sexton/sjutton | f.s

73

Molly

Klart som fan jag var upprörd. Min bästa vän hade precis anklagat mig för att ha förstört hennes liv.

Hennes halvsluddriga argument var skrattretande. Emilia var smart egentligen, men när hon blev full så betedde hon sig som ett barn. Hon gjorde de dummaste sakerna. Men jag skulle aldrig i mitt liv tro att hon skulle berätta för alla om mig och Johannes. Så dum är hon faktiskt inte.

Jag andades långsamt, i försök att lugna ner mig själv.

Jag fattade inte ens varför hon var så jävla arg? Hon var inte ens gravid? Så varför kunde hon inte bara ha sagt något till Hugo? Så svårt hade det inte varit.

Jag kunde inte hjälpa att få lite dåligt samvete, även fast jag var förbannad, jag också. Emilia hatade att bråka med Hugo, och nu när hon dessutom bråkade med mig så skulle hennes hela värld säkert falla samman.

Men jag hade också problem, inte för att hon tänkte på dem nu. Allt med mina föräldrar, att jag snart skulle lämna Felix, att Felix betedde sig konstigt ikväll... Och nu det här. Helvete.

En kille gick förbi mig med en väldig fart och puttade till mig, så jag vinglade rätt fram i Oscar. Han hade inte sett mig innan, men nu sken han upp och la en hand på min arm. "Oj, jävlar du skräms! Är allt bra?"

Jag skakade på huvudet och lutade mig mot honom. Jag var helt utmattad. "Emilia är helt dum i huvudet..." mumlade jag mot hans tröja.

"Är hon full?" sa han roat. Jag nickade och suckade djupt. Så djupt att jag andades in hans doft igen. "Du vet att hon blir så när hon är full. Oroa dig inte över det, Molly."

Jag orkade inte ställa mig upp ens. Han lutade sig emot mig för att jag skulle höra honom över alla andra som skrek och pratade runtomkring oss.

"Molly, seriöst. Det kommer bli bra igen, lovar." sa han.

"Vi bråkade jättemycket." klagade jag. Vi hade nästan aldrig skrikit på varandra på det här sättet förut.

"Äh. Vi kan gå och prata med henne om du vill?"

"Nej..." Jag ställde mig upp igen, men Oscar höll fortfarande i mig så jag kunde stå rakt. Han måste tro att jag va jättefull, men egentligen var jag bara utmattad och trött. Gråtfärdig. "Jag vill inte prata med henne."

"Prata med vem?" En ny röst dök upp bakom oss, och jag såg Felix stå där. Han blängde lätt på Oscar, jag antar för att det var för Oscar hade en arm runtom mig. Jag staplade fram till Felix istället, så Oscar släppte taget.

"Emilia." suckade jag. "Vi bråkade."

"Varför?" frågade han och la en skyddande arm runt mig. Jag stirrade ner i marken, och skakade på huvudet. Jag orkade inte återberätta, jag skulle bara börja grina då.

"Kan vi bara gå nånstans? Där det inte är så mycket människor?" frågade jag och Felix nickade. Vi gick iväg från Oscar och den där andra killen hemifrån utan ett avsked.

"Alla verkar bråka med alla idag." sa Felix. När vi äntligen kommit bort från folkmassan kunde jag äntligen andas och kände hur alkoholen bara försvann helt på bara några minuter. Inte för att jag hade haft så mycket i mig till att börja med, men ändå.

"Vadå?"

"Agnes sprang nyss förbi mig, fly förbannad, och sa att hon skulle mörda Johannes av någon anledning. Och hon skulle ta Tindra med sig." Felix skrattade, jag också.

"Varför skulle Agnes vara arg på Johannes?" frågade jag. Jag kunde inte se någon anledning. Förutom kanske ifall Johannes gjort något mot hennes bästa vän, alltså Tindra.

"Hon kanske har fått reda på att Johannes har skickat bilder på en halvnaken Tindra till mig och Ogge." sa Felix. Jag himlade med ögonen åt minnet, när Felix visade bilden på Tindra utan tröja. Bilden Johannes skickat.

"Det är mycket möjligt." svarade jag.

"Jag blev fan rädd för henne." skrattade Felix. Jag flinade. Äntligen skrattade han, betedde sig lite normalare.

"Är allt okej med dig?" frågade jag honom och tog hans hand, strök baksidan av den med min tumme. "Du har varit lite... konstig de senaste dagarna." erkände jag. "Du vet att du kan prata med mig, eller hur?"

Felix svalade och såg plötsligt orolig och bedrövad ut. "Nej det är inget. Inget speciellt i alla fall."

"Säker?"

"Det är inget som har hänt, eller så. Det är bara en grej... vi måste snacka om, typ."

"Vadå?" Han oroade mig. Vad ville han prata om?

"Kan vi sticka?" frågade han. "Ett tag bara?"

"Det är ditt hus, Felix." sa jag. Jag tror han inte ville lämna det obevakat. Han svarade inte, så jag bara nickade efter det.

Min mobil surrade till, och jag drog upp den. Oscar hade skickat flera sms på rad, men inget viktigt.

"Det var bara Oscar." Jag gav Felix frågande min ett svar. Felix himlade med ögonen. "Han är bara en kompis." försäkrade jag honom.

"Visst."