sexton/sjutton | f.s

75

Molly

Vi hade satt oss vid en liten höjd, så man såg vattnet längre bort. Bakom oss låg skogen, och genom den; Felix hus. 

"Du beter dig jättekonstigt." suckade jag ärligt när jag satte mig ner.

"Jag har tänkt på en sak."

"Vadå?" frågade jag och kollade på honom. Felix rynkade ihop sina ögonbryn sådär som han brukade göra, och fan vad kär och eländig jag var i honom.

"Bara... Du åker ju hem snart, eller hur?"

Min mage knöt ihop sig på en sekund. Jag hade tänkt mycket på hur det skulle bli när jag åkte hem. Såklart skulle det bli svårt som fan, vi två hade träffats nästan varje dag hela sommaren nu. Och nu helt plötsligt skulle jag dra?

"Det gör jag." sa jag och bet mig i läppen. Jag ville egentligen inte prata om det här nu, inte på min födelsedag. Inte nu.

"Och... Jag, eller alltså... Jag vet ju att du egentligen inte vill vara... bunden till någon, liksom. I ett förhållande." Han tystnade en stund. "Speciellt inte till någon som bor långt bort."

Antar han bara det här, eller vadå?

Felix såg på mig. Den nedgångna solen reflekterades i hans ljusa ögon. Hans hår var ruffsigt och hela han strålade sommar. Men jag blev bara jävligt ledsen, allt på en gång. Allt blev fel nu.

"Vad..." Jag svalde hårt.

"Och jag tänkte bara på dig. På vad du vill, liksom." sa Felix och kliade sig i nacken. På vad jag vill? Borde han inte fråga mig då istället för att bara anta? "Du kommer inte komma hit så ofta nu. Och jag har ingen anledning att åka till Lidingö..."

Det högg till i hjärtat på mig. Ingen anledning? Jag då? Var inte jag en bra nog anledning? Men jag sa inget, höll tyst.

"Dessutom pratade min pappa med idag. Peter sa att han och din mamma funderade på att flytta ihop snart. Bara funderade, men ändå. Då skulle inte du ha någon pappa att hälsa på här. Så... Vi skulle tappa kontakten, du skulle hitta någon annan och..."

Jag drog in ett andetag, snörvlade lågt. Bet på min tumnagel och vägrade kolla på Felix. Han måste bara hitta på nu.

"... inte för att jag vill det, men... Det är väl sannolikt att det kommer hända, eller hur?" fortsatte han.

"Så du tror jag kommer springa och knulla närmsta kille när jag kommer hem?" frågade jag. Det var ändå det han antydde.

"Nej." suckade han. "Men... Killar... Jag vet att de kommer försöka... Du tror inte på distansförhållanden, Molly."

"Hur vet du det?" frågade jag. Felix kollade på mig, hittade inget annat att säga. "Du vill inte fortsätta, alltså?" frågade jag. Min kropp började göra ont. Mitt hjärta likaså.

"Jag... Jag säger bara att det kommer bli svårt." sa han.

Svårt? Som om jag inte redan visste det? Men jag hade i alla fall hoppats på att vi skulle försöka? "Vad kommer bli svårt?" frågade jag. "Att dumpa mig? Eller att stanna kvar och inte såra mina känslor?"