sexton/sjutton | f.s

3

"En väldigt speciell kille". Hur töntigt ät det inte att beskriva någon så? Jag är inte kär i killen, inte alls. Och inte heller vill jag ha något mer med honom än att flörta, mysa lite kanske.

Jag har en harmlös crush på killen, och det är inget fel på det. Men det hjälper inte direkt att han är Lidingös snyggaste kille.

Vi stod nu vid skåpen, jag, Emilia, Wilma och Hugo. Och där kom han gåendes.

Oscar Enestad.

En gående jävla sexbomb är vad han är. Jag kunde inte hjälpa att få såna där snusktankar när han var i närheten, han fick mig bara att bli helt konstig inuti.

Det är nog svårt att tro att jag är oskuld. Med tanke på mina snusktankar och konstanta flörterier med killar.

"Tja hörni." sa han och log sådär fånigt mot mig. Han la sin ena arm runt min midja och vi hälsade på honom. De andra fortsatte med sin konversation men jag vände mig till Oscar istället.

"Så... Är du taggad för Grönan imorgon?" frågade jag och pillade omedvetet på hans svarta t-shirt.

Jag var rädd att det skulle bli som med de andra killarna. Att jag blir uttråkad efter ett tag och backar. Jag vill ju verkligen inte att Oscar ska tro att jag leker med hans känslor, som många andra killar trott. De trodde att jag ville något mer, typ ligga eller bli tillsammans, men när det aldrig hände blev de frustrerade och skyllde allt på mig. Blev arga, irriterade.

Och nu låter det som jag haft typ hundratals killar efter mig, men det har jag inte. Det har bara hänt ett par gånger innan, och man tycker ju att jag borde lärt mig vid det här laget, men icke.

"Absolut. Jag har inte varit där på jättelänge känns det som." svarade han mig.

"Nä, inte jag heller. Har inte åkt den där nya ens."

"Inte?" Jag skakade på huvudet. "Då får vi ta och åka den imorgon då." Jag log upp mot honom med en nick.

"Vet ni vad ni kan åka mer?" inflikade Hugo, som tydligen hört vårt samtal.

"Vadå för nåt?" frågade jag innan jag hann tänka efter.

"Kärlekstunneln." sa han. Emilia och Wilma började fnissa hysteriskt och jag slog till Hugo på axeln, som om jag inte hade nån aning vad han menade. Oscar ignorerade honom och rodnade lätt. Alla våra vänner visste såklart om min och Oscars... relation, - tyckte om varandra lite mer än vanliga vänner, var attraherade till varandra... Och därför gillade de att retas.

"Kanske..." svarade jag då, och vände mig mot Oscar. "Men bara om jag får något i utbyte." Jag flinade och han höjde ögonbrynen i en gest som sa 'jaså?' Det var såhär jag och Oscar konverserade med varandra, och vi hade gjort det i månader nu. Han lekte med elden, och jag hoppades att han visste det.

-

Sista måndagen i ettan var nu slut, och om bara några dagar var hela läsåret över. Skönt som fan, ingen kan ana hur skoltrött jag är just nu.

Jag, Emilia och Hugo var nu påväg mot bussen som skulle ta oss hem. Vi snackade lite om Grönan, samt konserten i Kungsträdgården vi skulle på på lördag kväll.

Jag och Emilia hade först försökt fått med oss Wilma, men hon hatar svensk rapmusik, så Emilia bjöd med Hugo istället, som glatt tackade ja. Näääk var en stor favorit bland alla oss, och vi blev minst sagt glada när vi fick höra att de skulle spela i kungsan.

"Och fan vad kul vi ska ha det i sommar!" tjöt Emilia. "De roligaste festerna är alltid här på somrarna, vet ni."

"Och jag är typ fem hundra mil bort." muttrade jag, fortfarande lite butter över sommarplanerna. Jag försökte att hålla humöret uppe, och det gick mestadels. Jag försökte fokusera på de positiva delarna av det hela: spendera mer tid med pappa, och mindre tid med mamma. Pappa har alltid haft roliga fester på somrarna, medan mamma har stela middagsbjudningar där alla är uppklädda och snofsiga. Jag har aldrig riktigt känt mig hundra procent hemma där. Jag ser även fram emot att se vilka jag träffar på på Värmdö, jag känner inte alls många där. Kanske känner igen ett namn eller två, men inte mer än så.

"Nu ska vi fokusera på de bra delarna här, Molly!" sa Emilia moderligt. "Som att vi slipper svenska-Annas andedräkt. Och att Wilma faktiskt klarade av Matte 1b! Helt otroligt." Jag skrattade högt. Alla visste att Emilia hade gått ur kursen med högsta betyg, Wilma klarade sig knappt över ett E, och jag... jag låg någonstans där i mitten. 

"Helt otroligt." instämde Wilma. "Och!" lade hon till. "Och vi ska se på den positiva delen att vi ska supa sönder oss nästa vecka när vi äntligen får sommarlov!" pep hon.