även fast han inte kunde höra mig. "Vad gör han." sa jag trött och släppte Felix mobil.
"Jag undrar om Tindra vet om att han skickade den där bilden."
"Förmodligen inte." svarade jag och himlade med ögonen. Johannes kunde vara ett riktigt as ibland.
"Jag undrar om dom har legat än..." mumlade Felix och jag slog till honom på armen.
"Inte vårt bekymmer!" skällde jag. Jag var trött på att folk alltid skulle lägga sig i andras liv, jag hade själv blivit utsatt av folks snack flera gånger där hemma.
"Okej, okej. Förlåt lilla du." sa han och sträckte dig för en kyss men jag bara stretade emot och ställde mig upp för att sedan lipa åt honom.

VOCÊ ESTÁ LENDO
sexton/sjutton | f.s
Fanfic"jag är en storm från ingenstans jag kan krossa ditt hjärta."