sexton/sjutton | f.s

39

Molly

Dörren stod vidöppen, det var inte lönt att försöka stänga den, då det alltid droppade in folk.

Jag stod och pratade glatt med Nils, som jag inte träffat sen kvällen på Åsen. Jag hade saknat honom och hans positivitet och han hade tydligen saknat mig också.

Man hörde tydligt när Johannes och Felix anlände, deras skratt och prat överröstade nästan musiken. Jag sprang igenom folkmassan i hallen och kramade om de båda först.

"Vad fin du är!" sa Felix i mitt öra när han kramade om mig och gav mig en puss på kinden. 

Efter jag kollat ner i golvet med blossande kinder kollade jag in i hans fina blå-gröna ögon länge innan Johannes avbröt det. "Får inte jag en välkomstpuss, eller?" frågade han och jag skrattade innan jag gav honom en kram.

"Den tiden är förbi." sa jag i hans öra så ingen annan hörde och släppte in honom i huset tillsammans med Tindra, Agnes och Ogge, som också hälsade på mig.

"Jävlar, vilket hus." sa Felix när vi passerade hallen, in i vardagsrummet och förbi köket och ut i trädgården på baksidan. "Låter din pappa dig ha fest här? Tänk om nåt går sönder, typ."

"Han tror jag sover över hos Wilma." flinade jag. "Och han bryr sig inte om nåt går sönder här, det är mammas hus. Och mamma märker inget, så länge det inte är hennes kläder eller viner som pajat."

Felix flinade och tog min hand. Och det kändes bra. Minnet från när Oscar tog min hand för några veckor sedan kom tillbaka. Då fick jag en klump i magen, nu fick jag bara fjärilar. Jag antar att min återkomst till Lidingö framkallade minnen härifrån också.

"Kom, vi dansar!" sa jag.

"Jag kan inte dansa!" skrattade Felix.

"Det måste du bevisa isåfall!" Jag drog med honom ut i trädgården där fler ungdomar samlats och dansade eller sprang runt.

De flesta här ikväll kom från min skola, eller andra gymnasieskolor i stan. Det var mest tjejerna och Hugo som bjudit in folk då jag själv varit borta och inte riktigt kunnat.

En tjej som måste bjudit in sig själv dock, var Sandra, som satt med sitt tjejgäng på altanen med en cigg i handen och snackade febrilt. Det enda jag kunde se när jag såg henne nu var dock bilden som var inpräntad i min hjärna, bilden av henne och Oscar som kysste varandra. Det borde inte störa mig så mycket som det gör, egentligen. Och det vet jag.

Jag och Felix dansade inte mer än vad vi bara stod och skrattade åt varandra där vi stod och gungade tillsammans i otakt med musiken. Han tog mina händer och jag backade ifrån honom, sen in emot hans bröstkorg, sen ut igen. Han log sådär fint mot mig och jag tog ett sista steg emot honom och han virade sina armar runt mig och pressade sina läppar mot mitt huvud då han fortsatte gunga oss fram och tillbaka.

"Okej, turturduvor, är ni klara nu?" Wilma petade på min axel och Felix släppte taget om mig. "Vi ska ha tjejsnack med Molly nu, kan du vara utan henne i två minuter?"

"Johannes letade efter dig föresten, Felix." flikade Emilia in och efter han rodnat smått stack han iväg och lämnade oss tre tjejer ensamma.

"Ni två är så gulliga." sa Wilma och kollade drömskt efter honom.

"Wilma, fokus." sa Emilia och drog henne i ärmen. "Okej. Ursäkta, men vad fan gör hon här?" Hon kollade bort mot Sandra och jag gjorde likadant. "Du förstår väl att det inte var vi som bjöd in henne, va?"

"Jaa." stönade jag, irriterad efter att ha avbrutit mig och Felix för att prata om det här.

"Ska vi skicka bort henne?" frågade Wilma som redan fått i sig några för mycket. Det var tur att solen gått ner i alla fall, det har hänt att hon blivit dyngrak när det fortfarande klassades som förkrök.

"Nej. Låt henne." sa jag och viftade bort problemet.

"Hon hånglade upp Oscar!"

"Jag bryr mig inte! Jag brydde mig inte då, jag bryr mig inte nu." Lite överdrivet kanske, för jag brydde mig nog lite, både då och nu.

"Eh, Molly?" sa då en killröst bakom mig, och när jag kollade dit stod han där i egen hög person. Lidingös snyggaste kille, Oscar Enestad, med solblekt hår och solbränd hy.

Det var nog förvåningen som fick det bästa av mig, för jag kunde verkligen inte få ur mig något att säga. Emilia och Wilma delade blickar på varandra, på Oscar sen på mig, med överraskade ansiktsuttryck. "Vi går nu." sa Wilma efter ett tag och ställde sig upp.

"Nej!" sa Oscar och log halvt. "Jag tänkte att vi kunde snacka, Molly." sa han riktat mot mig och jag svalde hårt.

"Mm." sa jag nickandes. Jag kunde redan nu känna stel-heten som komma skall. Oscar räckte ut sin hand och jag tog den tvekandes.

Vi gick igenom folkmassan ute på trädgården trängde oss förbi folk som spillde öl på en, bort till ena kortsidan av huset, där vi suttit veckor tidigare, kvällen innan jag stack.

Var det nu han skulle skälla ut mig för att jag har varit den sämsta kompisen någonsin som undvikit honom i flera veckor? Eller skulle han vara ledsen? Skulle han vara förvirrad? Förmodligen. Men vad som helst skulle vara bättre än att han skulle försöka kyssa mig igen.

Hjärtat dunkade i bröstet på mig då vi satte oss ner i utemöblerna och han drog sina fingrar igenom sitt hår.

Hur fan skulle det här gå.