sexton/sjutton | f.s

49

"Vet du vad Johannes skrev idag?" frågade jag och tog ett pommes och doppade i ketchupen. Jag åt varma mackor med pommes medans Felix tagit någon smörgås med sallad.  Vi satt på ett jättemysigt matställe, och hade snart gjort det i fyrtiofem minuter redan. Det kändes som tio, max.

"Vadå?"

"Han retas ju med mig hela tiden, han är så dryg." skrattade jag. "Han ba 'du och Felix träffades typ varje dag förra veckan, ojojoj, använd kondom.' Jag orkar inte med honom." sa jag. Imitationen av Johannes var i en fånig röst som Felix flinade åt. 

Felix skrattade. "Men vadå varje dag? Vi planerade ju din fars födelsedag. Det var ett måste." Han försvarade oss även fast vi båda visste att det var i lögn.

"Ja, exakt. Vi skulle aldrig umgås med varandra frivilligt!" Fortsatte jag och Felix leende fick hela min kropp att pirra till.

"Nä, usch. Jag skulle hellre äta bajs." sa han plötsligt. Jag satte drickan i halsen och Felix började skratta högt över hela restaurangen.

"Felix!" tjöt jag. "Fyfan vad du är äcklig!"

"Sorry." flinade han.

"Vad äcklig du är." sa jag igen men kunde inte hjälpa att le åt honom.

"Men seriöst, Johannes är bara avundsjuk." sa Felix leendes. 

"Varför skulle han vara avis? Han har ju Tindra." Jag älskade att reta Johannes om Tindra även när han inte var där. Det kanske bara var för att det drog fokuset från mig och han...

"Jag vet inte." Felix ryckte på axlarna. "Jag trodde ju faktiskt att ni två hade något på gång för några veckor sen." Han knycklade ihop sin servett och slängde den på sin nu tomma tallrik. Mitt hjärta sjönk lite.

"Trodde du?" Jag svalde.

"Alla trodde det." Felix skrattade halvhjärtat. "Tur att det inte var sant, för min del." Han bet sig busigt i mungipan och jag kände hur hjärtan sjönk till maggropen. Vad gör jag? Jag tycker faktiskt om Felix. Jag kan inte fortsätta ljuga för honom.

"Jag skulle aldrig välja Johannes framför dig." sa jag ärligt istället för att bara berätta sanningen här och nu. "Säg inte till honom att jag sa det dock, hans ego skulle krossas."

Felix kinder blossade upp lite. "Inte?"

"Nej. Jag har ju aldrig klickat med en kille som jag gjort med dig. Aldrig nånsin. Jag menar, vi har bara känt varandra i en månad men ändå känner du mig bättre än hälften av alla människor."

Felix log, räckte mig min väska och vi ställde oss upp för att gå från restaurangen. Utomhus luktade det grillat, sommar och saltvatten. "Det är inte så konstigt egentligen, du är ganska klurig att lista ut." Jag skrattade.

"Är jag? Förlåt för det." sa jag. 

"Be inte om ursäkt. Det är spännande. Du är en sån tjej som verkar helt obekymrad om allt men egentligen finns det så mycket mer till dig." Jag såg fascinerat och älskvärt på honom. "Typ." Ha kliade sig i nacken efter han märkt mitt intresse. Ingen pratar någonsin så om mig, som Felix gör.

Vi gick mot vattnet, och passerade ett par barn som cyklade och åkte sparkcykel. De såg lyckliga ut. Han flätade ihop våra fingrar och armarna svajade fram och tillbaka när vi gick.

Där och då bestämde jag mig. Jag måste berätta om mig och Johannes för Felix. Jag skiter fullständigt i om jag och Johannes har kommit överens om att inte säga något - Felix förtjänar att veta. Jag tänker inte slösa bort hans tid om han ändå kommer stöta bort mig när jag väl berättar. I så fall får jag det hellre överstökat nu. 

"Du Felix?" Jag avbröt honom mitt i en menig. Vi hade kommit fram till en gräsplan nu, och längre fram fanns en lång brygga och små bord där man kunde sitta precis vid vattnet. Vi stannade upp. "Jag tror jag måste berätta en sak för dig."