sexton/sjutton | f.s

35

"Vad har ni gjort idag?" frågade jag och tog själv en pizzabit. Bredvid kartongen stod tre Cola-burkar.

"Typ inget. Spelat fotboll, typ." Jag himlade uttråkat med ögonen, fotboll var en av de tråkigaste sakerna på denna jord. "Sen började Felix tjata om dig och jag visste att det inte skulle sluta förrän han fick träffa dig." sa Johannes med ett flin.

"Asså håll käften Johannes." skrattade Felix.

"Vi hade faktiskt sagt att vi skulle ses idag." försvarade jag honom. "Och jag skulle också tröttna på dig efter en hel dag med dig."

"Du hatar mig." Johannes började låtsasgråta och jag flinade åt honom. Jag kunde knappt fatta att vi två varit... intima med varandra. Jag såg på honom som en kompis - bara en kompis. När man såg allting från utsidan var allt så tydligt, så klart. Det kändes som vi två hade legat för flera flera månader sen, men egentligen hade det bara gått någon vecka. Allt kändes så långt bort.

"Lite." Jag ryckte på axlarna och sträckte mig efter en Cola-burk.

Himlen var fortfarande ljus, även fast solen hade lagt sig bakom träden. Det var så fint här - jag gillade allt nytt och orutinerat. Inte hemma, alltså.

Jag och de två killarna satt och konverserade på hopptornet. Det kalla träet under mig resulterade i att jag inte längre kunde känna min rumpa. Efter pizzan var uppäten la jag mig halvt i Felix knä och jag gillade det subtila flörtandet.

"Jag måste pissa." sa Felix plötsligt och jag ändrade ställning så han kunde ställa sig upp och klättra ner. Jag saknade genast kroppsvärmen han gett.

"Jag var delvis seriös med det jag sa om att du ignorerat mina sms." sa Johannes när Felix inte längre kunde höra oss. "För det har du."

Johannes hade faktiskt skickat flörtiga sms sen natten hos Ogge. Jag hade avvaktat, för jag menade det jag sa till honom - jag kunde inte göra det längre, inte med honom.

"Jag menade det jag sa till dig." Svarade jag och pressade in mina ihopvikta ben in i min hoodie. Jag hade bara shorts på mig - ett dumt val. "Du har Tindra."

"Jag har henne inte." sa han. "Inte än."

"Du måste lära dig tålamod." Våra ögon möttes sådär länge som de inte gjort på flera dagar. Hans blick liksom sög in en - men de hade inte samma effekt längre. "Det är inte rättvist mot någon. Inte mot mig, dig... Eller Tindra."

"Eller Felix." sa Johannes och jag gav honom en blick, men vek sedan undan. "För det här valet gör du väl delvis på grund av honom, eller?"

Herregud, var jag så genomskinlig?

"Han är en kompis, Johannes." sa jag istället och fingrade på en liten träflisa under mig.

"Du lurar ingen, Molly." Jag kände hans blick på mig. Det hår som inte satt fast i en slarvig bulle i nacken på mig blåste i mitt ansikte och mitt synfält blev suddigt. "Så du säger att du inte är det minsta intresserad?"

"Jag höll nyss på med dig, Johannes. Jag kommer bli sedd som en slampa vad jag än gör." Han gav mig en blick. "Jag kommer se mig själv..." rättade jag mig.

Johannes släppte ut ett läte, en blandning av en suck och ett skratt. "Rätta mig om jag har fel, men du verkar inte som en sån tjej som bryr sig om vad folk tycker om dig."

"Men jag bryr mig om vad jag själv tycker." sa jag.

Det blev tyst, det enda som hördes var fåglarna som var på väg att gå och lägga sig nu, och något avlägset läte från en motorbåt någonstans.

"Det är inget fel med att gå efter det man vill ha, Molly." sa Johannes och jag kollade upp på honom. Han gav mig faktiskt... råd?

"Nä..." mumlade jag. Vad var jag rädd för?

"Jag har erkänt mina känslor, nu är det din tur!" sa Johannes frustrerat och kastade en pizzakant som jag lämnat kvar emot mig.

"Jag känner honom knappt." för det gjorde jag inte.

"Snälla." stönade Johannes. "Det faktumet stoppade knappast oss två." Jag flinade, he did make a point... men ändå.

Vi hörde Felix komma gående på bryggan under oss, och han började klättra. "Ge det tid, Johannes." sa jag, och där var den konversationen slut. Johannes gav med sig.

"Om inte du var här, Molly, hade Felix pissat ner i vattnet, här uppifrån." sa Johannes då Felix slog sig ner bredvid mig igen.

"Det är sant." sa Felix och jag flinade. Jag tog tag i Felix huvud så han satte sig i en position där jag kunde nå hans hår. "Vad gör du nu, Molly?" Han stelnade till.

"Jag gillar när ditt hår är uppsatt." sa jag simpelt och tog av en hårsnodd från min vänstra handled och började sätta upp det hår som kunde sättas upp och han slappnade av igen.

"Har jag berättat om den där gången jag drog ner Felix byxor framför hans syrras snygga kompisar?" började Johannes helt omotiverat där han låg raklång på rygg och började berätta en historia som fick både honom och mig att vika oss på mitten av skratt.

"Fyfan vad elak du är, Johannes." skrattade jag och lät Felix leka med mina fingrar i hans hand.

"Tänk dig att vara jag i den situationen, då. Jävla as, är du!" sa Felix riktat mot Johannes som fortfarande fnissade.

"Äh." Johannes mobil plingade till och han läste på skärmen men la sedan undan den. Jag gav honom en blick som han inte svarade.

"Vem var det?" frågade jag då. Felix kollade emellan oss, han måste ha vetat att något var skumt.

"Tindra." svarade han nonchalant och jag flinade.