sexton/sjutton | f.s

16

Det var lite överväldigande. Alla nya människor och intryck. Pappa verkade inte ha överdrivit när han sa att halva ön skulle komma hit ikväll.
Vuxna och barn, ungdomar och äldre. Det var ett vimmel på gräsmattan av människor som stod och snackade med varandra, skrattade och barn sprang överallt. Ett partytält var uppsatt på gräsmattan med olika drycker, plockmat, snacks och annat.

Pappa presenterade mig för Helge, som höll i festen. Han var tydligen pappa till en tjej i min ålder, Tindra. Hon kanske kände Johannes.

På tal om Johannes, vart var han? Eller det kanske inte var så konstigt att jag inte sett honom än med tanke på allt folk här. Hursomhelst så umgicks jag hellre med honom än med pappa och hans kompisar ikväll. Faktiskt.

"Pappa?" Jag petade honom i sidan. "Pappa!"

"Va?" frågade han tankspritt. Han hade stått och kollat in maten som stod framdukad.

"Jag går och..." Ja, vad fan skulle jag göra? Jag kunde inte direkt stå och klänga på min pappa hela kvällen. "Hämtar nåt att dricka. Vill du ha något?"

"Nej tack. Vi ses senare, okej?" Han hade tydligen fått syn på någon kompis, för han gick mot en man i hans ålder, och de kramade om varandra glatt. Jag flinade och gick sedan för att kolla mig omkring.

Johannes, 18.53:
I see you

Jag synade sms:et kisande, men innan jag hunnit se mig omkring kände jag ett par händer på mina axlar och mitt hjärta hoppade över ett slag. Johannes skrattade efter jag pipit högt.

"Hej, Molly." flinade han och jag höll mig om munnen med bultande hjärta.

"Du är ju sjuk i huvudet." Jag skrattade och kramade om honom lätt. Det var skönt att se ett familjärt ansikte.

"Så du kom hit ändå? Hur länge har du varit här?" frågade han.

"Inte länge alls, själv?" Han ryckte på axlarna. "Du sa föresten att dina kompisar skulle hit ikväll, vart är de då? Än så länge har jag bara sett folk över 30. Eller femåringar."

"Vi brukar inte direkt hänga mitt bland gamlingarna." flinade han. "Vet inte var de är nu, dock. Jag tappade bort dem."

"Mm, visst." skrattade jag.

"Jag lovar." Han la en arm runt min midja, och vi gick genom folkvimlet. Han letade förmodligen efter sina kompisar.

"Vet inte om jag litar på dig, riktigt." sa jag.

"Varför skulle du inte lita på mig?" skrattade han och låtsades vara förolämpad.

"Kanske för att jag vet absolut ingenting om dig." Jag kollade på honom sakligt och han insåg att jag hade rätt, för vi stannade upp och han erbjöd sig sin hand.

"Johannes." sa han och jag skakade den skrattandes. "Nyss fyllt sjutton, ska börja andra året på samhällslinjen i höst, jag gillar katter men även hundar och i sjuan blev jag full på cider. Jag svär."

Jag skrattade åt honom. Han påminde lite om Nils, charmig, rolig och framåt. "Trevligt att träffas, Johannes."

"Nåt mer du vill veta?"