sexton/sjutton | f.s

54

Fredagen kom och jag packade panikartad min väska medan pappa satt på sängen och kollade oroligt på. "Är du säker på att allt är med? Kommer ni klara er i skogen helt ensamma? Du har aldrig tältat innan, tänk på det Molly."

"Det kommer bli bra. Jag kan ladda mobilen med den här," jag visade upp min Powerbank och slängde i den i väskan tillsammans med badlakan, bikini, varmare kläder som hoodie, mjukisbyxor och en beanie, nya underkläder och andra nödvändigheter. "så det är lugnt. Jag ringer om det händer nåt." sa jag.

Jag slängde i en liten necessär med concealer ifall jag kanske odlade någon finne under natten, mascara och lite puder. Om man kunde vara snygg i skogen, skulle man vara snygg i skogen.

"Vet du ens hur man får upp ett tält?"

"Pappa, lugna dig." Jag skrattade. "Jag är inte ensam." Pappa kliade sig besvärat i nacken, mest för att han vet att jag inte är en ute-människa och undrade hur fan jag skulle klara mig ett dygn ute i skogen.

Johannes, gruppchatt, 11.22:
Är nästan hos Molly nu, är ni redo?

Ogge, gruppchatt, 11.24:
Aaa är snart där jag

"De är snart här pappa, kom nu." Jag gick nerför trappan med pappa efter mig och vi gick ut till bilen. Pappa hade varit snäll nog att erbjuda oss skjuts mot Lidingö.

Så när killarna kom lastade vi in deras väskor i bagageluckan och drog iväg. Efter ett alldeles för långt tag var vi äntligen framme.

"Hur ser det ut med alkohol egentligen?" frågade Johannes och satte sig på sin fullproppade väska. Pappas bil försvann på vägen och jag slutade vinka.

"Killarna tog med sig. Cider och annat gott. Vet inte riktigt. De tog med sig korv och sånt också." Jag gjorde samma sak som han och satte mig på min väska i väntan på alla andra.

"Härligt. Finns det mycket myror där vi ska vara?" Han såg plötsligt orolig ut där han satt med sin fiskehatt med marijuana-mönster och t-shirt med ungefär samma tryck.

"Det är en skog din iq-befriade pungsäck." sa Ogge trött. "Klart som fan det finns myror." Felix flinade åt honom med solglasögonen på nästippen. Felix hade håret uppsatt och var otroligt fin, som alltid.

"Helvete då."

När de andra äntligen anlände blev det ett kärt återseende för de flesta. Johannes och Nils hade tydligen saknat varandra sedan festen hemma hos mig för de kunde inte sluta prata med varandra, och Felix kramade om Emilia och Wilma som förhoppningsvis hade godkänt honom vid det här laget. Hugo och William kom också tillslut. Den enda som saknades för att gruppen skulle vara helt samlad var Oscar, som inte hade hört av sig sedan kysskatastrofen, också på festen.

Så vi började vandra uppför berget och kom tillslut till sluttningen där sjön äntligen syntes, och solljuset släpptes in genom träden. "Vad fint det var här." sa Wilma och slängde iväg sina väskor.

"Det där var så jobbigt." stönade Johannes och lade sig ner på marken, och var nu helt obrydd om alla myror han lade sig på. Vandringen hade tagit ett tag, men det var värt det.

Nils och William började irra runt i området för att utforska, medan Emilia försökte styra upp allting.

"Vi måste bygga upp tälten nu innan det blir mörkt. Jag tycker vi sätter igång på direkten."

"Hur ska vi sova då? Hur många tält gör vi?"

"Jag sover med Emilia, ensam!" tjöt Hugo och kramade om henne bakifrån.

"Men euw, ingen vill höra er två inatt. Ni får knulla någon annan gång!" sa Nils som du kommit tillbaka och berättade för alla att ett dass fanns, samt en bra plats vid vattnet för alla att sitta och grilla korv senare.

"Jag skiter i vart jag sover, så länge jag slipper bygga tält!" sa Wilma och satte sig på en sten.

"Vi två sover ensamma, va?" Felix drog in mig i en kram och jag kände doften av honom i hans hoodie.

"Självklart." svarade jag och höll i hans händer.

"Vi drar bara upp alla tält och så får vi se hur vi sover inatt helt enkelt." sa Ogge som såg tvärförvirrad ut när han läste instruktionerna för hur man satte upp ett tält. "Fast det här verkar jävligt komplicerat."

"Äh." Johannes drog boken ur händerna på honom. "Enkel match. Jag och boysen kan dra upp det här största."

Och så drog tältuppsättandet igång. Johannes, Felix, Ogge och William tog det största tältet, Nils och Hugo ett annat, och jag, Emilia och Wilma tog ett.

"Hallå vad har de här pinnarna för mening?" Johannes drog upp pinnarna och stirrade på dem. "Jag fattar inte."

"Wilma, stå inte bara där!" sa Emilia irriterat. "Hjälp till!"

"Jag måste ju kolla om det ser bra ut!" försvarade hon sig. "Fortsätt så flickor, allt ser bra ut härifrån."

Efter ett jävligt långt tag fick vi upp vårt tält, först av alla faktiskt. Killarna insåg efter en halvtimme att deras tält var uppochner och de andra tälten låg som två säckar utan någon som försökte få upp dem. Gissa om vi skröt om våra åstadkommelser med tältet efter det.